Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Okej men förstår du min osäkerhet nu? 

Det är dessutom okej att vilja vara med någon och gilla någon kraftigt. 

I skolan under högstadiet 2 gånger (den första var jobbigast). Ja, jag har vänner men de är mest skolkamrater, hänger inte med folk på fritiden utanför den organisation där jag är med i. Är rätt blyg generellt och vågar inte ens öppet prata om förhållanden med mina klasskamrater om de pratar om det öppet med mig. 

Att vara oerfaren är dock jobbigt för mig då jag velat vara i ett förhållande med vissa personer utan att bli det. Att få ett nej är otroligt jobbigt, (senaste gången kunde jag inte släppa det på typ 2 år vilket gjorde det omöjligt för mig att se någon annan som fv) 

Tror inte det för hon har säkert inte märkt att jag är intresserad av henne förmodligen då jag inte nämnde det överhuvudtaget men sade att var roligt att träffa henne då. 

Varför ska det inte vara ett mål? Att vara fast i en friendzone är en riktig mardröm för mig. Söker därför enbart efter långtidsförhållanden med henne. Ska försöka etablera god kontakt och försöka fixa en dekt med henne via sociala medier om det går. Är dock så nervös när jag pratar med någon jag gillar för då kan jag fastna i vad jag vill säga pga mina känslor för personen. 

Mm, ska därför försöka gå på en dejt med henne och parallellt med det försöka ignorera alla andra för att enbart kunna vara med henne. Att vara med henne senast var fantastiskt om än nervöst. Vet att det tar tid att gå från bekant till par men vet att jag är villig att göra mycket för att bli med henne. Har inte ens berättat för henne att jag vill prata med henne mer pga rädsla. Samtidigt så har mina känslor för henne varit lika stark trots min tid ifrån henne. 

(Jag vet hur jag skulle göra om vi blir ett par såklart och skulle inte säga alla planer på en dejt direkt heller utan snarare på 5:e dejten typ när man kan räknas som par) om vi blir ihop. 

Nej, jag skulle absolut inte göra det. Absolut inte, det är fel intryck. Stalking är något jag absolut inte gör och fördömer starkt. 

 

Jag har aldrig någonsin uttryckt mina känslor för henne överhuvudtaget och liksom enbart sagt att jag enbart dejtar långsiktigt vilket är fullt normalt. Jag har inte höga förväntningar av förhållanden utan det är så jag helst vill ett förhållande ska vara (långt). 

Med "osäker" menade jag dessutom att jag är osäker på om hon är intresserad av mig eller inte, ingenting annat. Den osäkerheten skulle släppa direkt om vi blir ett par vilket kan ske. 

 

 

Med osäkerhet menar jag osäkerhet om hon skulle tänka sig bli ihop med mig eller inte. 

Jag mår bra i övrigt, det enda problemet är att jag skulle bli ledsen om jag inte blir med henne då jag upplevt avvisningar tidigare. 

Jag har vänner men de umgås jag mest med i organisationen. Är mest blyg snarare och alltid haft svårt att bli med någon. (Dock så var det typ 4 år sedan senast jag kände såhär för någon) 

 

Gillar också att göra vissa aktiviteter som är bättre att göra själv (ex kolla videor som en själv gillar, lyssna på musik man själv gillar).

Jag känner henne och sätter inte press på henne, har inte nämnt överhuvudtaget mitt intresse för henne. Vill bara bli ihop med henne efter att vi träffats ett tag privat så jag kan etablera en stadig relation innan vi blir ihop (typ så). 

 

Ja, jag är bara 18 men det är fortfarande jobbigt att gilla någon men inte ha en aning om vad den tycker för inte pratat med henne om det. (Ska dessutom vänta med att prata om det efter att jag etablerat kontakt med henne så jag kan lära känna henne bättre, går helst på några gemensamma aktiviteter också innan vi ev blir ett par om hon vill såklart) 

Nej men det är fortfarande jobbigt. Kommer dock bli jobbigare när jag går igenom mitt första break up (som jag förhoppningvis slipper då jag helst dejtar för att det ska hålla långsiktigt och inte för att vara i ett förhållande för ett förhållandes skull).

 

Modern dejtning är dock idag för fokuserad på kortsiktiga förhållanden utan riktig kärlek tyvärr vilket gör min syn på det typ extremt annorlunda. Jag dejtar inte för att kunna kalla mig själv partner till någon eller för att kunna kalla någon partner utan för att det ska vara ett långt, stabilt och tryggt förhållande över en lång tid. 

Att det sällan sker betyder egentligen ingenting. Att andra inte gör det betyder inte något för mig och henne. Om vi blir ihop så skulle jag alltid göra allt för att det skulle hålla så länge som möjligt. 

Ja, jag pratar om riktig kärlek för modern dejting är riktigt dåligt och enbart fokuserat på korta relationer. Vet klasskamrater som bytt partners flera gånger inom bara 3 år (Dvs på gymnasiet där jag går sista året nu).

Jag går mer mot strömmen genom att vilja prioritera långsiktiga förhållanden över korta förhållanden. 

Jag känner henne och vi har pratat tidigare. Är dock inte förtjust i hur du använder ordet "låst". Jag är monogam, dvs gillar enbart 1 person och kan enbart få känslor för en person. 

Att jag föll för henne efter andra gången vi sågs är inget man kan styra över tror jag. Det bara sker. 

Det är därför som tidigare nämnt att jag vill lära känna henne mer genom att träffa henne och skapa en bredare bild innan jag skulle gå in i ett förhållande med henne. Absolut inte gå in med henne i ett förhållande direkt innan jag träffat henne åtminstone på typ 4-6 dejter innan (om hon vill såklart) vilket är självklart. 

 

Att jag föll för henne är inte något som jag kan påverka direkt. Det bara sker. 

Nej, fördömer alla former av stalkning och skulle aldrig göra det. Aldrig. 

 

Vi känner varandra lite grann då jag träffat henne 2 gånger (totalt ca 10 h ish) men skulle såklart träffa henne flera gånger på dejter innan jag ev skulle gå in i ett förhållande med henne.