grimaserar skrev 2024-01-16 12:49:29 följande:
Hej! Hoppas att allt går bra med alla. Det var ett tag sedan jag var här i tråden, har gått igenom spökveckor och haft fullt upp med livet som fortsätter rulla på trots att en är gravid och helst skulle stanna upp lite mer. Jag har varit inne och läst lite och relaterat mycket men inte riktigt tagit mig tid till att svara.
Och Noelani, jag kan relatera i "besvikelsen" att få en pojke. Både jag och sambon ville ha en flicka och även om jag är helt säker på att jag kommer älska (och redan älskar) vår skrutt lika mycket har jag på något sätt behövt vänja mig vid att det är en pojke. Vi har vetat sedan vecka 13 vilket har varit skönt, då har det blivit att vi liksom mentalt fått kalla honom "honom" och det gör honom både lite verkligare men också att jag nu känner mig oerhört glad över att han är just han. Anledningen till att vi ville ha en flicka var nog mest att vi kände att det var enklare, vi lever i en tid när kvinnor ska uppfostras till starka och där en kan uppmuntra dem till att ta mer plats. Mannens roll i dagens samhälle är lite mer komplex, där de i högre grad behöver backa och ge upp privilegier samtidigt som de fortfarande har större privilegier.... Så även om jag är helt säker på att vi kommer uppfostra en fin och medveten pojke känns det på något sätt lite svårare.
Jag är nu i vecka 20 (19+3) och tror att jag känt rörelser från och till sedan vecka 18, tycker dock att det är svårt och blir väldigt nojig över att det bara ska vara vanliga magrörelser, eller ett tecken på att något är fel då jag nästan tyckt att de gör lite ont ibland. Det är inte heller helt regelbundet, nu har jag suttit still och jobbat i en timme och har knappt känt något alls, kanske en liten snärt, men väldigt snällt i så fall... Det brukar dock komma mest på kvällarna, men är rätt nojig. Vi ska på RUL på torsdag och det ska bli väldigt skönt, är rätt orolig över att något ska ha gått fel, så hoppas verkligen att vi får se en pigg och frisk pojke. Har lite obehagskänslor/lätt smärta i magen från och till... Men tänker att den ju växer så det borde inte vara någon anledning att oroa sig, men så klart oroar jag mig som satan ändå.
Hade tänkt berätta för mina elever efter ultraljudet men idag frågade de vilken vecka jag är i, så blev att jag berättade. I övrigt har vi köpt en vagn, en säkrare och större bil och börjat fixa i för barnrum, samtidigt planerar vi köksrenovering och provar pojknamn i mängder och försöker planera maximerad föräldraledighet. Vi tror att vi har ett namn nu som vi både tycker känns bra, men vi får väl se hur länge och om det känns rätt när han väl är utanför magen. Har egentligen tänkt avvakta med mycket tills efter UL, när jag vet att allt ser bra ut. Hur gör ni/har ni gjort? Är det bara jag som fortsätter noja så här?
Åh så kul med en pojke, grattis <3 Vad är det för namn ni funderat på? Vi hade typ pojknamn klara (valde mellan 3 st) men tjejnamn har vi svårare med (och ska såklart få en tjej haha)
Vad blev det för vagn? :D
