Hjälp mig, Mitt syskon äter upp mig

Oj, låter jättejobbigt. Du måste börja sätta gränser, anamma tough love typ. Låt ditt syskon bli sur, be inte om ursäkt, förklara bara lugnt varför du inte kan vara tillgänglig jämt. Sluta inte ses helt men tillåt dig att begränsa umgänget efter dina behov. Förhoppningsvis kommer ditt syskon fatta tids nog.

Ja, du har rätt. Jag har försökt det i perioder men dramat blir så stort att jag tillslut inte orkar och faller tillbaka. Det känns som att det är något som inte stämmer rent psykiskt, allt är väldigt nyckfullt. Men du har rätt, jag måste försöka sätta gränser, är så stressad av detta. Tack för ditt svar ! 

Det låter som att din syster skulle behöva hjälp av psykiatrin. Jag funderar på om du skulle kunna fråga om hon vill följa med i familjeterapi, du och hon, för att du känner att relationen är svajig. Säg då inte att hon gör fel utan lägg fokus på hur du mår av tät kontakt osv. Att ha så tät kontakt är ju inte per definition fel. Problemet för er är att ni vill ga olika mycket kontakt. 

En bra mall för att ta upp problem är att säga: När du.., känner jag.. 

Hörde en gång en familjeterapeut som sa att dåliga syskonrelationer ofta går att härröra till föräldrarna. Stämmer det för er? 

Det stämmer bra. Mycket trauma där. Mitt syskon har varit föremål för psykiatrin under lång tid men anses numera vara för frisk. Misstänker att det är någon personlighetsstörning i botten.

Jag önskar jag kunde prata med mitt syskon men det går inte. Hen går i taket. 

Mina föräldrar var inte lämpade att vara föräldrar. Jag fick ta mycket föräldrar ansvar. Nu har vi inga föräldrar kvar och det spär bara på situationen. 

Mitt syskon misstänker jag lider av borderline m.m , vi har annan psykisk sjukdom i familjen/släkten också.
Dock är mitt syskon riktigt uträknande och smart och lyckas manipulera, vilket också bidrar till allt det jobbiga.

Otroligt tärande situationen.
Jag pratar inte ens med mina egna, vuxna barn så mycket.

Det låter som att ditt syskon beter sig som en översittare..

Nästa gång den skriver något som "Jag ringde?", svara bara "Och? Behöver inte svara för jag är inte din mamma."

Usch vad jobbigt för er båda! 

Jag funderar på om du kan få anhörigstöd så att du får tips från proffs på hur du kan hantera henne. 

Lever hon tillsammans med någon? Är hennes barn också vuxna? 

Ja, det hade ju varit dröm-scenario att svara så. Men helvetet som skulle bryta lös då vore ett jag inte skulle orka med 

Men ja, det är sant. Mitt syskon kan "bete sig hur som helst" och det är aldrig hens fel utan alla andras.

Blir det inte som hen vill och tycker så skapas en shit-storm som jag hamnar mitt i.

Hen har experimenterat med sin medicinering endel och hittade en som funkat! Vår relation blev så mycket bättre. Nu verkar hen ha börjat mixtra med sin medicin igen och mitt syskons grepp om mig och attityd är påväg att eskalera.

Har till och med funderat på att flytta. Långt bort.