Förlorad son

Jag är fullständigt övertygad om att en del i ekvationen är en rrevir pinkande och kontrollerande svärdotter finns bakom kulisserna i detta. Männen är ofta konflikt rädda varelser och har man sökt sig till en kvinna som är  ?chefen?i förhållandet.. då kan det mycket väl vara hennes prioriteringar som styr därhemma ?och hans familj? ingår inte i hennes prio och han (mannan aka sonen lyder regeringen för husfridens skull. Tror inte alls du som mamma nödvändigtvis behöver ha gjort några stora fel. Denna ekvation med svärmor -svärdotter problemet är alldeles för vanligt förekommande att förklaringen skulle vara så enkel att de kvinnor som fött ett gossebarn alltid skulle vara dem som är den felande länken i detta. Många döttrar och mödrar bråkar konstant men det outar man inte lika gärna.. Det handlar såklart om relationer där en konfliktundvikande son aka vovve till dominant fru efter vars lynne han ska klara att orientera i livet. Då stryker ofta den ?andra kvinnan ? alltså mamman, (du)  på foten. Det enda jag kan trösta dig med är att dessa relationer ofta inte är särskilt hälsosamma, avspända eller generösa. det är liksom inga ?sköna? personligheter som väljer att bete sig så här. Alla parter skulle ha så mycket att vinna på att vara lite bbussigare.. många unga kvinnor är inte det. det är för mycket try-hard i människors liv. Vissa saker kommer med livserfarenhet. allt jag skriver baserar jag på egen erfarenhet. jag var den där svärdottern som ansåg att svärmor gjorde allt fel. Hon kunde inte göra ett endaste rätt, jag anmärkte på allt hos mänskan. Idag är jag äldre har egna barn vuxna men ännu inte utflugna. mitt perspektiv idag är helt omvänt. Jag är mer lugn och trygg i mig själv och ser numera min egen roll i vilka relationer jag skapar omkring mig.och jag är mer skillful att hantera det som jag inte gillar riktigt.. bjussigare och mindre benägen att zooma in på  folks tillkortakommanden, när barnen är små och man ?äger? dem  tittar på sin perfekta avkomma är det svårt att föreställa sig att den individen blir vuxen ochi sin tur  kommer rikta sina tillkortakommanden mot de egna barnen, dvs din son hans fru och deras barn kommer själva blir varse en vacker dag. En klen tröst om du missar hela barnbarns tåget. Kan bara beklaga. Det är din förlust men även era barn och barnbarn och man kan bara hoppas på karma och det brukar vara så What goes around comes around. så istället för att gräma sig över orättvisan börja lev ditt eget liv ! Fokusera på att göra roliga saker för dig själv ! Träna res, skaffa vänner, bli en extra farmor till nåt barn som inte har den äldre generationen i närheten och lev DITT liv. Förlusten är också deras. olika relationer berikar människors liv och är du inte helt off narcissist oskön går över gränser etc så lägg inte ansvaret enkom på dig själv .. så enkelt är det inte. Om du har försökt men inte blir insläppt så gå vidare med ditt liv. De kanske vaknar och inser vad de berövat sitt barn en vacker. 

jag kan sedan länge reflektera över min ?hopplösa svärmor? men rycka på axlarna och släppa det. Tack och lov att jag insåg detta i tid för mina barn älskar henne. Och hon dom. En relation jag inte velat att de skulle vara utan och jag hoppas min attityd ska reflekteras över och format mina barn att bli avslappnade och schyssta personer som är kapabla att göra vettiga sunda prioriteringar. 

ts det där låter förfärligt faktiskt. Jag har sett det samma på nära håll, en man hamnar i klorna fullständigt på en flickvän och hennes nätverk. Hon psykisk ohälsa vilket han inte fångade utan anpassade sig och anpassade sig tills han utplånat sig själv nära nog. Han blev förbytt i sin personlighet och som de kontrollerade honom. Sedan spottades han ut X antal år senare som tur är inga gemensamma barn. Han kom undan med blotta förskräckelsen.
i min värld är det inte sunt Att ha sin mamma med vid förlossningen. Låter helt knas. möjligtvis om man ska få barn utan närvarande engagerad pappa.
Det kan omöjligtsvis vara din sons önskan. Känns inte särskilt sunt. Ett par som väntar ett gemensamt barn sköter förlossningen själva . Jag har aldrig i min närhet eller yttre periferi hört talas om detta. Nä nåt är ju osunt här. Frågan är vad.om man känner att sonen är i klorna på något osunt är det oerhört svårt som mamma att sluta bry sig. Det är som att ha sitt barn i ett missbruk. Eller att de hamnat i en sekt. Knutby tex där föräldrar successivt tappade kontakten med sina vuxna barn som blev hjärntvättade. Sånt här kan även pågå i annan tappning på arbetsplatser och i familjer.

att inte bry sig som förälder går nästan inte samtidigt är man maktlös och utesluten. Men du kanske måste för din egen skull släppa och hoppas han själv vaknar ? Att erbjuda ditt stöd om tillfälle ges helt osjälviskt och låta deras liv ha sin gång. En sorg såklart att inte kunna hjälpa sitt barn. Men erbjudande om att finnas där kan man alltid ge. Det kanske bär frukt en vacker dag ?