Anonym (Kvinna) skrev 2024-01-17 23:26:32 följande:
Fladdrade iväg ett tag i annat men kom till sist på att jag ville svara dig här i tråden.
Grattis till dig. Din beskrivning av din sexualitet är mer positiv och andas mer ljus i jämförelse med inledande inläggen i tråden. De verkade mer dystra och självutplånande (på gränsen till självdestruktiva). Eventuellt en skillnad mellan kvinnor och män. Viljan att löpa linor ut om så personen och situationen visade sig totalt fel. Ställd mot vad man visualiserat hur det ska vara.
Bland kvinnliga vänner finns ett antal som ÅNGRAR sina erotiska eskapader med olika män. De är fler till antalet än dem som ångrar VAD som INTE kommit till stånd. Kvinnorna med fler erfarenheter mår sämre när de tänker på spontant sex med nya partners. Några så pass att samtalsstöd krävs. Ändå törs jag intyga att de tjejerna har en genomsnittlig uppsättning av ligg bakom sig och har knappast testat annat än vanilj.
Är dock glad för din skull när det funkar för dig med täta partnerbyten när du vill och mår bra av variationen. En genusskillnad ligger nära till hands att tänka sig. Fast den tanken håller inte hela vägen när homosexuella par jag vet om är i monogama parrelationer.
Allmänt vore väl gott om fler tordes släppa på tyglarna och inte ta sin erotik så på blodigt allvar. Kul som i en sexig lek där fantasin får fullt spelrum.
För mig som kvinna vill jag vara trygg med mannen som jag vet att jag är attraherad av. Den vetskapen skulle jag definitivt sakna i chattar med främlingar. Har testat med en ung kille med gäckande inviter, ja vi connectade online men jag valde avstå. I min natur är jag selektiv i djupare känslor, och mina val kan så klart i en annans ögon te sig annorlunda. Vad som anses så som skönhet ligger som bekant i betraktarens ögon.
Så hoppar jag raskt in i din undran. Jo, jag nämnde lekfullheten av anledning. Den är mitt signum i sex. Blir ex vis öppen inför rollspel. Den undergivnas har ett tag fångat min uppmärksamhet men än så länge vill min partner vanliga samspelet. Och så kan det ju vara.
Ditt som du säger överdrivna intresse för blowjobs har det alltid funnits där? En tanke som slog mig var om din vilja underkasta dig, tjäna och möta din partners behov spelar in. Din ultimata undergivenhet mot manlig partner? Du är bisexuell men heteroemotionell. Antar du knyter an till kvinnan relationsmässigt och inte till mannen. Hur hanteras då bisexualiteten samtidigt. Behöver du välja?
Jag tycker att det är svårt att orka med familjeliv på en daglig basis, men ibland hittar man tillbaka hit. Hur långt det går mellan gångerna beror på vardagens distraktioner :)
På ett sätt förstår jag dina väninnor som ångrar sig och som behöver samtalsstöd. Jag har varit i liknande situation. Men mycket av det anser jag beror på hur man dömer sig själv. Som att man skulle vara en dålig, äcklig och värdelös människa bara för att man "råkat" göra något som är tabu.
Sex är så himla laddat fast det inte borde vara det.
Det vore rimligare att man sökte samtalsstöd för att man varit taskig mot en kompis än för att man följde med en usel karl från krogen.
Men samhället är som det är och dömer som det dömer.
Ser man bara på denna sida så är det många tjejer som kallas horor bara för att de haft "för många" sexpartners. Vilken usel syn på människor och sex.
Rollspel tycker jag är intressant. En del personer gör mig nästan oförmögen att inta någon annorlund roll medans andra personer bara med en blick kan få mig att vilja inta än den ena, än den andra rollen.
Det kan förvisso krocka lite i vad man vill innan man hittat varandras roller, men det är ändå intressant hur olika det är.
Samma sak med den trygghet du nämner. En del får mig att känna mig trygg på första dejten medans andra aldrig lyckas.
Tänk att kemin är så olika.
Två män och två kvinnor som jag träffat genom åren har varit sådär extremt lugna och trygga i sin sexualitet att jag kännt att inget varit fel, inget har varit tabu, allt har varit möjligt.
Mitt bj-intresse har verkligen inte funnits där hela tiden. Jag var riktigt skeptisk till hela företeelsen i flera år vilket inte var något problem eftersom de jag träffade hade så stort rumpintresse.
Till stor del var det rädslan för att få sperma i munnen som hindrade mig, jag hade någon slags fobi.
Så en dag träffade jag en kille som lovade dyrt och heligt att han inte skulle spruta i min mun om jag testade att suga, så jag ställde upp.
Det hela var över på någon minut och tyckte att det var otroligt häftigt att jag kunde tillfredställa honom så snabbt med bara munnen.
Givetvis föddes tanken att ta sprutet i munnen. Så farligt kan det inte vara tänkte jag, han sprutar i några sekunder och sen kan jag spotta ut.
Jag stålsatte mig på en av träffarna och tänkte att nu jäklar ska jag låta honom komma i min mun.
Tyvärr höll inte min plan om att spotta ut för när han väl börja fylla min mun så svalde jag automatiskt.
Den träffen botade helt min spermafobi och min besatthet av att suga kuk tog fart.
Jag förstår fortfarande inte vad det är som gör det så himla tillfredställande men jag har accepterat att det är så.
Jag får ut mer av att suga av en kille än att själv onanera.
Du har rätt om hur jag knyter an. Kvinnor blir jag kär i, män blir jag bara kåta på.
Få tjejer har varit ok med att jag utövar killsex när jag är i en relation. Många verkar faktiskt tycka att det är lite motbjudande till och med.
Det finns några få undantag där tjejen faktiskt tänt och uppmuntrat den sidan av mig.
Men som regel får jag hålla mig monogam när jag är tillsammans med en tjej.