Orosanmälan och säga upp släkten..

Hej,

Behöver bolla lite med utomstående.

Jag har gjort en orosanmälan mot nära släkting.
Under 10 års tid har väldigt mycket samtalstid i släkten varit en oro mot dom jag gjort en anmälan emot.
Jag har velat prata med berörda i flera år men liksom blivit förbjuden att ta upp det, dom har liksom menat att dom själva skall göra det.
men tiden har gått?.
Tills slut stod jag inte ut mer?

Nu vågar ingen stå för sin oro utan har höjt dom till skyarna som världens bästa föräldrar.
Min svärfar har återigen kallat mig sjuk i huvudet mm, att jag behöver söka hjälp osv osv.
Alla är livrädda för aggressionerna.

Min svärmor är den enda som fråga satt dom en gång för 10-12 årsen och herregud vad skäll hon fick, vilket jag kan förstå att alla är rädda.

Min svärfar har t.o.m. kallat dom för fantastiska föräldrar och mig som en riktigt ond människa.
Dock vet inte min svärfar något om att vara en bra familjefar.
Han var konstant otrogen, druckit mängder och t.o.m. var nära på att kväva min fru till döds med en kudde när hon var barn.
Det var tur att min svärmor var där och stoppade honom då.

Nu är jag på gränsen att jag vill säga upp all kontakt med min frus släkt men det vill inte hon.
Så detta tär på oss och jag tycker vi har ett fantastikt liv ihop om man bortser ifrån hennes släkt.
Kärleken är otroligt stark och vi har ett typiskt Svensson liv med hus barn och ganska bra ekonomiskt liv.

Men tyvärr så verkar detta bryta upp oss. Jag vet inte om jag orkar mer. Jag har sen dag ett blivit kallad för diverse saker ifrån hennes pappa och bror att jag inte duger för min fru.
Jag vill verkligen inte skiljas för jag älskar min fru ment vad skall jag göra?

Allt tjafs som konstant kommer fram tär på mig otroligt och jag känner att dom bryter ner mig fullständigt.
vad skall jag göra?

Jag vet vad jag hade gjort om rollerna var motsatta. Jag hade pressat mina föräldrar och syskon så dom fick komma krypandes men min fru vill inte detta.

Borde jag lämna när min fru väljer mig i andra hand?
jag tycker man skall sätta sin partner i första hand i ett förhållande om man älskar denne.

Vi har t.o.m. varit på familjerådgivning där min fru i princip blev tillsagd att skärpa sig och inse att jag gjort rätt.

Jag är verkligen vilse här.
Jag vill inte skiljas men känner att jag blir tvingad för att kunna släppa och vara glad igen en dag.

vad hade ni gjort?

BlåFisk skrev 2023-12-29 20:34:28 följande:

Att få hjälp utifrån är nog enda sättet för folk att ta in att de är fel ute.
Sedan är det fortfarande svårsmält, så just därför ska man nog undvika att verkligen köra det i halsen på dem. Att man tålmodigt inte låter de svara på annan fråga än den man ställde o.s.v. räcker bra för att grilla dem.

Finns det någon person som skulle kunna vara den som får någon av dem att lyssna? Som till sist skulle kunna få folk att träffa en psykolog vore så klart det allra bästa.

Hej,

nu har det gått en tid sen detta ?blommade upp?.

Jag är idag väldigt lättad, visst vi har ingen relation längre men det har släppt tyngden på mina axlar.
Jag är mer levnadsglad än på väldigt många år.
Vårat äktenskap har också blivit mycket bättre för att vi har släppt dom och slutat prata om alla problem som finns där.
Nu hör vi såklart en del imellanåt ändå det går inte att undvika.
Och det är ännu värre idag tyvärr pga nya saker som hänt också.

Men min fru och jag håller ihop och hon har stöd från en viktig person i hennes liv som håller med mig.

Jag hoppas att en dag att dom vågar ta emot hjälpen som finns i samhället och via vänner/familj.
Men det känns väldigt långsökt tyvärr.

Orosanmälan och säga upp släkten..

INNEHÅLL