Kan man få familjehem fastan ens egen familj är vanlig

Hon säger att jag är världens sämsta mamma osv. Kan inte förklara vad det är som är problemet.

Nej det finns inget att dölja i vår familj. Och jag fattar inte vad d ett är för fel på henne.

Som jag förstår placerar soc bara barnet i annat hem det far illa hemma, missbruk, psykisk sjukdom osv. 

Vi är bra föräldrar och det finns inget fel hos oss. Har pratat med soc förut o de säger att vi får ringa polisen när hon är aggressiv  o slår sönder saker. Har inte fått nån avlastning. Helt sjuk. Hon har slagit o sparkat på mig flera gånger. Har aldrig lagt ett finger på ungen själv. Backar ut o stänger hennes dörr. Men finns liksom inget stopp. Nu har hon rivit ner precis allt i sitt rum, rivit ner juldekorationer i huset och haft sönder saker. Skicka fula sms hela tiden. 

Men om man säger att man inte kan ha ungen längre? Att hon inte kan bo här mer? Kan hon få ett annat boende då? Eller tänker som att vi är otillräckliga och vill placera alla barnen? 

Har sökt via vårdcentralen och fick prata med en barnpsykolog. Vi hade ett par samtal o sen skulle han träffa min dotter men hon vägrade gå dit. Hon har struligt i skolan med sina kompisar och jag pratade med kuratorn, vi fick tre olika tider men hon vägrade träffa henne också. 

Nej man kan inte ha det så här. Har ring till socialtjänstens akuta nummer och allt de säger är att ringa polisen. Om hon är psykotisk köra in henne till barnpsyk. Men hon är inte psykotisk. Och skulle aldrig få in henne i en bil. Går man nära när hon är arg slåss hon och sparkas. Vi skulle bli skadade och tror inte att vi får iväg henne utan att själv använda våld och det skulle vi aldrig göra. Så läget är låst. 

Hon är utredd när hon var mindre och har adhd diagnos. Jag funderar om det är autism också eller något annat och skulle vilja att hon utreds igen.

Har pratat och pratat med olika som kan hjälpa. Gick en lång kurs för att minska konflikter o hemmet och allt det gick ut på var att vi föräldrar skulle ändra oss. Har kontakt med något som kallas adhd-center men hon vägrar kontakt med dom också så vad hjälper det.

Ja det är klart hon inte mår bra. Börjar fundera om det är någon annan psykisk sjukdom. 

Men det tär på alla. Brukar ta de andra barnen o åka iväg o göra något annat när hon drar igång. I omgångar är det lugnt, hon är aldrig snäll o trevlig men bättre än nu. Sen kan det vara nåt litet som gör att det blir så här. Oftast inget någon i familjen är anledning till utan ett prov i skolan som gick dåligt, en kompis hon bråkat med etc sen är allt bara skit.  

Tack för alla era svar.

Har provat så mycket redan genom åren. Vänt o vridit på allt. Ju hårdare vi är desto mer obstinat blir hon. Enligt BUMM har hon trotssyndrom och det förklarar en del. Funderar på att sluta med hennes medicin för adhd. På biverkningarna står det som vanliga biverkningar bl.a aggression, fientlighet, nedstämdhet osv. Hon har inte den där med amfetamin i utan en annan sort. Har egentligen inte märkt så jättestor bra effekt av medicinen men tänkt att den knappast gör saken värre. Men det kanske den gör. Ska ringa läkaren imorgon och höra vad de tycker. Arga utbrott har hon alltid haft sen hon var liten, men så som det är nu med den här långdragna ilskan och hatet hon uttrycker har kommit successivt senaste två åren kanske. Ungefär så länge som hon haft den här medicinen om jag tänker efter. Kanske kanske blir det bättre om hon slutar med den.

Hon är inte mobbad i skolan, men bränner sina skepp där också. Har pratat med skolan flera gånger när det varit tjafsigt, och enligt dom så har hon kompisar. Hon visar aldrig den här sidan i skolan eller ute. Bara hemma. D ett är som att hon KAN bete sig om hon vill men som Goneril skrev, hon gör så här för att hon kan. Och det är sant. Vi gör allt vi kan för att minimera konflikterna men hon kliver över gräns efter gräns. Vad ska man ge för konsekvenser för ett sånt beteende? Så skulle hon bara få straff och skäll. Jag är alltid noga med att uppmärksamma sånt som är bra.

Vill först och främst säga att ni låter som BRA FÖRÄLDRAR lyssna inte på de son skriver något annat här - de saknar bevisligen erfarenhet av neuropsykiatriska funktionsnedsättning barn och ska bara hålla truten. Jag har vanliga barn och också barn med neuropsykiatrisk problematik. De vanliga barnen är SÅ LÄTTA. Begåvade, välskötta, duktiga på precis allt och allmänt noll bekymmer. Barnet med NPF är lika fantastisk och begåvad men också funktionsnedsatt på ett vis som påminner om er dotter och det är ett mycket mycket utmanande familjeliv som inte beror på att man som normal förälder gjort eller gör fel - man har ett barn med en funktionsnedsättning och det är extremt tufft. Vi har god utbildning, mycket bra ekonomiska förutsättningar som verkligen räddar oss emellanåt (vi köper mycket hämtmat, hushållsnära tjänster m.m för att orka hålla jämna steg med npf-barnet). Vi känner en annan familj där deras npf-barn hamnade i familjehem trots en vanlig familjebakgrund(de kunde inte ha sitt barn hemma). Min dotter har högfungerande autism med misstänkt adhd och hon är som nämnt mycket lik din dotter. Jag hoppas mitt inlägg på något vis skänker stöd eller tröst till dig, även om jag inte har några konkreta förslag till hjälp.