Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Så du är inte beredd på att ta en risk? I så fall blir det aldrig ni två. Inget kommer att hända av sig själv, och eftersom du gör så lite (pratar ytligt på dm samt knappt med henne på eventen) så kommer det aldrig att hända att du bjuder ut henne på något.

Du har haft 8 månader på dig, och du vet fortfarande inte vad hon skulle gilla att göra med dig, du kör fortfarande med samma ursäkter som innan och du är fortfarande för rädd för att ta mer djupare kontakt. 

Hur tror du egentligen andra gör för att träffa någon? Sitter och pratar ytligt och hoppas att någon ringer upp och frågar om chans?

Fast du skriver ju att du känner henne, att ni både pratar på dm och på eventen. Dessutom har det gått 8 månader. 

Har du funderat ut en lösning på avståndet? Du har haft 8 månader på dig.

Varför tror du att det finns en chans för er, när det är du som hela tiden kommer med ursäkter och säger att det är komplext? Berätta, hur ska det gå till när du inte vågar bjuda ut henne?

 

Att du inte haft en partner innan är inte unikt. Så är det för alla, ingen föds med en relation. 

Att ni är i samma organisation är inte heller unikt, det är många som träffas genom gemensamma intressen. 

Avståndet är inte heller unikt, men visst, det stället till det när ingen av er har körkort. Å andra sidan,  detta har du ju vetat om från början och ändå har du velat försöka få ihop det med henne. Hur tänkte du då? 

Ja, det är högst normalt att träffa på en tjej i ett visst sammanhang och bli attraherad av henne och vill lära känna henne mer. Högst normalt. 

Avståndet är inte enkelt, men om du tycker det är svårt med avståndet, varför då fortsätta försöka med henne? Du har inte någonstans skrivit hur du ska lösa avståndet, bara klagat på det.

Sedan, hur ser du på det faktum att hon inte gjort några försök att föra er bekantskap framåt? Tror du att hon skulle vilja dejta dig? 

Om du bryr dig om henne på riktigt blir ju ditt agerande ännu konstigare. Du gör ju inget för att det ska bli något, du har bara en massa ursäkter. Om du verkligen vill ha henne så hade du gjort något. Och svara inte på detta med alla dina vanliga ursäkter. Det är samma för alla, du är inte unik, inte heller din situation är unik.

Nej, du har inte valt avståndet. Men du väljer att skylla på det hela tiden istället för att hitta en lösning på det. 

Även om du inte sagt något till henne så märker du väl hur hon skriver och vad hon frågar om osv. Det ger ju en hint om hon skulle vilja utveckla detta eller om hon bara ser dig som en ytlig bekant.

Fast ni blir inte ett par förrän ni träffas privat. Om du inte är beredd på att pendla till henne, eller mötas halvvägs redan nu, innan ni blir ett par, så kommer ni aldrig bli ett par. 
Det lilla ni pratar och träffas i dagsläget är inget som för er närmare varandra. 

Jag tror, eller vet, att du inte vågar bjuda ut henne. Och därför använder du en massa ursäkter för att slippa. Samtidigt klamrar du dig fast vid en relation med henne. Ju fortare du tar ur denna villfarelse att det ska bli ni två, desto bättre. Du behöver bli bättre på att prata med folk, vara social osv. 

I dagsläget har du inte de egenskaper som krävs för att få en relation. Ditt sätt att skriva och resonera här i tråden visar att du har någon slags svårigheter med det sociala. Arbeta på det istället för att drömma om någon som inte är intresserad av dig. Hon ser dig inte som en blivande pojkvän. 

Samma gamla ursäkter. Du vill bjuda ut henne när du lärt känna henne bättre. När vi påpekar att du inte känner henne kontrar du med att du visst känner för ni skriver varje vecka och träffas på eventen. Så hur ska du ha det? 

Men då så, då får du vänta med att bjuda ut henne tills du känner henne. När detta nu händer, med den snigelfarten du använder. 

Och snälla, att bjuda ut henne efter 8  månader av skrivande plus era träffar på eventen är inte att bjuda ut fort. Du skriver ju själv att du önskat att ni varit i en relation redan. 

Precis, i 8 månader har du klamrat dig fast med henne och knappt gjort några framsteg alls. Du har ingen aning om vad hon tycker om dig. Inte ens det har orkat bemöda dig med att ta reda på. 

Du vägrar svara på hur du vet att hon inte har en pojkvän. Du skulle aldrig våga fråga t ex hennes syster, eftersom du är livrädd att det ska feltolkas. Så med andra ord, du vet inget om hennes privatliv, vilka killar hon träffar och om hon dejtar någon just nu. 

Du går omkring och drömmer om en tjej som inte visar intresse för dig och som dessutom troligtvis träffar andra. Men visst, det är ditt liv och där händer väl inte så mkt så du om du vill ägna tiden åt att drömma om någon, så gör det. Du vaknar förhoppningsvis också upp en dag och inser hur naiv du varit.

Fast du agerar inte enligt dina känslor. Dina känslor säger ju att du vill träffa henne, men det agerar du inte på. Så enligt dig själv är du onaturlig. 

Visst, fortsätt skriv då. Det går ju jättebra, eller hur? Snart har ni växt ihop. 

Tror jag med. Dessutom, hon har säkert berättat för sin syster. Kanske fler i organisationen vet.