PTSD

Hej,

Jag fick hjälp genom univeritetet i staden nära mig.  Det kostade ingenting. Det var psykologiska institutionen som erbjöd hjälp då det ingår i sistaårsstudenternas praktiska utbildning,

Visserligen var det bara en sistaårsstudenten som ledde i sessionerna, men allt spelades in och om jag förstod det rätt så studerades filmen av fler än denne.

Det var jättebra och jag var mycket sluten och stängd tills det inre motståndet mot att öppna sig mot de känslor jag bar på släppte. 

KBT och DBT var de metoder som användes. De hjälpte mig på olika sätt. Den direkta effekten verkade och satt i lång tid efter att vi avslutat sessionerna och påverkade mycket i grunden i mig själv, Dessa har hjälp mig väldigt många år med svåra känslor. KBT hjälpte mig att hantera känslorna och med förståendet skilja på vad som var då och vad som är nu. DBT hjälpte mig att på ett djupare plan med många andra väldigt svåra känslor av skam. Det var DBT som öppnade mig och verkligen gjorde förändringar.

Det här betyder inte att jag fortfarande är färgad av mina upplevelser, känslorna kommer och går, då jag är svag och utsatt är de starkare och påverkar mig. De kan överraska mig, men de låser inte in mig i mig själv och jag vet att de blåser bort och jag är inte fångad i och av dem.

Min PTSD kommer från en otrygg familjesituation som barn med alkohol, våld, mordförsök, föräldrars självmordsförsök och att känna och ta mycket ansvar som barn och ung för syskon och vuxna.

Det finns vissa helt alldagliga och triviala händelser som ingen annan kan känna igen som de varningssignaler de väcker i mig. Det kan vara vilken musik eller vilken radiokanal som spelas, det kan vara blicken en människa har när den tittar på sitt glas vid en bricklunch. Olika högtider ger en speciell spänning i kroppen och vaksamhet. Alla automatiska tankar och de känslor som kommer från dessa finns med, men inte alls som förr.

Jag har samma typ av känslighet, öppenhet och vaksamhet för andras känslor som du har. De sliter i mig och på mig. Mer förr än nu. Jag har mer skydd mot andra nu. Men sorg och smärta som syns i andra gör verkligen ont.

Jag tror att det ligger mycket i det som (!) skriver. Att berätta sin story för att bli vän med och verkliggöra det du varit med om. Säkert behöver du berätta din story många gånger. Att vara ute i naturen och röra sig är också bra. Jag har många bra stunder av medveten närvaro i skogen. Här och Nu är det enda som finns då.

Det verkar som att du är bra på att känna igen vilka situationer som väcker automatiska tankar och känna igen vilka känslor som då dyker upp.

Med KBT går det att desensibilisera situationerna för att minska känslornas styrka. Med DBT går det att finna acceptans för det som varit, det som är och att befinna sig i medveten närvaro för att skilja på sinnesrörelser och känslor.

En sinnesrörelse är till exempel rushen man känner när bergochdalbanan rusar neråt. Känslan som väcks då kan vara upprymdhet och tjutande förtjusning eller panik och dödsskräck. I medveten närvaro är det som att känna rushen och mentalt notera att rushen fick mig att känna upprymdhet/panik. Med medveten närvaro kommer nya sinnesrörelser att låta oss notera nya känslor och då kommer känslorna att komma och gå utan att stanna kvar och hålla oss kvar i det som var.

Samma med musik och andra situationer och människors känslor som tränger på.