Inlägg från: Yuppyupp |Visa alla inlägg
  • Yuppyupp

    Djurvänner - hjälp mig att tänka rätt

    I min familj har vi alltid varit intresserade av djur. Jag har alltid haft djur så länge jag kan minnas och var glad när även dottern intresserade sig. Hon fick först en hamster som hon tog väldigt väl hand om. När hamstern dog ville hon ha ett lite större djur och vi köpte två fina marsvin, allt hade ju gått så bra. Vi pratade mycket innan om ansvaret, hon lånade böcker, såg filmer och ville lära sig allt. 


    Intresset dog snabbt när de väl kom hem till oss och nu sitter vi här med två fina killar som inte alls får den uppmärksamhet de förtjänar. De har alltid ren bur, mat och vatten, men ingen som pysslar med dom. Jag har pratat med henne otaliga gånger om att det inte är det här vi kom överens om och hon lovar dyrt och heligt att skärpa sig. Inget händer - förutom att jag ständigt tjatar. 

    Djurvännen i mig säger att vi ska behålla dom, så att de får slippa flytta runt, men också så att hon förstår att djur inte är en leksak som man bara tröttnar på och glömmer bort. Den andra djurvännen i mig säger till mig att sälja dom, så att dom får komma till någon som har intresset och lusten att ge dom uppmärksamhet. Marsvinen är 4 år gamla och har väl en 2 år kvar cirka.

    Hjälp mig att tänka rätt här. 

  • Svar på tråden Djurvänner - hjälp mig att tänka rätt
  • Yuppyupp
    Anonym (A) skrev 2023-11-29 14:33:40 följande:

    Sälj dom, så de kommer till någon som vill ha dom. 


     


    Tack för din input! Ja, det lutar åt det hållet. 
  • Yuppyupp
    Sunflora skrev 2023-11-29 15:11:45 följande:

    Det är 100% ditt ansvar och fel att det blivit såhär. Man kan och ska aldrig ge ett barn ansvar över ett djur och djur ska alltid köpas för att de vuxna är intresserade och vill ha ett djur inte för att barnet vill. Det är exempelvis stor skillnad på en 7- åring och en 14- åring en 7- åring kan omöjligt föreställa sig hur det är att vara tonåring och kan därför inte lova att ta ansvar över ett djur under hela djurets livslängd. 


    Jag tycker att ni ska hitta ett nytt hem till marsvinen. 


    Hej och tack för ditt svar! Jag kan inte se att jag någonstans nämnde hur gammal min dotter är. Dina argument blir således irrelevanta. Däremot håller jag med dig. Jag vet att jag har det främsta ansvaret och att jag gjorde en ordentlig missbedömning. Marsvinen är inte misskötta på något vis, men de skulle helt klart kunna ha det bättre med någon som vill leka och umgås med dom. 

  • Yuppyupp
    cosinus skrev 2023-11-29 15:01:30 följande:

    Vi hade två marsvinskillar när dottern var yngre. För oss var problemet att det visade sig att lillebror inte tålde höet så det var hänvisade till att bo i garaget. D v s inte supermycket uppmärksamhet även om dottern hade fram dem någon gång varje dag iaf (brorsan tålde djuren men inte höet)

    Så blev den ena sjuk och den var bara 2,5 år då vi var tvungen att ta bort den. Då insåg jag problemet med att ha hannar. Det går alldeles utmärkt att skaffa en liten hanne och kasta in till den som blivit kvar men det finns inga garantier att det fungerar med en äldre även om man tar det varligt. Han mådde inte bra av att vara ensam och vi ville ju absolut inte skaffa ett nytt marsvin då vi ville avveckla dem på sikt.

    Så då blev lösningen att kastrera den som blivit kvar och ge bort till kompisar med honor. Han blev extremt lycklig över att få kompisar igen och levde många år till.

    Så med det sagt så fundera lite på vad du tror alternativen blir när det bara är en kvar. Om du kan hitta någon med många marsvin eller stor erfarenhet av marsvin så kan ju kompisfrågan lösa sig klart bättre den dagen det blir aktuellt än om de hamnar hos ett nytt barn som bara ska prova om den gillar marsvin tills denne lessnar.


    Tack för ditt svar med bra och tänkvärda frågor. Vi hade en lösning på det från början, men den gick i stöpet när min vän sålde sina marsvin på grund av allergi. Nu hände inte det för allt så länge sedan, men planen således försvann. 
  • Yuppyupp
    Anonym (Du är inte en djurvän) skrev 2023-11-29 15:23:33 följande:

    Tycker absolut inte att du ska kalla dig djurvän för med ditt resonemang är du absolut inte en djurvän.

    Det är ditt ansvar som vuxen att ta hand och ansvara för djur ni tar in i familjen. Man kan inte kräva eller förvänta sig att ett barns intresse ska hålla sig i flera år och att barnet ska ha ansvaret. Man köper inte djur till barn, skaffar man djur så är det för familjen. Sluta tjata på ditt barn och ta ansvar över marsvinen som DU valt att ta in. Skaffa inte djur igen? folk som dig som gör att det ser ut som det gör idag för alla stackars smådjur?


    Äh lägg ner. Det finns alltid någon som du och även om ditt resonemang är 100 % riktigt så är dina anklagelser felaktiga. Jag säger ju att jag tar hand om djuren hela tiden, men med en bebis på armen har jag inte riktigt tid att ta ut och klappa och leka med marsvinen. Det är där jag tycker att dotterns intresse ska komma in i bilden. Ja, jag valde att ta in marsvinen, ja jag gjorde en felbedömning, men du pratar som om de är vanvårdade. 
  • Yuppyupp
    Anonym (Du är inte en djurvän) skrev 2023-11-29 15:39:23 följande:

    Att ge ett djur de absolut mest basic för att överleva är inte att ta hand om ett djur, det är det närmaste man kommer vanvård utan att det är det.


    Är det ditt barns fel att ni valt att skaffa en bebis och inte längre kan ta hand om djuren och därför är det barnets ansvar att ta hand om dom? 

    Okej så alla som väljer att göra något ogenomtänkt kan bara skylla på att man gjorde en felbedömning? Ta lite ansvar och använd hjärnan. 


    Och har du något svar på min ursprungliga fråga? någon hjälp eller bara kritik?
  • Yuppyupp
    Jemp skrev 2023-11-29 16:04:38 följande:

    Hur gammal är hon? 


    Ur djurens perspektiv tycker jag absolut att man förvisso bör ha planen att behålla djur man skaffar, men att det kan vara det bästa för djuret och helt ok om det inte blir som man tänkt.

    Ur perspektivet barnuppfostran hade jag haft samma dilemma som du. 


    Hon är 11 år! Tack snälla för förståelse och för att du bollar lite. Planen var naturligtvis att ha dom kvar och det är den fortfarande, jag vill bara göra det som är bäst för djuren naturligtvis. 
  • Yuppyupp
    Anonym (H) skrev 2023-11-29 17:28:46 följande:

    Du är knappast den första föräldern där barnen tröttnat på sina marsvin. Ibland blir det inte som man tänkt sig, även som djurvän. Finns människor som ser sig perfekta, vilket är orimligt då det inte finns helt perfekta människor. De kanske kan ta hand om marsvin, men istället är otrogna, värdelösa vänner, dåliga föräldrar, ljuger, snackar skit osv.. Jag tycker du har två val. Antingen ser du marsvinen som dina och ger dom det du anser tillräckligt, eller så adopterar du bort dom till ett hem med intresse. Visst det känns tråkigt, men huvudsaken är att dom mår bra, har det bra och att dom har varandra


    Tack för både stöd och bra vägledning. Att sluta tjata är nog givet, eftersom det ändå inte fungerar. Du Kom med en riktigt bra frågeställning. Tack! 
  • Yuppyupp
    Sunflora skrev 2023-11-29 17:55:04 följande:
    Du behöver inte läsa mina inlägg om du inte vill. Själv är jag här för att prata om det ts ville ha hjälp varför du är bärgar jag ingen aning om.
    Öh nej. inte en enda gång kom du med hjälp. Bara påhopp och kritik om hur dålig jag är, hur jag BORDE ha tänkt och att jag minsann inte ska kalla mig djurvän. Du är här för att klanka ner, inte för att prata om problemet. 
  • Yuppyupp
    Sunflora skrev 2023-11-29 17:57:39 följande:
    Hon var alltså 7 år när hon fick marsvinen. Varför skrev du till mig att åldrarna jag tog upp i mitt exempel var irrelevanta? Jag träffade ju helt rätt. 
    Nej. Du gissar. Vi köpte marsvinen när marsvinen var 2 år. Vi har haft dom i två år. Dom är 4 år nu. Min dotter var 9. Du fortsätter att chansa för att göra din poäng relevant. Ibland är det bättre att bara sluta
  • Yuppyupp
    Jemp skrev 2023-11-29 18:12:30 följande:

    Yuppyupp skrev 2023-11-29 16:25:13 följande:


     


    Jag hade nog bollat med barnet. Vad tänker hon om omplacering? 


    Sen kan det ju ta ett tag att hitta ett bra hem. 


    Sen är det nog som nån annan skriver- så länge de har varandra och den rena omvårdnaden är det det viktigaste. 


    Är det så alltså? Jag tänker att de är väldigt sociala djur men jo, de har varandra och buren är fin förövrigt. mat har dom alltid och klor klipps och päls borstas. Jag kanske jämför för mkt med hur jag själv var i hennes ålder. Jag kunde inte slita mig från mina djur. 
  • Yuppyupp
    Anonym (k) skrev 2023-11-29 18:46:38 följande:

    Tog upp det innan men får de golvtid?


    De får, men alldeles för sällan. det är ju där skon klämmer. Dottern behöver ta ut dom oftare tycker jag. Ena marsvinet springer bara och gömmer sig och andra står stelfrusen på samma plats. Han rör inte en fena när han är ute. Hon har därför tappat lusten och jag har väl haft en viss förståelse eftersom dom ändå inte verkar uppskatta det. Däremot älskar dom att komma upp i knät. 
  • Yuppyupp
    Anonym (k) skrev 2023-11-29 19:06:32 följande:
    Kan tänka mig att det inte hjälpte att ni adopterade dom om tidigare hem inte gjorde sitt jobb med socialisering. Testat olika underlag för det räddare marsvinet? Springa är väl bra om inte i panik då :p
    Dom kom från en ganska livlig familj där det fanns både barn och många andra husdjur, bland annat hund, men djuren verkade komma bra överens. Jag har inte testat andra underlag, förutom mattan i vardagsrummet då och sen vanligt golv. Har du några tips? Jag upplever att dom både är rädda men på olika sätt, ena som sagt gömmer sig medan den andra står stel som en pinne. När de är i knä på mig eller dottern är både väldigt lugna och pratglada. 
  • Yuppyupp
    Anonym (Hjälp dottern) skrev 2023-11-29 20:13:50 följande:

    Tycker att du ska börja ta ut marsvinen varje dag. Lämna bebisen hos pappan så kan det bli din och dotterns egentid. Om du visar intresse för marsvinen så kommer din dotter säkert också göra det. Prioritera att få dem mer socialiserade så blir kanske dotter mer intresserad. 


    Vet du, du har verkligen rätt och jag tror absolut att det finns en sanning i det du säger. Lämna bebis hos pappan är dessvärre ingen möjlighet för oss, men jag skulle kunna försöka med den här metoden. åtminstone ett tag tills intresset eventuellt vaknar till liv. Jag förstår ju som sagt att hon tycker det är lite tråkigt att ha dom ute, just för att dom beter sig som de gör. Tror du att de blir mer modiga med tiden om de är ute varje dag? Under första halvåret var de ute ofta men jag såg ingen direkt skillnad då från nu heller. 
  • Yuppyupp
    Anonym (Du är inte en djurvän) skrev 2023-11-29 21:55:22 följande:
    Har bara kritik faktiskt. Hade man tänkt till från första början så hade detta inte ens varit ett problem. Men om du vill ha en åsikt så hade jag adopterat bort dom, för allas bästa.
    Ok 👍🏼
  • Yuppyupp
    Anonym (k) skrev 2023-11-29 22:20:30 följande:
    Vissa marsvin är socialare än andra, jag ser inga större problem i deras beteende om de är tryggare i famnen så ha dom där. Gör en hage av kompostgaller där dottern kan sitta med godsaker? Läsa läxor/bok. Kravlöst. Underlag har jag inte koll på men en marsvinsgrupp på FB kan ge mer tips.
    Tack för bra tips! Mycket av problemet är ju dotterns ointresse, men med en kombination av de här smarta tipsen och att jag själv börjar visa mer intresse kanske jag kan väcka det till liv! Intresset alltså :)
  • Yuppyupp
    Anonym (Elisa) skrev 2023-11-30 02:19:21 följande:
    Ja men sånt är livet..man föds o man dör..
    Finns ingen garanti att någon blir 50-100 år, inte ens en människa..

    Så om man är riktigt blödig så är ju det bästa att vara helt ensam-om man resonerar så.  för både människor och djur kan dö närsomhelst..Meeen det vill väl inte folk tänka på ens..för det skulle vara för jobbigt..
    Åh jag har inga problem med att varken tänka eller hantera döden när djur dör. Enda sen jag var liten har jag haft alla mina djur till sista dagen. Vissa har dött av ålder och andra har jag fått hjälpa över när det bara Fanns lidande kvar. Det är en del av att vara djurägare, även om det klart aldrig är roligt. Det här är ju en stor del av att det tar emot mig att sälja dom, för jag tycker att man tar sitt ansvar över djuret hela dess liv. Det är dotterns ointresse och min vardag med för lite tid till lek och gos med marsvinen som fick mig att ställa frågan här. Jag tycker jag fått väldigt bra tips från mångasom jag hoppas kommer ge resultat! Tack! 
Svar på tråden Djurvänner - hjälp mig att tänka rätt