Mamma vid 53?

Instinktivt tänkte jag nog först att de var gammalt. Men egentligen tror jag att saker som ålder, relationsstatus, familjesituation etcetera har väldigt lite påverkan på hur bra förälder man är. Barn behöver vettiga, respektfulla, kärleksfulla trygga vuxna som ger dem omsorg. Ålder, kön, titel etcetera är mindre viktigt. En 53 årig kvinna kan vara en mycket bättre förälder än en 30- årig. En ensamstående kan vara mycket bättre än ett par. Jagtänkte nog mest på riskerna för mamman sjöl, att gå igenom en graviditet blir ju mer och mer riskfyllt med åldern.

Oavsett ålder så är det säkert många "pigga" 30- 40 åriga föräldrar som inte leker med sina barn av oengagemang. Tror faktiskt inte att ålder är så avgörande för hur bra förälder man är. 

Jag propagerar inte direkt för att folk ska skaffa barn efter 50. Om man ser till ålder tänker väl jag egentligen att man ska som äldst vara runt 45 år. Men jag försöker ändå nyansera debatten. Det är väldigt lätt att man hamnar i att det är för gammalt för man inte orkar etcetera efter 50. Men många som orkar med sina barn struntar faktiskt i dem oavsett ålder. Engagemang ligger inte i åldern. Får man barn vid 50 är ju chansen god att man är med till de blivit åtminstone 30 år. Absolut tidigt att förlora sina föräldrar, men man är ju i allra högsta grad en mogen vuxen. Det finns nog många genom tiderna och i andra delar av världen som ippfisttas av mormödrar, gamla fastrar eller farbröder som klarar sig utmärkt. Kärlek och vett är det viktigaste!