Är jag bara genomkass ?

Hej.

 Jag har spenderat senaste 14 månaderna med att läsa och följa många trådar här men aldrig kännt att jag velat skriva. Men jag inser att jag har kommit till ett vägskäl och även om jag inte vill ha svar på hur jag ska hantera mitt liv i ett anonymt forum så skulle jag vilja diskutera min situation då jag känner mig helt rådlös.

Min historia : 

Jag lever idag ihop med min sambo sedan 11 år (separerade august-januari förra året). Vi lever i ett förhållande idag där vi verkligen ser varandra, uppskattar varandra, har ett bra sexliv och jag vet att jag älskar henne och hon mig. 

Ja men det här låter alla tiders tänker man när man läser detta så vad är problemet. Jo som jag skrev ovan så var vi fullständigt separerade under ett tag förra året. Med fullständigt menar jag att min sambo flyttade till egenlägenhet då jag köpte ut henne ur huset och vi delade upp allt. Detta kom till på hennes intiativ då hon chockade mig med att sista dagen på semestern ville avsluta vårt förhållande. Vi hade då nyinköpt hus som jag investerat massor med pengar och tid i samt vår gemensamma 2 åriga dotter. 

Detta slog sönder mig fullständigt. Jag kunde inte förstå hur hon kunde ta detta beslut i det läget av livet. Jag var ledsen rasande ja alla känslor som finns gick igenom mig. Jag rasade i vikt då jag inte kunde äta eller sova och det är många här som känner igen sig i det. Något som gjorde mig så otroligt sårad och att jag upplevde mig förnedrad är att hon i detta verkade må så jäkla bra av att splittra familjen som jag såg det.

Det fick mig att känna mig så otroligt värdelös. Framför allt påverkade de senaste månaderna mig otroligt mycket då jag försörjt henne under hela sommaren och hon istället för att vara hemma känt att hon måste hitta på roliga saker. Idag vet jag varför?. Men allt detta gjordes för mina pengar då jag lyckats sälja en familjegård för bra pengar och hade för tillfället det väldigt bra ekonomiskt. Jag var helt blind för vad som höll på att hända.

Jag misstänkte hela tiden att hon träffat någon annan men hon svor på att så var det inte. På något sätt accepterade jag detta och levde med att hon ville väl bara bort ifrån mig. Min självkänsla slog sönder fullständigt och jag gick ifrån att vara väldigt självsäker till att se mig i spegeln och tänka fy fan vad ful jag är?. (löjligt men det var så)

Tiden gick och hon flyttade ut. Jag bröt all kontakt och började tokfokusera på mig själv ,framförallt ytligt. Gick från att vara ganska medelmåttig farsa i småbarnsåldern till att se riktigt bra ut igen. Istället för att stanna upp och bara läka sökte jag bekräftelse hos andra och han ?dejta? många kvinnor under min separationsprocess. Träffade kvinnor, tränade 10-12 pass i veckan och drog ut med kompisar vid minsta möjliga tillfälle.  Idag känns det patetiskt men jag är i alla fall glad att alla jag träffade alltid var medveten om min situation och jag inte sökte förhållande.

Vi delade varannan vecka med vårt barn och jag undvek all kontakt förutom vi hämtning,lämning och eventuella viktiga händelser för vårt barn. Hon fortsatta att ge sken av att allt blivit helt fantastiskt. Hennes rätt sunkiga hyreslägenhet var otroligt mysig och barnet trivdes fantastiskt.

Så jag levde på och när julen kom så hade jag lugnat mig lite och faktiskt börjat må bättre. Jag hade trots att det var patetiskt insett genom en av kvinnorna jag träffat att det här kan nog bli ganska bra ändå. Det finns fantastiska människor som jag ännu inte träffat. Jag visste vid detta laget också att hon börjat träffa någon annan som hon sa att deras personligheter matchade perfekt och det hjälpte mig då jag övergav chansen på att det skulle kunna bli vi igen.

Under den här tiden har jag också insett att jag inte alls varit den man jag trodde jag var i vårt förhållande. Ja jag var trygg och tog hand om familjen på bästa sätt ekonomiskt och logistiskt. Jag hjälpte till mycket hemma och jag var en allmänt stabil partner. Detta gällde dock inte under vårt barns första år. Då var jag inte alls hjälpsam, jag såg till att allt vi kunde tänkas behöva köpa för att bli föräldrar köptes och jag ordnade ny bostad m.m och trodde mig vara en bra pappa. Men jag tog väldigt lång tid på mig att inse att mina intressen inte var lika viktiga länge. Min träning stod högt i kurs hos mig och jag brydde mig heller inte om att hjälpa till tillräckligt på nätter eller tidiga morgnar. Det var inte så att jag inte var där men jag var nog inte speciellt närvarande i en tuff tid för min sambo. Jag somnade också ofta på soffan och tyckte inte det spelade någon roll att vi inte sov i samma säng. Alla sådana här saker blev tydliga för mig. Hur jag/vi tagit varande för givet helt sjukt mycket. Idag vet jag att jag är ansvarig för mycket av detta.

Så mitt i allt kaos har jag ändå lyckats jobba en del med mig själv och inse att även om det var hennes beslut så hade jag varit starkt bidragande till detta genom mitt beteende.

Sen från ingenstans skickade hon ett sms där hon ville meddela att hon saknade mig och nu ville prata. Det ville hon absolut inte göra vid separationen. Jag kände väl att det fortfarande fanns starka känslor från min sida och gick efter lite funderingar med på detta. Vi träffades några gånger och kom fram till att vi skulle fortsätta träffas för att se på vilka sätt vi saknade varandra.

Jag tog då beslutet att utifrån allt jag insett att jag försakat mot henne skulle jag nu minsann visa att jag var medveten om detta. Jag gick in i detta stenhårt och överöste henne med allt som jag insett saknats från min sida. Och gjorde allt för att hon skulle känna sig speciell. Det här fungerade och jag kände hur hennes känslor mot mig började komma tillbaka. Dock fanns det alltid något som skavde i mig. Jag avslutade med alla andra kvinnor jag hade kontakt med medan hon sa att hon avslutat sitt men telefonsamtal och snap-meddelanden dök ofta upp när jag var där. Hon förstod aldrig vad han kunde vilja.

Under den här tiden pratade vi såklart väldigt mycket och jag vet nu att hon inte alls vid detta laget reflekterat ett dugg om vad som skett. Hon tyckte att allt som hänt var bra, hon hade hittat sig själv som det brukar låta och det som gjorde väldigt ont i mig efter 10 års förhållande var att hon nu visste vad hon ville ha sexuellt. Jag reflekterade inte jättemycket över det när hon sa det men det har idag blivit en stor sak som jag kommer till?.Men jag var såklart väldigt nyfiken på detta och Hon pratade stolt om hur hon nu älskade sex som går mot helt annat än vad vi haft. Jag skulle slå henne gul och blå, kalla henne fula ord, ja helt enkelt skulle allt vara som taget ur en Rough sex porrfilm. Visade mig bilder på henne när hon var helt blåslagen på rumpan av den andra mannen då och verkade inte alls förstå att jag i själva verket vart helt förstörd inombords av det.

Denna man som hon sa sig avslutat med fortsatte höra av sig trots att vi levde något slag nyförälskelse liv båda hemma som familj men också med härliga weekends m.m. Hon svarade aldrig såklart när jag var med men det skavde i mig så otroligt mycket att jag e fredag efter att vi haft en trevlig kväll med middag/vin således tog hennes telefon.

Det som visade sig för mig då är att precis som jag hela tiden misstänkt så var hon otrogen den helg hon sen kom hem och berättade att hon vill avsluta med mig. Under tiden vi tvingades bo ihop i separationen så var också hennes utbildningar för sitt nya jobb lögn för att åka till hotell i Stockholm och ha sex med denna mannen. Mängder med bilder ,filmer av sexuell karaktär fanns där som skickats till honom. Ingenting som någonsin funnits i vårat förhållande även om jag bett om det många gånger. Allt också som en kass porfilm där det skulle vara våldsamt, förnedrande m.m. Under denna tiden vi träffas hade hon börjat skicka lite bilder till mig och jag vart väldigt glad och kände mig utvald på något sätt. Men i samband med detta såg jag att även alla dom bilderna skickats till honom vid samma tillfällen.

Jag vart såklart helt rasande och väckte henne mitt i natten och slängde ut henne. Sen vägrade jag träffa henne under 2 veckor. Under denna tid gick då helt plötsligt verkligheten upp för henne. Nu var det hon som inte sov eller kunde äta mat. Nu var det hon som bönade och bad om en ny chans. Och på något sinnesjukt sätt gav jag henne det för att vi hade haft det så jäkla bra under tiden vi träffats igen. Otroheten och allt som skett i separationen visste jag på något sätt om innerst inne och kunde oförklarligt hantera rätt bra. Det jag inte kunde hantera var dessa bilder hon skickat till honom under tiden vi nu hade det så bra. Hennes försvar var att hon visste att det skulle krypa fram att hon varit otrogen och då skulle jag hata henne ändå och hon behövde bekräftelse på att hon dög.

Jag började inse vilken otroligt förvirrad person jag hade att göra med. Så med en viss distans fortsatte vi att träffas. Då började på något viss hennes förvandling tillbaka till sig själv. Från sekunden jag vetat om hennes otrohet så har hon hela tiden börjat bli sig själv igen. Hon är inte längre den kalla personen som skryter om att bli sönder k?..d eller måste ha konstant bekräftelse på att hon är sexig ,snygg m.m.

Utan den person jag levt med många många år som jag älskar som är varm ,mysig,rolig,sexig kom fram. Sommaren var helt fantastisk och vi har aldrig haft det bättre på några plan och vår familj har känns så speciell för oss båda.

Jag ska nu avsluta detta som vart en novell med att komma till mitt problem?

Jag känner att jag älskar henne och att vi har det bra. Men nu har jag börjat komma till en punkt som är väldigt jobbig för mig. Jag känner mig ful,osexig och helt värdelös i sängen.

I takt med att hon har blivit mer i sitt normal tillstånd så har också hennes den här andra sidan försvunnit mer och mer. Jag inser att det är helt rimligt men något i mig säger att det är på grund av mig. Jag är tråkig och jag är bara hennes stabil tråkiga kille som kan tillhandahålla stabilt och tryggt liv.
Jag har tagit till mig mycket och insett att ja vårt sexliv var inte roligt. Men det är alltid jag genom åren  som har försökt att spica upp det men utan något större intresse och gensvar. Idag är sexet på många sätt väldigt bra, vi blandar mysiga kvällar med mer intensiva kväller där det går rätt vilt till.  

Men jag slår henne aldrig så hon är helt blå på kroppen, det är liksom inte min grej. Jag tycker inte om den typen av sex och känner ingen närhet eller kontakt genom det. Hon ber inte om det heller utan hon säger att det i har nu är fantastiskt. Vi har rough sex men kanske på en mer svensson nivå om man får kalla det så.
Men trots detta mår jag så jävla dåligt efter sex. Jag kan fara omkring och typ stå på huvudet, få henne komma 3 gånger innan vi ens börjar på mig. Och ändå skäms jag över min prestation efteråt. Något som också får mig att må skit är att hon också hann skryta om att hon tydligen är en squirtare, gjort det varenda gång med mannen som hon lämnade mig för. Aldrig med mig. Hon berättade också att hon älskade att ta ens utlösning i ansiktet eller i munnen när vi började träffas igen. Just det med munnen är något jag alltid älskat men det kanske hände 3 gånger under en 10 årsperiod. Nu kom hon tillbaka och kunde inte fatta att hon tyckt att det inte var underbart. Men nu efter 2 gånger inledningsvis är vi tillbaka där, hon drar sig för att suga av mig för att jag kanske förväntar mig det nu. Så då vill hon hellre inte göra det.

Hon bedyrar sin kärlek till mig hela tiden, ger mig närhet och är aktiv med allt hemma på ett sätt hon aldrig varit.
Men jag har så sjukt svårt att acceptera och att inte känna mig ful/värdelös när hon så gärna gav allt till den hon träffade men med mig nu så ska vi sakta men säkert gå tillbaka till hur det var innan vi separerade.  I hennes värld så är det enklare att vara så mot någon man inte känner något för, medan jag ser det som att det är väl den man älskar man vill dela dom mest intima detaljerna med.

Som slutord så sket det sig med hennes andra man såklart för han visade sig vara en thug-life douschbag som langade droger och hade en fru.. Ytterligare en nivå till min känsla att jag är kass. Han ville inte ens ha henne för annat än att knulla henne på något sunkigt hotellrum ibland?

Blir chockad själv när jag skriver detta?.. Vem fan är jag ? Hur har jag accepterat detta? Jag bygger allt på mitt eget misslyckande i förhållandet men ändå.

Sexuellt.. går det ens att tyda detta på något annat sätt än att jag inte är det tråkiga stabila valet ? Ja lämna alla kommentarer ni vill.. Kalla mig simp,idiot eller kom med någon konstruktivt.