Kristina95 skrev 2024-01-19 07:13:30 följande:
Håller med att det är itudelat med att dela med sig av denna känsliga resa till vänner och familj. vänner har nästan varit den bästa stöttningen för oss. min pappa svarade när jag berättade -synd. När mamma blev gravid skakade jag bara i kallingarna och vips nio månader senare kom bebis. Helt otroligt okänsligt att säga till sin dotter i denna situationen haha.. men trots det känns det bättre att ha berättat.
Vi kände att stöttningen och förståelsen till slut utspelar eventuell press och frågor. det kan vi ta och allra oftast är det skönt att få ventilera trots jobbiga frågor.
Jag känner också att det är tillräckligt jobbigt och tufft att bara behöva genomgå det här- att göra det ensamt och behöva skämmas är inget jag kommer lägga på den redan tuffa resan. vill bara skicka med det - ingen förtjänar att gå in i den här redan tuffa resan med skam och press. detta Kan också vara ett ganska fint och rått kvitto på vilka ens vänner verkligen är- vilka som anpassar, stöttar och frågar.
jag funderar på att börja skriva dagbok för att ventilera dom allra djupaste tankarna. Är det någon annan som gör det? Tänker att det kan vara spännande att titta tillbaka på också. Och när man är i mål och har en bebis, säkert fint att kunna titta tillbaka på!
Jag skriver någon form av dagbok, började med de redan inandas IVF, när vi hade försökt i 10 månder utan något och jag började känna hopplöshet. Skriver fortfarande, men inte lika ofta som förr.
Vid jul läste jag lite om den och de var tungt att se " till jul är allt jag önskar att vara gravid" när jag inte var det.
Men måste säga att jag mår mycket bättre nu pyiskt än precis innan vi drog igång med IVF. Då kändes allr mörkt och som vi aldrig skulle lyckas. Även om jag vet att vi kanske in lyckas så har jag en bra känsla av att de här kommer gå och ett hopp. Det hade jag inte då.
På de du sa om ett kvitto på vilka som stöttar eller inte finns de en släkt medlem på min sambos sida som inte verkar förstå alls att vissa saker år känsliga och att vi inte orkar ses. Men svårt att bryta där.
