Hur många av er är lyckliga?

Nej, tyvärr.
Trots att jag borde kunna vara det.
Min lille son gör mig glad, men utöver det känner jag ingenting. Har ingenting att se fram emot, överlever mest dag till dag, trots att jag har världens bästa jobb, mina föräldrar mår bra, har ett fint hus och är i bra form.
Är nog avstängd från känslor bara. Innan sonen kom trodde jag att jag var död på insidan, så han har räddat mig tror jag. Men hade varit skönt att kunna känna att man lever och inte bara existerar.

Låter frukta deppigt när jag skriver ut det såhär, men finns de som har det värre tänker jag:)
Så kan det va

God jul!