Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Hur vet du att ingen misstänker det? Är du tankeläsare så att du vet vad alla tänker om dig?

Det finns en stark ärftlighetsfaktor vad gäller autism. Jag har själv flera personer i min familj och släkt som har fått autismdiagnos. Det är troligt att det finns ärftlighet för autism i din familj också, och då är du nära till hands.

Även om du verkar uppfatta autism väldigt negativt, och se det som en anklagelse, är det inte så jag menar. Autism är ett sätt att fungera, ett sätt att fungera med olika drag som går att känna igen för utomstående. 

Det är inte som att en diagnos skulle göra dig till en annan person. Dina personlighetsdrag, beteendemönster och tankemönster är samma, oavsett diagnos. Men en eventuell diagnos kan göra att du får verktyg att förstå dig själv, och kan även ge rätt till extra hjälp och stöd om det behövs, exempelvis vid studier och i arbetslivet. 

Du kanske inte har just autism, eller då har du det, det vet inte jag, men läser man dina svar och hur du resonerar och drar slutsatser så står det ganska klart att det är något som inte står riktigt rätt till.

Du berättar att du mår väldigt dåligt.

Och du har inte klarat studierna.

Det är ganska mycket som tyder på att du inte fått rätt hjälp från samhället.

Nej du resonerar och svarar väldigt konstigt och ovidkommande, bemöter inte faktiska poänger osv.

Fast du har beskrivit det som att ditt mående är väldigt dåligt pga den här situationen, men när någon påpekar att du säger du mår dåligt så är det plötsligt inte så farligt, förstår du inte vad genomskinlig du är?

Det handlar inte om hur många som inte klarade, utan om alla problemen sammanlagt. Du har problem och kommer inte dit du vill i livet.

Jo men det är inte enkelt, speciellt inte i denna jobbiga situation. Vill typ bara sluta vara fast i denna situation. Är så jobbigt medans jag samtidigt vet att det finns folk som i min ålder är i stabila långvariga relationer. 

Är jättejobbigt och skulle typ bara vilja springa i ngn skog i flera timmar för att kunna tänka på annat eller dylikt.

Din text. Du verkar inte må bra. 

Och det är väl (icke) relationen vi diskuterar? 

Tycker du själv det låter friskt att vilja springa ut i skogen i flera timmar för att du inte vill tänka på detta?

Hallå?

Känns konstigt att du inte vill tänka på tjejen du är kär i och vill tillbringa ditt liv med. 

Jo det stämmer, och det är flera som påpekat det till dig att du inte svarar, och du pratar runt frågor som du får och svarar inte, missar självklara poänger osv. Frågan är om du medveten om det eller om du genuint tror att du har svarat. Du skyllde på att en fråga jag ställde var konstigt formulerad, vem håller med dig? Det var ingen svårförståelig fråga, för någon som inte har någon typ av diagnos.

Nej du mår knappast bra överlag, i vad du skrivit så framgår det tydligt att den här situationen får dig att må väldigt dåligt.

De drag av autism som jag tycker mig se hos dig är bl a att du fastnat vid idéer eller upplevelser och inte klarar av att byta perspektiv, det du upplevt/läst/hört vid ett tillfälle är det som gäller och det spelar ingen roll att andra har andra sanningar.

Du blev retad för att du var kär när du var 12 år gammal, därför kommer du bli retad igen som 20-åring.

Du har hört när killar pratar om tjejer och relationer på ett dåligt sätt, därför tycker alla likadant om relationer, dvs att man inte satsar långsiktigt eller är seriös.

Du har läst om modern dejting och nu är det fast i ditt minne, det spelar ingen roll att vi ALLA här skriver att det inte finns i Sverige för du vet att det är sant.

Du har fått för dig att avståndet hindrar dig, det spelar ingen roll att du får massor med tips eller råd på hur andra har löst det problemet.

Du har någonstans läst att det kan vara stressande att visa för mycket intresse (antagligen på samma ställe där du läste om modern dejting), därför hindrar det dig att gå djupare i dina dm.

Men VAD spelar det för roll vad andra gör om du och en potentiell flickvän bestämmer annorlunda? 

Ja, avståndet finns där och OM MAN VILL så ser man till att lösa det för att ses. Så nånstans är det ju något som helt enkelt inte finns eftersom du hela tiden fortsätter att skylla på avståndet. 

Om du verkligen velat bli det hade du gjort något åt det för länge sedan. 

Vill fortfarande ha svar på varför du tror att hon aldrig hör av sig först. Vad tror du är anledningen till det?

Hur gick det? Vad skrev du och vad svarade hon?