Men TS. Har du bjudit hem dem? Skickat sms och sagt hej vore så kul att ses, vill ni komma på middag på torsdag?
eller ringt och sagt hej jag vill så gärna träffa barnbarnen, vilken dag passar det att jag kommer förbi?
gör det enkelt men trevligt. Och inte så martyrigt.
Jag har bjudit hem dom massor förut på middagar, jular, restauranger på deras och mina födelsedagar, så det är inte det som är problemet. De senaste gångerna vi setts har inte svärdottern varit med, fast jag frågat om hon vill komma.
Jag har frågat om jag kan komma förbi, träffa barnen och passa dom om de behöver hjälp, men det passar aldrig.
Och att det skulle bero på mig att min son är dålig på att vårda relationer är helt fel. När han bodde hemma fick han ha massor med kompisar hemma och jag bjöd dom på middag ofta. Snarare är det nog så att han tagit efter sin pappa. Min sons bror tycker också att han är otroligt dålig på att höra av sig, men de är vänner ändå.
Det var väl en sak att min svärdotters mamma var med på förlossningen, men sen när jag märkte att den släkten tog över allting blev jag himla ledsen. Min sons pappa har tyckt likadant.
Jag ger upp. Orkar inte kämpa mer, men detta gör mig fruktansvärt ledsen.