Förlorad son

Jag beklagar djupt, det måste vara fruktansvärt att ha barnbarn som man inte får träffa. Jag har döttrar så jag kommer att bli mormor själv och räknar förstås med att jag är "garanterad" att få vara delaktig men man vet ju aldrig. Längtar redan så mycket efter barnbarn och det är inte ens på planeringsstadiet ännu, kan föreställa mig hur ensamt och deprimerande det måste vara att ha barnbarn men inte få vara med i deras liv.

Det borde vara din son som ser till att du får träffa ditt barnbarn men tyvärr är killar ofta tofflar när det kommer till barnen och att ha en annan åsikt än mamman.
Är det något som hänt emellan dig och svärdottern/sonen, kan det finnas en anledning (rimlig eller ej) till att du inte inkluderas?
Kan du försöka närma dig mamman istället, för att komma närmare barnbarnen den vägen?

När mina döttrar skaffar familj kommer jag självklart att vilja bli vän med partnerns föräldrar också - vi är ju familj och har ett gemensamt barnbarn som vi alla kommer att älska och följa resten av livet. Det är ju en otroligt bra resurs för barnet att ha både mammas och pappas familjer bakom sig. Ur rent evolutionärt överlevnadsperspektiv är det bättre för min avkomma så självklart går det inte att vara egoistisk i det läget. Min man är från Marocko och jag älskar hur hela familjen håller ihop och välkomnar nya medlemmar till familjen, ingifta och deras familjer.