Äntligen har de flyttat

Äntligen har alla tonåringar flyttat hemifrån. Det är en stor lättnad samtidigt som jag mår dåligt av mina känslor. De senaste 7 åren har varit så jobbiga och nu kan jag börja leva igen. 2 av barnen kommer det gå bra för och den tredje har jag ingen aning om hur det blir. Jag har kommit dit i mina tankar att jag gjort tillräckligt och att han nu ansvarar helt för sitt eget liv. Är det fler som upplever en liknande situation?