Klarar inte av två barn!

Måste få utlopp för mina känslor någonstans och hoppas att det förhoppningsvis blir bättre efter jag får skriva ner lite här.

Jag har en liten på snart 10 veckor som har vänt upp och ner på ALLT! Ledsen och otröstlig får mycket focus från mamman och mig, nätter som äter oss levande nästan.
(Vi delar så gott det går när det blir för mycket, men jag är inte på ett bra ställe mentalt och kämpar med panikångest och panikattacker. När dom är som värst så  har jag haft tankar om att avsluta mitt liv för att bara komma undan och fly allt. Kommer självklart inte att göra något sånt för det skulle krossa familjen)
Den äldre är snart 6 och jag ser hur jobbigt hen tycker att det är, även fast hen säger att allt är ok. Både jag och mamman försöker förklara att lillen behöver mer av oss för att hen har det tufft.

Läser överallt att det bara är en liten stund dom är såhär små och att det blir bättre sen.

Men jag är här och nu, det är inte bra nu! Jag vill inte må såhär! Jag vill inte hata mitt barn!

Någon annan som kämpar och vill dela?