Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Så varför har du då inte frågat henne på dejt? Om ni nu träffats på event och du ville göra det när ni ses istället för att skicka frågan?

Hur har du stressat? Hur lång tid ska det ta innan du vågar ta initiativ till något utan att du tror att det stressar henne? Det har ju gått ett år. För alla andra är det otroligt lång tid och man förväntar sig då att den andre bara ser en som vän eftersom inget annat skett som visat på att det finns ett intresse för mer.

Du vill ha en relation med henne. Du säger att du är kär i henne. Att hon är den du ser dig ha den långa, djupa relationen med.

Samtidigt så vill du inte sätta något på spel genom att berätta hur du känner. Du sätter upp hinder efter hinder för att slippa ta en risk. Först ska du skicka en inbjudan,  sen ändras det till att du ska fråga henne när ni ses. Ni har setts men du har inte frågat henne eftersom "du inte hunnit" eller "det varit fel tidpunkt". Du har velat ha henne i ett år men vågar inte chansa för "du vill inte stressa henne". Nu helt plötsligt vill du inte stressa in i en relation. 

Jo, du gör det hela sjukt mycket svårare än det faktiskt är eftersom du innerst inne varken är så förälskad i henne som du påstår och för att du inte vågar sätta något på spel. Du är nöjd med situationen som den är eftersom du inte behöver ta några risker. Du kan tråna efter henne på avstånd skylla på omständigheterna. 

Enkelt? Ja, det är enkelt om man vill.

Jag är 48, alltså tillräckligt gammal för att vara din mamma. 

Jag har detta år lämnat en relation som varat i 20+ år. Ett faan så mycket svårare beslut. Jag har en distansrelation med en person där vi båda har barn och behöver jonglera det, mina barns aktiviteter (och idiot till pappa), hans barn och aktiviteter, avstånd, att han har hus och åtaganden... och ändå lyckas vi ses, för att vi VILL. Vi pratar/chattar varje dag om vad som hänt under dagen och allt möjligt. Är tydlig med vad jag känner även om jag vet att det kan skrämma med tanke på hur situationen är. 

Men skillnaden är att vi vill ses, vi vågar vara ärliga och riskera känslor. 

Det är inte svårare än man gör det. Och du gör det avsevärt mycket svårare än det behöver vara. Min åsikt är att du gör det för att det är enklare att tråna på avstånd än att våga sätta känslor på spel. Du har trånat i ett år och inte kommit ett steg närmare ditt mål. 

Går från relation till relation? 

Jag har haft två i mitt 48-åriga liv. Den senaste (och andra) varade i strax över 20 år, den första i 6 månader. Innan dess hade jag inga förhållanden, var 24 när jag träffade den första, som för övrigt är samma person som jag nu har något med.  

På vilket sätt har du kommit närmare ditt mål under detta år? Du har inte frågat om hon vill ses, du har inte berättat för henne att du tycker om henne, du har möjligtvis messat lite mer med henne men om ytliga saker för "du vill inte stressa henne". Du har inte varit ärlig och tydlig med dina intentioner vilket sannolikt kommer att innebära att hon känner sig lite lurad när du väl frågar eftersom hon tror att ni bara är någon ytlig form av vänner. 

Den första regeln i nätdejting eller när man har så gott som endast kontakt via nätet är att få till en dejt i verkliga livet så fort som möjligt. Annars är risken stor för att man aldrig kommer att utveckla det till den relation man önskar, att man bygger upp en falsk bild av personen eftersom man inte hör tonfall och ser kroppsspråk. 

Nej, hon har inte frågat eftersom hon ser er som vänner. Det är du som måste berätta att du vill vara mer än vänner. En relation är aldrig lätt, det måste man jobba på för att få och underhålla. En första dejt däremot ska inte ta över ett år att få till om man inte bor i olika delar av världen. Och för att få en relation behöver man initiera en dejt.

Jaha, är det moraliskt fel nu helt plötsligt... när du hela tiden tidigare försökt hitta ett alternativ att ha en relation med... spännande... hur kommer det sig att det känns moraliskt fel helt plötsligt?

Det finns bara ett sätt att lösa det sista. VÅGA TA STEGET!

Nej, du har flertalet gånger funderat över vem du kan ha en relation med om det inte skulle bli henne och om man funderar i de banorna är inte känslorna tillräckligt starka...

Fortfarande, vad är modern dejting? 

Även på mina morföräldrar tid (de var födda 1928) såg man någon man blev intresserad av, på tex en dans. Man frågade om personen ville ses igen, man träffades o h lärde känna varandra och bestämde sig för om det var "rätt" eller inte. 

Så vad är skillnaden mellan då och nu? Man ser någon man är intresserad av, man frågar om personen vill ses, man lär känna varandra och bestämmer om det finns mer än bara en eventuell vänskap. Ibland leder det till en lång relation, ibland en kortare för man inser att det inte var rätt iaf. 

Men oavsett om man är född på 1900-talet eller på 2000-talet så måste man våga ta steget.