Upprepade biokemisk graviditeter, någon mer??

Ja brukar testa vid runt äl+10. Kommer nog börja testa då någon gång. Jag har tidigare fått positivt då men inte alla gånger. Jag tänker att jag vill veta så fort som möjligt om jag blir gravid så att jag hinner börja med medicinerna :) Kanske hinner inte fostret stötas ut då, inbillar mig det iaf :) Du då?

Jaa precis, jag gör samma :) Man vill ju inte att mensen ska fördröjas :)

Tog några test men dem var tyvärr negativa och idag kom mensen, så inget denna gång. Hur går det för er?

Okej, funderar oxå på att testa det, har dock inte fått utskrivet Prednisolon utan köpt det själv receptfritt utomlands så är rädd att det inte kommer räcka en bit in på en graviditet sen i så fall. Sen tyckte ju läkaren som skrev ut Trombyl att jag skulle vänta till plus, men han verkade okunnig. Hmm, kanske att jag kan börja med Trombyl om inte annat :)

Jaa precis! Så får det nog bli. Eller hur. Blir trött och får tillslut ta saken i egna händer om det ska bli några barn?

Nee precis. Sjukt ändå att det ska behöva vara så. Inte konstigt att folk mår dåligt. 

Okej, inget positivt test? :( Min mens är snart slut så ny omgång snart :) 

Hej tjejer!
Ert forum gjorde att jag till och med gjorde en användare här på familjeliv, efter att ha läst SÅ mycket under dess 2,5 år vi har försökt. 

Jag och min sambo har också gått igenom 4 missfall, en ofostrig graviditet där det konstaterades i v 12, ett ?missfall? i v 18 (fostret hade då dött o v 13-14 nångång), ytterligare en ofostrig graviditet som sågs på tidigt ultraljud i v 8 och sen det senaste missfallet i augusti -23 i v 9 (då vi veckan innan såg ett hjärta slå). 

Det har och är otroligt tufft. Genomgått en utdragen missfallsutredning då vi i ca 6 månader fick gå i ovisshet och vänta på svaret på våra kromosomprov och tid till hydrosonografi. Hydrosonografin blev aldrig av där vi bodde tidigare pga väntiden vad så lång. Vi valde att flytta 110 mil ner till södra Sverige där vi fick fortsätta vår utredning och där vi träffade en fantastisk läkare på en gynmottagning. Dom kunde redan veckan efter vi flyttade skaffa en tid till oss för att inte bara göra en hydrosonografi utan även en äggledarspolning, vilket var i september -23. Allt såg bra ut, inget fel på våra prover heller. Min sambo fick även lämna spermaprov, vilket vår tidigare sjukhus absolut inte tyckte att han behövde göra, även det såg bra ut.

I slutet av december -23 så ringde vår läkare upp och frågade hur det gick, jag var väldigt ärlig och sa att det här tär på oss så otroligt mycket. Hon tyckte direkt att vi skulle ta några sista prover och därefter skicka iväg en remiss för IVF. Såklart såg även dom proverna bra ut och fick veta för några dagar sedan att vår remiss är nu inskickad. 

Det här är en väldigt kort sammanfattning av vår historia och svarar gärna på frågor om ni funderar på något. Att gå igenom det här är somsagt otroligt tufft och det är ingen som ser på utsidan att man bär med sig detta. Själv har jag varit väldigt öppen ang. vår process Det tär så otroligt mycket på en, man ska orka stå upp för rätt utredning, ta strider till försäkringsbolag (ja, försäkringsbolaget som vi hade vår graviditetsförsäkring på trodde att vi visste om vårt missfall innan v 18 så fick inte ut en krona på den) och man ska orka genom varje dag som ofrivilligt barnlös.

Hur går det för er? ❤️ jag följs gärna genom detta!
Mina tankar och känslor finns med er❤️

Dalarna91: gud va skönt att ni äntligen ska få hjälp genom IVF!!! Har de sagt något om att det kan förbättra era chanser till fullgången graviditet?

Vill också hoppa med i detta gäng!
Jag har haft nu totalt 4 missfall inom loppet av 7 månader. Är 35 år. Jag har gått som längst till v.7. Har dock aldrig fått några starka tester. 

Vi genomgår just nu en missfallsutredning (är också bosatt i Örebro) men hittills har dom enbart hittat att jag har en något hjärtformad livmoder. Men att det är så lite att det inte bör öka risken för missfall. Blodproverna ligger alla inom referensintervallen, så ser alltså okej ut. Vi väntar ännu på kromosomanalys.

Jag har lyckats bli gravid varje cykel där jag har haft ägglossning nu (2st uteblev efter mitt andra missfall), så jag verkar ju ha otroligt lätt för att bli gravid. Och hittills menar läkaren att det kan vara att min slemhinna är för mottaglig.

Antar att jag också kommer bli nekad ivf eftersom vi bor i samma stad så är tacksam för att jag hittade denna tråd och att du lyckats få ivf efter klagan. Jag följer gärna din resa här (och er andras) 

Fick du progesteron utskrivet eller är det något du fått tag i privat? Mina läkare har alla sagt att dom tror absolut inte att jag har nåt problem med hormonerna. Men jag är själv kluven.

Vid mitt första möte med läkaren på KK tog jag upp frågan om lågt progesteron. Hennes svar var att det inte finns tillräckligt med forskning om det och att dom därför inte tar sådana prover.
Jag blev uppringd av henne idag. Hon sa att nästan alla prover hittills ser bra ut, utom ett som var något förhöjt som hade med autoimmun sjukdomar att göra. Jag har ett misstänkt psoriasis eksem som jag nämnde vid första besöket. Och hon sa nu att det förhöjda värdet kan bero på psoriasis och att det kan öka risken för mf. Hon sa att det fanns ingen behandling för det.. Nu
väntar vi fortsatt på kromosomanalysen. Visade den inget sa hon att det inte fanns nåt att behandlaoch att vi bara får fortsätta försöka.. Lagom kul!

Min lutealfas är alltid 13 dagar. Ja jag tempar också. 

Har du fått någon tid ännu för IVF?
Jag väntar fortfarande på kromosomanalys. Väldans vad det tar tid! Snart 2 månader sedan jag tog blodprovet..

Hur har det gått för dig Dalarna91? Har behandling fungerat?

Läste att du hunnit få till några befruktade ägg nu också. Så roligt!! Håller tummarna för överföringen.