Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Snälla, bara skärp dig. Du är inget barn, hon är inget barn. Ni går inte på dagis tillsammans. Det som du beskriver som ett eventuellt problem är således icke-existerande. Ni är bägge vuxna, hon kommer inte tolka en komplimang på det vis du befarar. Det är helt ORIMLIGT!

Nej inte att det ska växa fram av sig självt utan att det helst ska ska genom att bjuda in men utan att göra en massa uppstyrda saker som bara krånglar till det och liksom "växa ihop" naturligt om det känns bra för båda utan att fundera på att allt ska vara så otroligt krångligt och organiserat. 

 

Nej, exakt därför har jag skrivit med henne via direktmeddelanden exempelvis och pratat och umgåtts med henne aktivt på event. 

Typ man råkar träffa ngn och så bestämmer man där och då för att ses en gång till och då blir man ihop typ.

Vissa har antytt det och många normaliserar de nuvarande dejtingnormerna med folk som dejtar enbart för bekräftelse, medvetet söker kortsiktigt m.m. 

Jag vet in om det stämmer men jag är redo att förändras för att hamna i en bra relation, inte en relation för sakens skull. Jag vill bara hitta den rätta. 

Nej, för vill som sagt inte stressa henne eller sätta press på henne. Kan även tolkas fel om det är inte på plats heller. 

Jag är redo att agera mer som sagt. 

Sen skriver du att det jag skrev "inte var roligt att höra".

Vad trodde du att du skulle få höra? Att allt går som tåget? Att du har halva inne?

Du har tidigare försvarat dig med att du och tjejen har oneline-kontakt och att ni visst har umgåtts (på event). Vad bra, är ni ihop då? Eller på väg att bli?

Jag tror att du själv vet svaret på den frågan. Att det inte direkt går framåt. Att hon förmodligen bara ser dig som en vän eller bekant. När hördes ni förresten senast?

Du skriver att du fattar att man inte magiskt bara hamnar i en relation. Ändå har du tidigare resonerat som att det är detta du hoppas på. Att drömtjejen bara ska dyka upp. Att ni ska bli ihop, "växa ihop", utan att du behöver anstränga dig.

Ingen har påstått att du är chanslös. Du är ung och har hela vuxenlivet framför dig. Men du kommer inte att få ett förhållande så länge du fortsätter som nu.

Eftersom TS inte "utsätter" sig för situationer där han direkt behöver umgås med andra människor, interagera med dem, lära känna dem, så finns det inte direkt något sätt som någon annan skulle kunna bjuda ut honom eller ta initiativ. TS har ju inte ens lärt känna några nya vänner på högskolan nu under hösten eftersom "han inte är intresserad av att gå ut på kåren eller så". 

Är en fråga om NÄR inte OM jag kommer göra det. Ja, men det har varit flera olika anledningar till att inte varit möjligt än. 

Jag valde inte att falla för henne, nej. Jag ska dessutom ta mig ur detta och i värsta fall försöka hitta ngn annan flickvän om det inte går med henne. Handlar i stora drag om externa faktorer ja som gjort det mindre enkelt.

Så skulle inte jag säga, har faktiskt ställt en del frågor till henne ex men ja, jag bör försöka skriva mer djupt med henne. 

 

Ja, vill fråga något sånt ex. 

Nej, men vill berätta själv för henne efter att ha setts flera gånger att jag är intresserad. Tyvärr är normerna idag att man typ ska stressa in i relationer efter enbart ett fåtal träffar typ 2-3 dejter ska man vara redo för att gå in i en med den personen även om man bara träffats och skrivit i ex 2-3 veckor. 

För jag påverkas ju hur de som också vill dejta tänker. 

Visst är det så. Så länge han inte frågar kan han fortsätta drömma om henne. Den drömmen är som en snuttefilt, han har sina ursäkter som gör att han inte kan/behöver göra något nu, därför är det enligt honom helt rätt att vänta. Och då kan han inbilla sig att det blir de två, och det känns säkert jätteskönt för honom.

Nej, jag trivs inte alls i detta. Är bara jobbigt att behöva gå runt och ha känslor för ngn som bor timmar bort och som jag inte träffat irl på väldigt länge. Är en helt annan känsla att skriva eller prata irl med någon liksom.