Gott om tid? Hon kan fortfarande tro att jag stressar fram det och nu är hon i militären.
Herregud jag har inte uttryckt att jag är intresserad heller så konstig tolkning av situationen.
Så skulle inte jag tolka det iom att vi pratat mycket och varit på eventen samt att jag inte uttryckt intresse heller.
Hon kan tolka det fel, det kan spridas, jag vet inte vad mer som kan riskeras?
För du inte vet hur normerna är idag, att ens bjuda ut är en så otroligt stor risk idag och så har jag ingen aning om de långsiktiga eller kortsiktiga.
Är inte så det bara är att göra X, Y sker. Är inte enkelt.
Om det bara är du som hör av dig till henne, är hon inte intresserad.
Om ni inte har hörts på flera veckor, är hon inte intresserad.
Skulle hon vara intresserad, skulle hon höra av sig till dig. Inte låta det gå flera veckor.
Men du vet som sagt inte ens om hon är singel, så det finns väl inte så mycket mer att säga.
Jag kan sammanfatta allt igen (har gjort det flera gånger i tråden):
TS var kär i en tjej när han var 12 år, hans kompisar fick reda på det och han blev retad för det. Efter detta är han så rädd att det ska hända igen att han aldrig vill yttra ett ord om sina känslor förrän han vet att hon känner likadant och att de ska vara tillsammans resten av livet.
Han föraktar alla som dejtar runt, prövar sig fram och som har förhållanden som bara håller ett par år, han vill träffa den rätta vid 18 års ålder och inte dejta modernt (hans ord).
Tjejen han är kär i har han träffat fysiskt vid 3-4 tillfällen, alltid ihop med många andra och har nog egentligen aldrig pratat mer än 10 meningar med henne ordentligt, han tycker att han har agerat genom att han började skriva med henne för ett år sen. Vi andra håller inte riktigt med eftersom det bara är ytligt snack och hon har aldrig initierat någon kontakt, det är alltid TS som återkommer till henne.
Han har inget socialt liv och vi har rekommenderat honom att satsa på vänner istället för att drömma om någon som är tydligt ointresserad och finns i andra änden av Sverige, han vägrar också någon form av terapi att hitta en väg ut i livet.
Du tolkar det fel. Jag vill inte bara gå från relation till relation ja utan helst stanna i samma (i en bra relation) så länge som möjligt. Idag är normen motsatsen.
Nej jag "föraktar" inte personer som gör annat men jag vill inte göra det. Folk får göra vad de vill.
Fast samtidigt har vi frågat varandra saker så det stämmer inte heller.
Terapi? Jag mår bra och finns personer i större behov.
Nej det är det inte. Det är en privatsak mellan oss, finns ingen anledning för andra att veta liksom. Varför ska Person Y, Person X och Person Z veta?
Hon är i försvaret just nu så logistiken gör det typ omöjligt ändå att faktiskt träffas. Läget just nu är inte roligt.
Vi har redan diskuterat en del rörande sådant som framtid, intressen osv.
Ja, i breda drag vet jag om.