Tvivlar ni på er själva som förälder? Om ja, vad tvivlar ni på?

Nu som tonårsförälder kan jag tvivla. 

Du låter som en bra mamma som vill ditt barn det allra bästa. Men jag tror att du behöver träna på att chilla lite. Ett barn som är omgivet av kärlek och en stabil hemsituation tar inte skada av att ibland bli rädd eller överväldigad. 

Han kommer inte bli en orolig och stressad människa för att du inte ger honom tillräckligt med kärlek. Han får massor av kärlek från dig! Däremot så kan han uppfatta din oro och rädsla, så försök bearbeta dina känslor kring det. Om du har en bra bvcsköterska så kan hen vara ett bra bollplank, eller föräldragruppen.