Svartsjuka vs rädsla

Hej
ville bara skriva att första ggn på 40 år känner jag mig lugn? min man är ute med arbetet och har inte ens sin mobil med sig. Val han gjorde eller så glömde han den. Iallafall så har jag inte lagt mer än en fem minuters tanke på att han är ute. Jag kände att jag måste dela med mig av denna stund. Har inga vänner att prata med utan är väldigt ensam sedan jag fick barn med npf. Inga nära vänner kvar.  Inget arbete dvs inga arbetskamrater, inget sammanhang utanför hemmet. Vilket jag tror bidragit till min okontrollerbara oro att bli lämnad, bedragen.. har liksol inte sett något värde i migsjälv eller mitt liv. inte känts som jag kan bidra till världen utan haft svårt att se mig och min partner som en helhet. 

Nu ikväll känner jag en känsla jag aldrig känt. Jag känner mig trygg med migsjälv. Vad är det värsta som kan hända? Vill han ha någon annan så kan jag inte stoppa det, kommer det någon och raggar kan jag inte styra det. Det är upp till honom att välja oss. Väljer han inte oss imorgon.. vad ska jag göra åt det? Ingenting. Den dagen den sorgen. Jag vill inte ha någon som inte värderar mig ändå.Ikväll känner jag ett likgiltigt inre lugn. jag tänker inte ens på vad han gör / inte gör. Jag bakar. Det är kul! jag gör det bra. Ikväll ska jag utmana mig och göra lite svårare bakverk. Jag är egentligen såå dålig på att baka men nu har jag bakat och lyckats tre ggr med detta recept.. så kul.. nu tror jag att jag vet jhur andra som är trygga med varandra känner när den ena är hemifrån. Njuter av tiden utan partnern.