Hur motivera vuxen till utredning eller stöd för NPF?
Vad skulle utredningen leda till rent konkret? Vi säger att han genomgår den och får diagnos/diagnoser på papper. Kommer något att förändras i hans beteende och i ert liv? Kommer han med diagnos på papper förstå det du gör för honom och vilja ändras?
Problemet är ju inte att han inte är utredd, problemen är väl att han själv inte söker och använder verktygen som behövs för att fungera. Och om han inte gör det nu, kommer en diagnos ändra detta?
Stöd är jättesvårt att få, särskilt som högfungerande. Det finns ju så många som inte är det som knappt får den hjälp som behövs.
Missförstå mig inte, det kan ju vara jättebra att genomgå utredning. Men det kommer ju inte vara en mirakelkur som fixar alla era problem. Tvärtom, det kommer ju inte förändra något och det känns som att du har det som livlina. Bara hsn får diagnosen så kommer saker bli bra.
Du får försöka prata allvar med honom. Sätt er tillsammans och skriv ner alla rutiner som behövs. Även om det är middag på ett rullande schema och en instruktion på väggen jämte tvättstugan. Har ni det så behöver han ju inte fråga om middag eller tvätt. Kör att måndag är det kulör 40 tvätt, onsdag vit 60 tvätt osv.
Sedan, han kommer ju inte ändra sig eftersom han inte kan. Han kan lära sig rätt saker att säga eller bete sig men det kommer ju aldrig komma naturligt. Så det får kanske vara så att du tar det känslomässiga med barnen? I gengäld kanske han kan ta det praktiska, med hjälp av scheman och rutiner som ni skriver ner?
Det fetade är viktigt för om han inte märker av problemen alls är det svårt att se vad en diagnos gör för skillnad. Om han inte reflekterat över det när sonen fick diagnos, när skulle han?
Det brukar dock finnas stor förbättringspotential och stöd i att hantera bristerna så där håller jag inte med. Är väl som allt annat, först måste man inse att problemen är problem.