Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Självklart är det jobbigt att bli nobbad, men trots allt hör detta till vardagen för de allra flesta killar. Har du väl blivit nobbad några gånger kommer det kännas lättare och lättare, till sist lär du dig att det inte är en jättegrej. Världen går inte under. Och OM hon nu skulle nobba dig så är det väl bättre att du vet om du någonsin har en chans med henne eller inte så att du kan gå vidare i livet?

Som en liten rolig anekdot: min nuvarande pojkvän frågade ut mig säkert 20 gånger innan jag tackade ja. Jag hade alltid någon ursäkt, men han var ettrig. 😆 När vi väl träffades slutade ?dejten? i katastrof, trots att vi kysstes kände jag ingen attraktion och tyckte han var för blyg. Tänkte aldrig träffa honom mer? Meeeen, han var ettrig som sagt, fortsatte hålla kontakten och frågade 10 gånger till om vi inte kunde träffas igen innan jag till sist sa ja. Nu har vi varit tillsammans i 1,5 år och jag älskar honom supermycket! Så kan det gå?

Eh, va? Jag valde ju själv att svara honom på Messenger (vi bodde inte i samma stad och träffades på Facebook så all kontakt skedde via Messenger). Det var ju knappast så att jag totaldissad honom och blockade honom, jag fortsatte ju att svara när han skrevan . Jag var inte arg eller så. Det är inte stalking.

*skrev

Nej, många i din ålder har verkligen inte stabila förhållanden. De flesta killar i din ålder har svårt att hitta flickvänner, helt enkelt eftersom det är ?tjejernas marknad? (om man får vara krass).
Klart att det är en jobbig känsla men det är ännu jobbigare att vara intresserad av en person och gå i ovisshet bara för att man inte vågar bjuda ut den.

Jag tycker inte man ska tjata egentligen, men med rätt fingertoppskänsla och glimten i ögat kan det ses som ?endearing? och vara smickrande när killen verkligen kämpar lite och visar att han är jätteintresserad. Men detta är ju på case by case basis. Man får vara lite socialt smidig och känna av hur mottagaren upplever det man säger.

Stabila förhållanden sedan länge i 20-årsåldern? Nej, tror inte det hör till vanligheterna. Dina kompisar har nog bara haft ovanligt mycket tur. Förstår att ovissheten är superjobbig, men endast du kan ändra på den. Fråga så behöver du inte leva i ovisshet. Du kommer aldrig kunna bara hamna i en bra relation direkt om du själv inte tar det första steget vilket är att föreslå en träff.

Det där med att bara fråga 1-2 gånger är bullshit, det finns ingen manual till sånt. Som sagt får man använda sig av sina sociala färdigheter och kolla av hur tjejen reagerar när man frågar, vissa tjejer VILL att killen ska kämpa lite. Det beror på HUR man frågar.

Ja, den största ledtråden borde väl vara att jag fortsatte att prata med honom trots att jag nekade alla hans förslag på att träffar med diverse nödlögner.

Nej, det är inte alls någon tillspetsad historia. Jag var inte attraherad av honom efter första dejten. Började trots allt småprata med honom ändå, han fortsatte att insistera om att träffas igen, jag kom med undanflykter men till sist blev det av eftersom jag inte hade körkort och behövde skjuts till en annan stad (hans hemstad) dagen därpå för ett ärende. Och jag är så jävla glad över att han var så ettrig. Annars hade jag aldrig varit tillsammans med honom idag. Jag blev ju kär i honom först efter andra gången vi träffades.

Fast, om en kille som jag höll på att skriva med på t ex Messenger inte messat mig någon gång på tre veckor hade jag tolkat det som att han inte är intresserad av mig alls. Ibland har jag gillat en kille som skrivit med mig men när han slutat skriva på så länge tolkade jag det självklart som att han aldrig varit särskilt intresserad.

Absolut, ja!

Jättebra! 👍