Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Jag dömer dig för att du sitter på dina höga hästar och dömer andra samtidigt som du är så livrädd för att kunna göra bort dig att du inte gör något alls.

TS väntar på att tjejen ska ta första steget så att han inte behöver riskera göra bort sig eller bli utskrattad. Han gör allt för att inte behöva utsätta sig för något som kan ge ångest, sen att det kommer gå år innan han får någon belöning spelar ingen roll för honom.

När man interagerar med andra människor så finns det inga facit, man måste vara beredd på allt möjligt. Du kan inte veta hur tjejen tänker (eller egentligen borde du känna henne väl vid det här laget!) och måste chansa. Hon måste vara värd att riskera din stolthet/rädsla men du verkar faktiskt inte tycka det.

Du är mer rädd för vad du kan förlora än vad du kan vinna, dvs du är inte kär nog. När man är kär är man beredd att offra nästa allt!

Problemet med dig TS är att du lever i en fantasi och i en gullig framtid, aldrig i nuet. Alla härliga saker ska hända längre fram, sen att det inte alls passar in med varken din personlighet eller ditt sätt att leva verkar inte spela någon roll.

Den du är idag ÄR den du är, du kommer inte förändra dig för att du träffar någon. Du kommer inte helt plötsligt börja prata djupa saker och göra allt för någon när du idag inte ens kan ge en komplimang för att det kan feltolkas. Du kan inte ens ge en vag inbjudan (ska vi ses någon gång är så vagt det kan bli) utan lägger allt på framtiden, då kommer du att våga. En annan gång kommer du att helt plötsligt våga säga och göra allt du inte på något sätt gör idag.

Ett helt år har du skrivit här och du har ännu inte hittat något mod att komma vidare på riktigt. Ni har fortfarande aldrig pratat själva utan bara i grupp, du har fortfarande inte lärt känna henne eller blottat dig själv minsta lilla. Kom igen!

Du har absolut inte blottat dig, hur kan du ens tänka det? Du har skrivit ytligt och hållit dig väldigt casual och aldrig ens yppat något om att du skulle vara intresserad av något mer för då "kan hon ju tolka dig fel".

Det blir jättekonstigt när du skriver saker som du vill ha cred för när det är helt normala saker som alla gör: vem ljuger eller byter partner varje vecka? Sluta skriv sådana saker för det ger dig inget övertag i den här diskussionen, det visar bara hur desperat du är att ha rätt.

INGEN här har skrivit eller hintat om att du ska ta vem som helst för att få en partner, det är bara i ditt huvud som du vill få det till att det bara finns två val för dig. Det är inte horan eller madonnankomplexet du behöver fundera på, du behöver bara tycka att någon är lite extra fin och fråga om att träffas någon gång. Inga löften, inga krav utan bara en enkel träff. Gör det inte så förbannat svårt för dig för ditt sätt ger dig ingen glädje och inga resultat.

Varför sitter du uppe kl 2 på natten och är arg?

Jag spyr inte galla, jag har fortsatt en konversation med TS som jag har haft i ett års tid. Jag har skrivit tips, råd, haft mjuka toner och till slut har det blivit irriterade och hårdare tongångar eftersom han inte verkar ta åt sig alls.

Han väljer att fortsätta dela med sig av sitt liv här på FL så då antar jag att han vill ha hjälp, själv är jag ledig med stora barn och all tid i världen att svara.

Jag skriver det här med vänlighet och en vuxens erfarenhet: du behöver prata med någon om dina tankar! Man ska inte må som du gör och lägga så mycket energi på något som andra för det mesta bara gör, alla dina gamla dåliga erfarenheter som ställer till det för dig behöver du reda ut med någon.

Det finns alltid kuratorer på universiteten, kontakta elevhälsan där. Testa en gång och se vad det ger, är det inte värt det om det kanske leder till att du hittar kärleken?

Din text ovan säger mig att du inte lever i verkligheten utan flyr till någon mysig fantasi där livet är rosa moln och du mår bra, det kommer aldrig att se ut så.

Den du blir ihop med är bara människa, hon kanske inte alls orkar lyssna på dig eller vill ta mot din kärlek på ett sätt som du vill. Hon kanske känner sig kvävd av din kärlek och den tyngd du lägger i förhållandet eftersom hon kanske tänker som de flesta 20-åringar och prövar sig fram.

Hur ska du tänka när/om du får ditt hjärta krossat när du mår så här innan det ens har skett? Ditt resonemang att en partner ska fixa ditt mående är ett nog så stort tecken på att du behöver prata med någon.

Så länge du fortsätter skylla på yttre omständigheter (för långt avstånd, inte mitt fel mm) och gör dig till ett offer kommer du ingenstans, och det gäller för allt i livet.

Du hade kunnat agera för ett år sen, ingen annan ser att du har så stora hinder att ni inte hade kunnat vara ett par nu och många här har skrivit om sina förhållanden de har fått med samma hinder. Varför kan inte du?

Du KAN INTE VETA om du träffar rätt tjej, du kan inte veta det ens efter 10 år. Hon kan vara rätt för dig när du är 21 år men inte när du är 31 år, du har inte en aning om hur livet ser ut eller hur känslorna förändras. Du använder bara det som ett skydd för att inte behöva riskera något.

Tydligen inte, hon är inte ens värd att bli utbjuden på dejt. Hur tror du att hon tänker om dig? Du hör av dig lite random, frågar mest ytliga frågor men aldrig något på djupet och frågar aldrig om ni ska ses- jag hade dragit för länge sen.