Alltså är det inte avståndet eller andra yttre hinder som håller dig tillbaka, utan rädslan att bli avvisad.
Om hon frågade skulle du säga ja och försöka hitta en lösning, men du vill inte fråga själv.
Det är helt ok, ditt val. Du behöver inte göra något alls. Men då kommer inget att hända heller.
Handlar inte om att inte vara redo eller inte utan rent krasst att det är logistiskt jobbigt. Vill bara att det ska lösa sig smidigt och förhoppningsvis om allt går rätt bli hennes. Denna ständigt ovissa situation är inte rolig att vara i samtidigt som andra i min ålder redan är i relationer.
Det är inte enkelt att göra allt man vill, jag vill bara bjuda ut henne och visa hur jag känner.
Jag försöker
Handlar inte om att inte vara redo eller inte utan rent krasst att det är logistiskt jobbigt. Vill bara att det ska lösa sig smidigt och förhoppningsvis om allt går rätt bli hennes. Denna ständigt ovissa situation är inte rolig att vara i samtidigt som andra i min ålder redan är i relationer.
Det är inte enkelt att göra allt man vill, jag vill bara bjuda ut henne och visa hur jag känner.
Jag försöker
Alltså jag trivs inte med detta heller. Vill framför allt träffa den rätta och inte gå in i en relation för sakens skull och göra slut efter en vecka.
Självklart är det enbart hon jag har känslor för nu och kan tänka mig med men drömmer verkligen om den där bra, trevliga relationen utan bråk eller krångel helst. Jag vet vad jag kan bidra med i en relation, söker inte direkt en bara för att få bekräftelse själv.
Så vad ska du göra? Konkret nu TS, vad är ditt bästa steg?