Hej!
Finns det fler än jag som känner smått ångest och oro kring att man ska ansvara över en hel människa... det känns väldigt jobbigt att jag kanske kommer vara otillräcklig för den här lilla människan.
Känner också mig orolig över uppfostra mitt barn i nutidens värld...
Finns det någon som tänker samma ?
Jag tror det är vanligt förekommande.
Dels under graviditeten men också när man sitter där sen med den lilla lilla människan i sin famn. Som ju inte alls bett om att få komma till den här världen utan som man själv skapat och satt att leva här.
Nu är mina barn lite större, yngsta är sex år och äldsta går i gymnasiet. Och visst känner vi oro. Oro för utanförskap, för våld. För var de ska bo nånstans när de blir äldre, för hur deras framtid ska se ut. Grön omställning, krig... listan kan göras lång. Men man får ta det för vad det är och göra sitt bästa.
Känner mig dels orolig över hur mitt barn ska få en så bra barndom som möjligt , jag själv har inte haft det så lätt då jag vuxit upp i en våldsam och kontrollerad familj (av min pappa)
Jag tänker mycket tillbaka nu när jag är gravid och det stressar mig något så enormt och ger mig ångest att jag inte kommer kunna vara en bra mamma.
Finns ett talesätt som är ungefär såhär: En dålig mamma funderar aldrig över om hon är en bra eller dålig mamma...en bra mamma gör det ♥
Ingen kan vara en perfekt förälder, det är svårt att vara förälder, särskilt i dagens samhälle, men om man vill göra sitt bästa, man är närvarande och kärleksfull med allt vad det innebär då har man kommit en väldigt lång bit på vägen.