Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Den risken finns även fast jag inte vet om hur hon ser på det. 

Nä, du tycker det är bättre att folk byter partner varannan vecka eller som är normen idag eller? 

Jo, för det är idag så folk typ enbart träffar varandra. 

Jag gör det mkt i min organisation (det var där jag träffade hon jag har känslor för som kom helt oväntat för mig)

Well, jag är 19 och inte 43 och vill inte dejta någon som är mer än /2+7 år äldre än mig. Många inom det spannet söker inte ens långsiktigt och har bara känslor för en tjej.

Jag har hört från andra tjejer som jag gick på samma gymnasium som att man ska flörta innan och ge komplimanger innan det?

Ja, hon ställer frågor m.m

Vet inte hur mycket 

Men allt detta är så jobbigt, hade ingen aning att jag skulle helt plötsligt falla för henne och få alla dessa känslor och inte kunna träffa henne enkelt. Vill bara släppa mig fri och vara med henne om det går liksom men nu är det jobbigt. Vill bara träffa henne. 

Om detta inte går vägen är jag inte tillbaka på ruta ett utan på ruta -200 snarare.

Nej, har gått framåt iom att jag skrivit med henne en del och träffat henne på eventen mkt. 

Nej, har varken en diagnos eller trollar. Mitt sociala liv överlag fungerar, är bara problem med att skaffa en kärleksrelation. 

Tycker du? Det är ett eget val 

Jag har redan sagt att jag inte är felfri

Ge exempel på det du tyckt varit drygt eller "besserwisser-stil" enligt dig isf. Aldrig varit någon avsikt att vara dryg eller ens uppfattas som det. 

Nej och nej 

Är det mitt fel att jag har en sjukdom gör att jag måste vänta ett år för att ens behöva övningsköra (dvs i sommar)? Nej

Har jag sagt att jag är felfri? Nej 

Hade jag kunnat göra annorlunda och saker gått värre eller bättre? Ja 

Är det över? Nej

Hade jag kunnat göra mer redan? Ja men det är inte enkelt.

Allt är inte alltid mitt fel, externa faktorer finns faktiskt

Och läste Anonyms tidigare svar i tråden och jag vet att jag måste göra mer sedan tidigare. Jag tror en del har att göra med tidigare upplevelser. Aldrig upplevt riktig kärlek eller ens en kort romans överhuvudtaget. 

Alltid blivit avvisad. Hatar det. Vill verkligen göra allt för henne och är som sagt som i ursprungsinlägget redo att offra fritid m.m för att träffa henne. Vill att det ska gå vägen verkligen. 

Jag bör ha gjort mer tidigare också men går inte att ändra dåtiden. Har varit jättenervöst varje gång vi setts. 

Samtidigt kvarstår de logistiska problemen för är inte direkt så man blir sambo direkt heller om man blir ihop. 

Oavsett om detta leder till relation eller inte vill jag verkligen träffa den rätta kvinnan som jag kan vara gift med inom 5 år och ha barn med inom ca 8 år 

Sluta ljug och säg att jag har saker som jag inte har. Jag är neurotypisk och att du ljuger är horribelt bara för du inte kan tala sakligt. Flera har osakligt anklagat mig för saker som inte stämmer enbart för jag inte haft partner tidigare. 

Bete dig.