Hej tjejer!
Ert forum gjorde att jag till och med gjorde en användare här på familjeliv, efter att ha läst SÅ mycket under dess 2,5 år vi har försökt.
Jag och min sambo har också gått igenom 4 missfall, en ofostrig graviditet där det konstaterades i v 12, ett ?missfall? i v 18 (fostret hade då dött o v 13-14 nångång), ytterligare en ofostrig graviditet som sågs på tidigt ultraljud i v 8 och sen det senaste missfallet i augusti -23 i v 9 (då vi veckan innan såg ett hjärta slå).
Det har och är otroligt tufft. Genomgått en utdragen missfallsutredning då vi i ca 6 månader fick gå i ovisshet och vänta på svaret på våra kromosomprov och tid till hydrosonografi. Hydrosonografin blev aldrig av där vi bodde tidigare pga väntiden vad så lång. Vi valde att flytta 110 mil ner till södra Sverige där vi fick fortsätta vår utredning och där vi träffade en fantastisk läkare på en gynmottagning. Dom kunde redan veckan efter vi flyttade skaffa en tid till oss för att inte bara göra en hydrosonografi utan även en äggledarspolning, vilket var i september -23. Allt såg bra ut, inget fel på våra prover heller. Min sambo fick även lämna spermaprov, vilket vår tidigare sjukhus absolut inte tyckte att han behövde göra, även det såg bra ut.
I slutet av december -23 så ringde vår läkare upp och frågade hur det gick, jag var väldigt ärlig och sa att det här tär på oss så otroligt mycket. Hon tyckte direkt att vi skulle ta några sista prover och därefter skicka iväg en remiss för IVF. Såklart såg även dom proverna bra ut och fick veta för några dagar sedan att vår remiss är nu inskickad.
Det här är en väldigt kort sammanfattning av vår historia och svarar gärna på frågor om ni funderar på något. Att gå igenom det här är somsagt otroligt tufft och det är ingen som ser på utsidan att man bär med sig detta. Själv har jag varit väldigt öppen ang. vår process Det tär så otroligt mycket på en, man ska orka stå upp för rätt utredning, ta strider till försäkringsbolag (ja, försäkringsbolaget som vi hade vår graviditetsförsäkring på trodde att vi visste om vårt missfall innan v 18 så fick inte ut en krona på den) och man ska orka genom varje dag som ofrivilligt barnlös.
Hur går det för er? ❤️ jag följs gärna genom detta!
Mina tankar och känslor finns med er❤️