Min mamma tror jag är i ett våldigt förhållande vilket inte är sant, hjälp!!!!
Hej,
Här kommer ett långt inlägg och jag behöver verkligen all hjälp och tips som finns. Och gärna om det är någon fler som sitter i samma situation som mig.
Direkt till problemet :
Jag är i ett lyckligt förhållande med min pojkvän, vi har varit tillsammans i 8 år och bor tillsammans. Under min tonårstid och gymnasietid var jag lite stökig av mig, skötte skolan dåligt, var ute och festade, var i förhållanden hit och dit, flyttade långt hemifrån och levde i min egna bubbla. Mycket självupptagen person.
Efter gymnasiet träffade jag min nuvarande pojkvän och han tog bokstavligen ner mig på jorden och jag hittade hem, han var hem. Han är allt jag behöver, letat, han är livet.
Under mina stökiga år var min och mammas relation dålig, jag hörde inte av mig utsatte henne och familjen förfamiljen för konstant oro , eftersom dom inte fick tag i mig.
Men när jag flyttade hem blev allting bra, vi har så bra kontakt, hon är det bästa och jag skulle aldrig klara mig utan henne!
Men nu några år senare har jag fallit tillbaka till mina misstag, jag hör inte av mig när jag är hos min sambo.... Och jag lovar gång på gång på gång att jag inte ska göra om det, ber om ursäkt och lovar att svara när jag är bortrest. Men jag faller bara tillbaka dit och kan inte hålla kontakt. Och för varje missat samtal så ökar min ångest, dåliga samvete på att "nu har hon ringt 6 ggr och jag har inte svarat" och så går erkorrhjulet vidare. Och det blir lättare att inte svara än att ringa upp och ta tag i det innan det blir såhär varje gång. ( jag är konflikträdd) När jag kommer hem då är vi på banan igen och allt "som vanligt" Nu till problemet, hon tror nu verkligen att det är något fel. Våld i relation m.m och nämner att hon pratat med sina vänninor som misstänker detsamma. Att vad jag än säger så tror hon mig inte utan har sin känsla att jag är "tagen som gisslan" m.m.
OCH DET ÄR INTE ENS SÅ!!!!!!! HJÄLP!!! jag har inte berättar för min sambo för jag är rädd att han kommer bli förstörd, inte vilja hälsa på min familj. Snälla hjälp, hur bevisar jag alla att det bara är jag själv som är problemet? att det är min hjärna som faller tillbaka till samma gamla misstag gång på gång?? Och nej, jag är inte blind och inte ser att jag är i ett dåligt förhållande så vill inte sw någon kommentar om det kontstans oro.
