Vi som till slut blev gravida med IVF
Zaro skrev 2024-02-08 09:57:41 följande:
Men wow! Det var nog bland den finaste gravidmagen jag sett! Goals 
Inlägg från: Vickan31
|
-
Nämen gud vad glad jag blev nu, TACK fina du för de otroligt värmande orden! 😍💕
-
Åååh men tack fina ni för alla era gulliga ord om min mage!
Blir så glad för all pepp och att ni säger att ni tycker att den är fin när jag som sagt fått så många kommentarer som att den skulle vara ovanligt stor för vecka 22 eller något. Är bara så glada att magen och vår efterlängtade lilla dotter däri verkar växa och att jag börjar känna lite mer av vad jag tror är lilltjejens rörelser. Njuter mycket mer av graviditeten nu än någonsin tidigare, mycket tror jag på grund av de positiva beskeden på RUL och som sagt att det känns och syns mer att jag är gravid nu. Så fint att få följas åt, spännande tider nu framöver här i gruppen!
Humlaaan: Tack för att du delar med dig om kommentarer du fått om din mage, folk kan vara så okänsliga och deras ord kan verkligen såra mer än de tror. Men nu är du snart inte gravid längre, för snart får ni träffa eran efterlängtade bebis!!
Så otroligt häftigt, hoppas att allt ska gå bra och jag ser fram emot att få önska den lilla ett varmt välkommen till världen snart. Vilken dag den här veckan är det planerat?
Orkidé8181: Det låter som en helt perfekt liten pojke ni har fått, och din mage var ju så otroligt fin!
Hoppas att ni mår fortsatt bra nu när ni får lära känna efterlängtade lillebror och vänja er vid en ny vardag med tre barn. Intressant att läsa om vilken smärtlindring du hade, och väldigt fascinerande det din mamma räknade ut att du nu har fött 3 barn på totalt 5 timmar och 15 min, wow! 
Noelani: Nej men gud vad underbar du är, tack för dina fina ord om mig och magen!
Och så himla roligt skrivet om att du tycker att du själv har mage som en ölgubbe, haha! Ja det är verkligen en djungel att välja barnvagn och alla andra inköp man ska göra till bebisen, men jag är övertygad om att ni kommer att hitta något bra, tror inte att det säljs dåliga barnvagnar idag 
Så ledsen att höra att du haft det tungt nu med depressionen, hoppas att du får bra hjälp för det och att det ska kännas bättre när alla hormoner har lugnat ner sig lite. Blir så glad att höra att er lilla skatt mådde bra på senaste UL och att de har beviljat kejsarsnittet nu! Fantastiskt när man känner att man möter personal som verkligen är empatiska och lyssnar. Tänk att i april är det dags, som vi alla längtar! 👏
Melsson: Ja det har varit kul att få läsa på lite mer om olika vagnar, även om min sambo gjort den mesta av researchen och till och med drömt mardrömmar om vagnar och babyskydd som sagt, haha 😂 Vi testade några olika vagnar, t.ex. som min syster och några kompisar har köpt, och fastnade för Emmaljunga NXT 310 som vi tror ska passa oss och vårt norrländska klimat
Så du hade ju helt rätt i att den serien skulle passa mig 
Nämen tack, vad gulligt sagt om min mage! Hur var det hos barnmorskan nu senast, var det mätning och hjärtljud på schemat?
Zaro: Så skönt att du känner så mycket och tydliga sparkar! Den lilla verkar ju må bra trots att fostervattnet inte har ökat, så jag tänker också att du ska vara positiv som du säger och att det här kommer att gå bra
/Vickan, vecka 21+5
-
Så glad att höra det, och vad fint att det märks utåt hur glad du är nu efter det här beskedet 🥰 Förstår att du längtar, och våren brukar ju gått rätt snabbt: om bara två veckor är det mars, sen blir det påsk i slutet av mars och därefter är det redan april, så spännande!Noelani skrev 2024-02-13 16:08:56 följande:
Vickan,
Känns så mkt bättre nu. Inte känt mig deppig sen beskedet om kejsarsnitt och längtar verkligen nu ❤️ Ja jag tror nog alla vagnar blir bra om man inte som er bor norrut o behöver tänka även på det..
Ja april... helt galet kort tid kvar egentligen 😅
-
Clemmentina: Ja men eller hur, varför måste folk kommentera egentligen? Alla magar och kroppar ser olika ut, och att vi bär något så värdefullt som en bebis där inne måste ju ändå vara det viktigaste att fokusera på och inte storleken på magen tycker jagClemmentina skrev 2024-02-14 22:23:43 följande:
@Vickan31 Jag har också fått kommentarer om att min mage är stor. Den ligger förvisso något över normalkurvan men den är inte gigantisk. Kan inte bara folk sluta kommentera!
Kul att ni landat i en vagn.
Snart vecka 32 här. Tiden går rasande fort. Jag känner mig trött och tung. Tycker det är tungt med andningen och jag är inte helt kvitt illamåendet. Men bebis verkar må bra och det är det enda som betyder något!
Ja gud vad snabbt tiden går, vecka 33 för dig nu då? Känns det fortfarande likadant, att illamåendet gör sig påmint ibland och att det är tungt med andningen och så?Melsson: Hur mår du nu? Låter jobbigt med tröttheten och den där tyngden nedåt som du beskrev, känns det okej att jobba eller hur funkar det dagar då du kanske känner av besvären mer? Så härligt att det såg bra ut, och nu kanske det blir lite tätare besök hos BM framöverMelsson skrev 2024-02-14 22:59:31 följande:@Vickan Åh vad kul med vagnklo, grattis! Och vad kul att din kille varit så intresserad och involverad i vagn och babyskydd, man blir ju lite extra varm i hjärtat när dom ?går igång? på bäbissaker! Ja exakt, nu var det första besöket hos barnmorskan på väääldigt länge. Vi mätte magen (eller ja livmodern, trodde det var magen men mätte typ omfång men det hade jag helt missuppfattat haha) och sen lyssnade på hjärtat. Hon sa att jag bar barnet långt nere, men att magen nog skulle krypa uppåt snart. när har du nästa besök hos BM?
@Clemmentina wow redan v 32, snart är du i mål❤️Jag börjar också känna mig klar med graviditeten men är bara i v 26 haha. Men har börjat känna lite tyngd nedåt som är lite obehaglig när man rör sig mycket osv, sen är jag så väldans trött så känner inte riktigt igen mig själv för tillfället?
//Melsson v 25+1
Jag har mitt nästa besök den 28/2, och då är det typ tre månader sedan jag var där senast 😅 Men har ju haft KUB och RUL däremellan så det har ändå hänt saker, bara att jag inte träffat BM sedan november. grimaserar: Ååh men vad fin du är, och vad glad jag blir om det jag delade med mig av kunde ge något positivt!grimaserar skrev 2024-02-21 08:35:32 följande:@Vickan Tack för att du delat med dig av din fina mage! Jag har känt mig väldigt stor, är i vecka 24+4 och fick igår höra "nu kan det inte vara långt kvar" av en manlig kollega. Är dessutom lätt överviktig från början och det här med magen har triggat mig rätt mycket.... Jag har känt att jag inte riktigt pallar vara i den här tråden för att det ett tag var en hel del kommentarer om att magen om vad som var normalt, när den skulle börja synas och om en ätit för mycket osv... Det var bara vänliga kommentarer riktade mot folk som var nervösa över att deras magar inte syntes, men det blev lite tufft. Jag gick upp mycket i början, under illamåendet var det enda som funkade att äta för mig samtidigt som graviditeten av olika anledningar gjort att jag gått från att träna 5 dagar i veckan till en eller två... Men sedan vecka 18-20 har jag typ inte gått upp något alls, men magen växer ändå, och har haft lite svårt att känna mig fin typ för att jag bara blir stressad över att jag skulle gå upp för mycket och att jag är enorm. Har fallit tillbaka i beteenden och tankar som jag trodde att jag kommit över och har tyckte att det varit en svår balans att äta så att mitt barn mår bra när jag typ inte vill bli större och samtidigt älskar jag ju magen något hysteriskt och är så glad över den, att den växer och över han som sparkar där inne.
Men det är väldigt fint att se någon annan som också har haft en känsla av att ha en stor mage och som fått kommentarer på det, jag tycker det är lite lättare att se att din mage är jättefin, för det är den verkligen! Det hjälper mig lite att ta in att ala magar/kroppar är olika och att det är helt okej, vilket jag så klart vet men ändå lyckas förtränga. Så tack för att du delar med dig Vickan!
Man blir ju både överraskad och irriterad (eller ledsen) över hur okänslig t.ex. din kollega var som kläckte ur sig något sånt! Som sagt har jag också fått höra mycket redan om hur stor min mage är, och jag har ju hela fyra månader kvar av graviditeten så jag undrar hur kommentarerna ska låta då 😅 Men man ska aldrig kommentera andras kroppar tycker jag, för det kan som sagt trigga så mycket hos en person som får en att må dåligt. Alla är vi olika, både som gravida och när vi inte är gravida, och det är varken fel om magen växer långsamt eller fort. Jag känner verkligen igen mig 100% i det du beskriver om att med illamåendet så var det enda som hjälpte mig att äta väldigt tätt, och illamåendet gjorde ju även att min träning blivit i princip noll. Och det är okej! Jag vet att det är svårt men jag försöker verkligen att vara snäll mot mig själv och tänka att det här är första gången (kanske enda, vem vet) som jag är gravid och det kommer att finnas andra tider i livet där jag kan och vill fokusera mer på träning eller hur kroppen ser ut, men just nu försöker jag att se det som att det är rätt häftigt hur mycket magen växer och att det viktigaste är hur vår lilla familjemedlem där inne mår och inte hur jag ser ut. Jag kanske har större mage än vissa andra har i femte månaden, och ja jag får kommentarer om det också på jobbet och av släkt och vänner, men jag har längtat efter den här magen så otroligt länge så jag njuter verkligen av att få vara och se gravid ut Tack för att ni alla säger så snälla saker och peppar att vi alla är fina med våra magar i olika storlekar, för så är det ju verkligen 🥰
/Vickan, vecka 22+6 -
Gissa vem som gick en digital förlossningskurs och absolut bröt ihop i tårar och panik resten av kvällen? This girl 😅 Jag har alltid tyckt att tanken på förlossning är något otroligt läskigt och jobbigt, men hittills i graviditeten har jag lyckats förtränga det och haft så många andra milstolpar att fokusera på som tidiga ultraljudet, KUB, RUL etc. Men nu när jag gick den där kursen så blev jag påmind om hur livrädd tanken på förlossningen faktiskt gör mig. Känner mig så fånig på ett sätt, för jag vet ju att de flesta klarar det galant men man har ju också hört många skräckhistorier och tror på något sätt att det ska gå bra för alla utom för en själv. Jag tror att det handlar mycket om att jag måste förlåta min kropp för det som varit. Att jag på många plan känner att den svikit mig under alla åren som ofrivilligt barnlös, och att jag därför tror någonstans att kroppen kommer att svika mig även här. Att jag inte kommer att klara av det fysiskt eller mentalt. Och att med all otur och de hinder som varit på vägen för att bli gravid så förväntar sig min hjärna att jag ska ha otur och få en traumatiserande och hemsk förlossning också. Lite som att varför skulle det här gå bra när ingenting annat gått bra för att bli förälder. Ologiskt, jag vet, men känner mig skör och lite ärrad efter alla misslyckanden för att bli gravid.
Lite svårt att beskriva, så förlåt för svammel. Det är väl säkert en del irrationella rädslor jag bär på som är vaga och svåra att formulera. Är såklart glad att det finns mycket hjälp och smärtlindring att få, men jag kanske behöver prata mer med barnmorskan om min oro och rädsla. Vill liksom sticka huvudet i sanden på ett sätt och inte läsa på för mycket för att skrämma upp mig ytterligare, samtidigt som jag tänker att det kanske kan göra mig lite lugnare att känna mig påläst och förberedd? Svår balansgång. Hur tänker ni? -
Clemmentina skrev 2024-02-21 17:58:35 följande:Åh! Du är inte ensam. Jag sticker också huvudet i sanden?.vågar typ inte tänka på förlossningen och då är den ju bara två månader bort max. Men inser att jag snart måste göra det. Min barnmorska har inte heller pratat om förlossningen, gissar att det blir på något av de kommande besöken. Tror som du att det är svårt att lita på kroppen när processen hit varit så lång. Rent logiskt fattar jag ju att det med största sannolikhet kommer gå bra och att kroppen vet vad den ska göra men det känns läskigt. Prata med din barnmorska vid nästa besök?tror alla regioner har team som jobbar med förlossningsrädsla som man kan få träffa! KramClemmentina: Tack för ditt fina svar, på något sätt känns det alltid lite lättare att veta att man inte är ensamClemmentina skrev 2024-02-21 18:01:24 följande:
@vickan31 glömde svara dig på det du skrev till mig.
Jag mår ungefär som innan men möjligen att illamåendet är ännu lite mindre dåligt. Vi ska göra ett tillväxtultraljud i veckan som jag ser mycket fram emot! Hur mår du? Spännande med nästa besök 28/2.
Ja jag tänker ju att din barnmorska borde prata om förlossningen med dig snart, du har inte fått erbjudande om någon föräldrakurs eller så? Min syster gick det i höstas och då pratade de en del om förlossning och det, men vet inte om det erbjuds överallt. Jag tycker verkligen att det stämmer som du säger, att rent logiskt vet man ju att det går bra för de allra flesta, men med det bagage man har så tror man nästan att man är otursförföljd när det gäller just sånt som rör fertilitet och att bli förälder. Och du har ju helt rätt i att jag ska prata med min barnmorska om det, jag ska dit på onsdag så jag ska försöka att formulera något hyfsat förståeligt av alla mina röriga tankar och rädslor. Tack för pepp och stöd Kram!
-
Melsson skrev 2024-02-22 08:38:10 följande:Åh snart BM-besök för dig vad skönt, tycker det känns tryggt när man får lite uppföljning <3 Det funkar bra att jobba, sitter ju bara på min kontorsstol hehe. Men har börjat planera lite för hemgång, vi kommer att flytta (!!!) typ prick en månad innan BF, så är lite stress inför det, så tänker ev gå hem en månad innan för att hinna med flytten, lite renovering osv!
Åhh jag förstår dig helt - jag har försökt skjuta undan alla tankar på förlossningen för jag vill INTE riktigt tänka på den. Jag tänker lite samma som dig att man har ju inte direkt haft tur innan med kroppen + att min mamma hade tuffa förlossningar och det har skrämt upp mig som tusan....Men å andra sidan när jag läser dina tankar så tänker jag att DU såklart kommer klara det hur bra som helst, jag menar hur stark är inte du efter IVF x2 och allt jobbigt som kommer därtill <3 Har du pratat med din mamma om hennes förlossningar?
Har du funderat över kejsarsnitt? Jag tänkte nästan be om det men så kände jag att åhh vill ändå kanske försöka föda vaginalt men är så rädd att jag kommer få massa komplikationer efteråt. Jag har fått massa tips om boken "föda utan rädsla" - jag har inte läst den än men det står på min att göra lista, tipsar om den till dig med <3 Vi hade även tänkt anmäla oss till en kurs här i Örebro som heter "Andas mamma".Melsson: Ja det känns toppen med lite uppföljning på onsdag äntligen, och att då få chansen att prata lite mer om min förlossningsrädsla som gjort sig påmind här senaste tiden. Vad bra att det funkar bra att jobba, och vad spännande med flytten! Känns det bra ändå, trots att du kommer att vara höggravid då menar jag? 🥰 Ska ni flytta långt eller inom samma stad/område? Låter klokt att gå hem i god tid innan, kan säkert behövas en del vila för kroppen då 😊Melsson skrev 2024-02-22 08:54:15 följande:Och förlåt för en liten intim fråga men tänker dom flesta här är ju vana efter allt med IVF osv. Men, jag har börjat få så himla mycket flytningar den senaste veckan? Och väldigt tunna och vattniga, men känns väldigt ofräscht bara. Är det något som är normalt eller borde jag kolla upp det med min BM? Vet att man kan få mer flytningar men trodde man fick det från början inte såhär mitt i....(är i v 26+1).
Och en till intim fråga när jag ändå håller på...Det här med samliv..Jag får så konstiga känslor av att ligga när man vet att man har en bäbis där inne, om han börjar försöka och jag känner bebisen röra sig där inne känner jag att vi måste avsluta på en gång...Samtidigt vill man ju kunna mysa till det ibland...Men känns nästan perverst att ligga när man har en bäbis i magen?
Ååh vad jobbigt att höra att din mamma haft tuffa förlossningar och att du inte heller vill tänka på det. Jo jag har pratat med min mamma och hon hade en tuff förlossning och en okej, medan min syster hade två snabba okomplicerade förlossningar som låter som rena drömmen i sammanhanget. Ååh men så fint skrivet av dig, och det lustiga är att jag tänker ju precis likadant: att det kommer att gå hur bra som helst för dig och att jag tror att du kommer att få en väldigt positiv upplevelse där du får känna hur stark din kropp är och få ett minne för livet Jag måste bara försöka att tänka likadant för mig själv också.
Jag svarar precis som du där att tanken om kejsarsnitt har absolut slagit mig men sedan har jag kommit fram till att jag vill ändå testa att föda vaginalt och skulle personalen se av någon anledning att vi måste ändra planerna och göra kejsarsnitt så blir det så. Tack för tips om boken, ska spana in den! Och det låter bra med kursen du ska gå, du får gärna dela med dig om du får med dig några bra lärdomar och tips 🥰
Nu är ju jag visserligen några veckor efter dig i graviditeten men jag har också hört och läst i mina appar att man får mer flytningar som gravid, och för mig har det kommit för några veckor sedan bara och absolut inte första månaderna av graviditeten. Har tänkt att det är normalt och inte frågat min BM om det, men om du vill kan du ju alltid fråga henne 😊
Ja jag har också tänkt precis samma sak om att ha sex som gravid! Dels har tanken på att eventuellt få någon liten blödning pga sköra slemhinnor gjort att jag känner mig fegare på den fronten, och dels känns det ju lite konstigt nu sedan man börjat känna mer och mer fosterrörelser för den känslan går ju inte alls ihop med att vilja fortsätta med det intima just precis då, och då blir jag liksom disträ och har inte alls tankarna på det som min sambo tänker på, haha 😅 Vet inte riktigt hur man ska tänka och göra där, för samtidigt är det ju som du säger att man ibland känner för att ha lite mysigt med sin partner. -
Zaro: Jag vill bara säga att jag tänker så mycket på dig och er, det måste vara fruktansvärt att inte veta utgången och att behöva känna den här oron. Vi hoppas och tror såklart att allt ska gå bra för er lilla skatt, och då är det ju spännande att ni kanske får träffa honom redan i mitten av april istället för mitten av maj. Personalen verkar ju ändå hoppfulla och att det har gått åt rätt håll på sistone, så vi håller tummarna och hejar vidare på er lilla kämpeZaro skrev 2024-02-26 12:52:53 följande:
Jag har också tolkat det som att ju längre gången man blir och ju större fostret blir, desto större chans att det går bra. Eller inte så pass men att det ändå är en skyddsfaktor som foster att vara lite äldre och större liksom. Och det otroliga är ju att med min ena grundsjukdom var risken att han skulle vara liten men han har helt normal storlek och har ibland tom varit lite större. Det jag menar med att det är konstigt hur saker kan bli, eller hur?
-
Zaro: Åh men du ser vad saker och ting kan ta oväntade vändningar, att nu kommer eran bebis som sagt att födas i april istället för maj! Förstår att det är blandade känslor, men på ett sätt skönt att inte dra ut på det enda till maj kan jag tänkaZaro skrev 2024-02-26 16:45:56 följande:
Orkidé: Nej, de kan ju se att de är där men inte hur livsdugliga de är så att säga, särskilt inte med tanke på tidig och långvarig vattenbrist. Tack för att du tänker på oss
Vickan: Tack också för dina fina ord! Ja, man trodde ju inte att det skulle bli tidig igångsättning eller kejsarsnitt, jag har ju följts åt med Noelani som ligger två veckor före mig och blir tidigare än så pga önskar kejsarsnitt, men nu föder jag ju troligen före Noelani också, det trodde jag inte! Men på något sätt känns det positivt att få träffa honom så snart. Tack snälla för dina ord, även om lugnmognaden inte är något att göra något åt tycker jag all personal hittills varit fantastiska. Inte bara kompetenta men verkligen varma, lyhörda och medlidsamma. Prioriterar en verkligen också. Så är glad för det
Så glad att höra att du mött så fantastisk personal, det är verkligen underbart och så tryggt när man känner att det är rätt personer på rätt plats, för den empatin och värmen borde alla få mötas av 🥰 Jag har dålig koll på det där med glukosbelastning, får man svar på resultatet samma dag eller hur funkar det?Awesomeginger: Varmt välkommen hit, har läst några av dina inlägg i någon IVF-tråd precis som du säger, och är så glad att du har plussat, GRATTIS!Awesomeginger skrev 2024-02-26 18:15:19 följande:Hej, några av er känner nog igen mig från IVF trådar. Jag plussade för två veckor sen, har mitt första ultraljud 12/3. Lite info, detta är min andra återföring, först slutade i missfall.
Har en fråga till er som tidigare haft missfall, när slutar man vara rädd för att gå på toan? Tror alltid att de ska vara blod. Idag stressade jag hem då det kändes som jag blödde, men inget.
När börjar man tro att de verkligen kan gå hela vägen? När avtar denna rädsla?
Jag är kanske inte rätt person att svara då jag inte har samma erfarenheter i bagaget (mitt problem var att jag aldrig fick något plus under två års försök och en IVF med exet, och cirka två års försök med min nuvarande som äntligen resulterat i ett plus efter en ET och en FET). Mina tankar är att jag, precis som Noelani, alltid känner en liten oro över att se blod när jag går på toaletten. Önskar att jag kunde säga att oron försvinner så fort man gjort tidigt ultraljud eller så, men det är nog väldigt individuellt. Man blir nog lite "skadad" efter åren som ofrivilligt barnlös och IVF-behandlingar med mera, men man blir också otroligt tacksam för varje milstolpe man passerar. Jag tycker att även om min oro inte är borta än så har den ändå minskat steg för steg efter tidigt ultraljud, KUB och sen RUL, och för dig som tyvärr har varit med om ett missfall så är väl det en milstolpe också tänker jag: att när du kommit förbi den veckan som förra graviditeten slutade i, så minskar kanske en del av oron förhoppningsvis Vilken vecka slutade förra graviditeten i, om det är okej att jag frågar? Jag vet att när man följer många på FL som kämpar så enormt så kan man ibland tro att missfall är det mest vanliga, men man får försöka komma ihåg att det är rätt ovanligt med upprepade missfall och att de allra flesta graviditeter leder faktiskt till en frisk, levande bebis - så jag håller tummarna stenhårt för att det här ska gå bra för dig och du kan alltid ventilera rädslor och oro här med oss
/Vickan, vecka 23+5
-
Awesomeginger: Ja men visst har de flesta av oss blivit lite småknäppa av våran kamp, men då är det som sagt skönt att veta att man inte är ensamAwesomeginger skrev 2024-02-27 14:15:06 följande:
Citeringa knappen vill inte fungerar men men.
Noelani och Vickan31, tack så mycket för er svar! Även om de visar att man har blivit lite små knäpp av oro under den hör processen aå är de skönt att hör att man inte är ensam. Men får se varje del mål som något form av försäkran.
Fick mitt missfall 5+2 så tidigt, är på 5+6 nu så lyckats komma längre denna gång i alla fall. Innan dess kände jag inget hopp alls, men efter vi placerade de utan några tecken så känns de ändå lite mer hoppfult. Men känns som första ultraljud är ett stort mål att ta sig till och att allt så bra ut då!
Med största sannolikhet kommer det att gå hur bra som helst den här gången (även om det är lättare att tänka så om andra än om sig själv). Och precis som Zaro säger så är chanserna väldigt goda om man ser ett tickande hjärta på det tidiga ultraljudet, så om det är två veckor bort nu så tycker jag att det var bra tips du fick om att om möjligt sova extra mycket och hitta på saker för att fördriva tiden Zaro: Ja med tanke på arbetsvillkoren på många arbetsplatser inom vården är det ju absolut förståeligt om personalen har en dålig dag eller är less och på dåligt humör, men då är det extra fint vid just ett sånt här skede att få mötas av så mycket värme och empatiZaro skrev 2024-02-27 14:31:56 följande:Tack Vickan, vad gullig du är! All personalen är verkligen fantastisk, helt otroligt med tanke på deras villkor som jag kan tänka mig inte alltid är så bra. Angående glukosbelastningen som man gör såhär sent om man inte har diabetes i släkten eller är överviktig får man svar direkt! Om man får ett gränsvärde eller konstaterad graviddiabetes skickas remiss till specialistmödravård så får man träffa dietist och prata om att eventuellt få insulin, verkar det som. Men det verkar inte så vanligt att få det om man som sagt inte har diabetes, är överviktig eller kanske äter godis varje dag. Tror däremot det kan utvecklas till havandeskapsförgift/barnet kan bli väldigt stort etc så det är jättebra att de har koll. Man märker inte alltid av symptom själv verkar det som eftersom de är rätt lika en graviditet.
Ååh tack snälla för infon, då förstår jag! Jag äter mer socker än jag borde tror jag, försöker att tänka på det under graviditeten men i perioder är det svårt och jag har för svag karaktär för att stå emot 😅 Så jag kanske ska fråga min barnmorska om blodsockervärde och glukosbelastning, även om jag inte har diabetes i släkten och inte är eller har varit överviktig. Såg det bra ut för din del idag?