EmmyLO skrev 2024-01-18 18:13:51 följande:
Åh vad härligt, stort grattis Fjällfärd!! Blir otroligt glad för din skull.
Tack alla som delar med er! Det låter som att ni inte har ångrat beslutet att berätta för andra, och så fint att ni har så sympatiska människor runtomkring er!
Jag har för egen del under dagen grunnat mer på varför jag inte känner att jag vill berätta. Det är ju dels pga min sambo inte känner sig redo, vilket jag förstår och respekterar. Men utöver det, är jag som sagt orolig att folk ska tycka synd om mig men kanske ännu mer att jag känner prestationsångest, och att det skulle bli värre om andra skulle veta. Stålsätter ju mig för att det kan ta väldigt lång tid. Vill verkligen inte att folk ska undra hur behandlingen går, inte ens om det bara gör det för sig själva eller med varandra, och inte ens frågar mig direkt. Det kanske är lite egocentriskt tänkt egentligen, som att man själv är universums mitt. Men det är nog som ni säger - att det vore skönt att berätta och förklara vad man vill eller inte vill prata om, sätta lite ramar för umgänget.
Har tidigare haft ett stort tålamod för bebissnack, även om det ofta är o-ä-n-d-l-i-g-t tråkigt att höra om alla miljoner detaljer om andras barn eller titta på bilder. Jag har haft stor förståelse för att det ju är en förälskelse, så det kan man väl få unna dem. Jag kan fortfarande lyssna länge och hålla god min, men efteråt är jag helt dränerad och tom inombords, så att jag behöver hulkgråta när jag kommer hem. Min sambo försöker peppa mig att inte vara så "artig", haha.
Jag håller verkligen med er om känslan av isolering, och som att man inte riktigt vet vem man är längre - förutom att man är en person som försöker sitt yttersta för att bli gravid. Senaste två månaderna har jag i princip duckat allt... t om nyårsfesten som vi skulle gå på. Men man kanske bara ska vara ärlig, då slipper man ju i vart fall smusslandet med att man inte dricker alkohol osv. Får grunna lite mer på det...
Vi beräknas starta med sprutorna den 9 februari! Egentligen skulle vi ha börjat i januari, men just då betedde sig mensen superkonstigt och det var svårt att bedöma om det var mens eller spottings, så läkaren rekommenderade oss att avvakta en månad. Håller med Razorcrest att man är bra sugen på att bara komma igång nu! :)
Blir verkligen berörd av det du skriver och hur alla andra är öppna kring hur man känner för att dela med sig till nära och kära eller inte!
Tycker inte alls att det är egocentriskt utav dig. Utan det känns väl aldrig toppen att ?veta? att folk eventuellt pratar om en oavsett vad det gäller. Jag har också känt så ibland efter vi berättat. Att även om jag litar på mina vänner att de kanske pratat med sina som jag inte alls har en relation och koppling till och att det då skulle vara ?ok?. Har ju aldrig sagt, säg inte till något - för för mig är det underförstått att de är privat och att man delar det i förtroende.
Alltså barnsnacket, min kollega visar mig hennes barn varje dag. Jättesöta, men pallar inte vara så glad och peppig hela tiden. Jag blir typ mer ledsen när jag ser folk jag inte har en nära relation till bli gravida. Kollegor, vänners vänner, influencers. För jag blir avundsjuk, skulle aldrig bli avundsjuk på mina vänner även om det är en sorg att det inte är jag som är gravid. Så speciellt med alla känslor man känner.
