Vi som till slut blev gravida med IVF

Det var verkligen inte meningen att låta aggro, jättekul att skriva med er alla! Bara överväldigande med alla som frågar eller inte fattar det här med lungorna, det är rätt svårt att ta in själv att tvingas föda, kanske på ett sätt man inte vill, och behöva vänta och se om ens första barn andas. Men inte en enda har ju menat illa såklart, det förstår jag! 

Idag konstaterades att jag inte hade graviddiabetes i alla fall och ikväll ska vi få introduktion på förlossningen. Imorgon uppföljning hos vår överläkare. Som ni märker måste man snart sjukskriva sig eller anmäla bisyssla för att hinna med sina typ 5 vårdbesök i veckan + telefonsamtal och sms kring dem. 

Man handmjölkar med händerna och när jag gick på amningskursen visade hon hur man gör, det ser ut ungefär som barnet ammar och finns videosar på nätet. Hon sa också att man inte bör börja förrän vecka 36, men jag vet inte varför. När jag frågade min bm igår sa hon att jag för säkerhetsskull inte bör börja förrän två veckor före förlossningen, dvs i vecka 32. När jag handmjölkade formar jag bara fingrarna som ett c och trycker runt själva brösten, ej bröstvårtorna, det gör inte alls ont och kommer ganska snart, bröstvårtorna ser också likadana ut efteråt.

Senaste nytt är att besöket hos överläkaren gick bra, han ligger ned men är ej fixerad, och har gått upp 400 gram på 2 veckor. Barnmorskan tyckte att jag inte skulle handmjölka förrän två veckor innan förlossningen men bad mig kolla med överläkaren som bad mig låta bli helt, vet ej varför. Vi har också önskat bvc nu och tackat ja till en forskningsstudie kring bebisen. Om 2 samt 2,5 veckor ska vi planera en aprilförlossning med två överläkare verkar det som. Det finns en chans att prova vaginal förlossning med extra personal och övervakning men att det kanske slutar med snitt ändå. Har vi tur kanske vi tom slipper neontalen. Så länge han inte vill titta ut tidigare än april känns allt väldigt positivt. 

Precis som Noelani säger, gjorde vi bara vul hos ivf-kliniken. Första ul var hos barnmorskan för kub dvs i typ vecka 13.

Ja! Helt otroligt med tanke på att mammor med min sjukdom ofta får små barn. Men det är väl slump/donatorns genetik kanske eller för att jag sen hinnan sprack knappt vågat röra mig och äter oavbrutet för att jag inbillar mig att vikten borde vara en fördel för honom som kommer tidigt. Det kommer gå så bra för oss alla och din förlossning närmar ju också sig nu  Vi föder nog i nära anslutning till varandra 

Verkligen, ibland känns det tydligt att det är en kroppsdel där inne som rör sig, vilket har jag ingen aning om! Imponerad över vårdpersonalens kunskap, som hittar hjärtat eller huvudet direkt. Haha, jag sa samma sak till min sambo (vi är ett samkönat par, därav donator), annars hade det väl blivit 5-6 kg och snitt eller mätning av bäckenet på det.  Å andra sidan läser jag på för mycket, inte så bra i detta sammanhang...

Alla de namnen är vackra och pojknamnen väldigt gulliga! Kommer ni bestämma det definitivt när hon tittat ut tror du? Att du ens jobbar tycker jag är en bedrift, helt förståeligt att inte orka göra det ordentligt och det tycker jag ska vara okej. Du jobbar ju redan med produktionen i magen 

Jag jobbar på hemifrån! Vet ju inte datumet eller förlossningssätt ännu, men jobbar på så länge jag kan, skönt att tänka på annat och få undan saker innan förlossningen. Men trist att inte vara på själva jobbet. Eftersom jag har lite blödningar och kortare tapp kan det startas igång spontant före v 34, så jag vill vara hemma för det är nära vårt sjukhus där vi nu ju känner personalen. 

Igår njöt vi hela dagen, åt våfflor och pizza och myste, idag är jag inlagd. Det kan svänga fort. Får se vad de kommer fram till 

Tack för alla fina ord  Vi är kvar och vet inte om det blir kortvarigt eller fram till förlossningen ännu. Får mer och mer och rödare och rödare blödningar, även magont, och för en timme sen kom det för första gången vatten så vi väntar med undersköterska och barnmorska på läkaren nu.