Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Varför envisas du med att svara på helt påhittade frågor hela tiden? Det citerade har ju ingenting med vad jag frågade att göra!

Kan du nu LÄSA och besvara frågan? :

Alla andra som haft fan så mycket större avstånd och hinder rent allmänt då? Vad var felet med dem och varför hade de det lättare än dig?

Så vi närmar oss att inse att svårigheterna är du?

Men strunta i "modern dejting". Gör hur du vill, men så som du håller på just nu tar dig ingenstans. 

Kör på i samma takt. Du säger ju själv att det är det enda som är rätt och har lett till stora framgångar.

Rapportera efter eventet hur du ändå lyckades få till två blick-tillfällen och nu nära ni har kommit.

När du är 27 har ni förmodligen haft ert första telefonsamtal och du kanske börjar känna att ni nästan känner varandra tillräckligt för att föreslå ett möte (inte dejt!).

Det är ju så som man ska göra - Det vet ju du bäst av alla.

Hur var det nu förresten? Var det ditt fel? Bryr du dig om henne? Vill du träffa henne? Är det lättast att bli ihop eller att vara ihop? Är det omöjligt? Är du den enda i världen som har rätt Många frågor som inte besvarats till leda.

Men som sagt - Kör på i samma mak. Du är experten.

Du har suttit på hästar som övergått i giraffer hela tråden igenom och envisats med att veta mycket bättre än alla andra, även vad gäller nämnda andras fall / sitationer.

Svara nu på varför detta är det enda sammanhang där 4 timmar är ett stort avstånd.

Och jo, fortsätt i samma takt. Du vet ju att det är det enda som fungerar.

Jag har tidigare föreslagit att antingen gör du det, eller så ger du upp och tackar henne för dig.

Det finns ju inga andra alternativ och du säger ju själv att det bara är det första som gäller. Du tänker ju inte göra något annat. Ej heller ge upp.
Så fortsätt då.
Rapportera efter eventet.

Men om avståndet är ett problem, varför fortsätter du hoppas på henne? Du visste om detta från början. 

Det skulle samtliga andra som läst tråden säga. Men du vet ju bäst.

Jasså, jaha ja. Ja, du vet ju bäst om allt i världen, faktiskt. Shame on us.

Det räcker ju egentligen att se vilken takt du håller och jämföra den med antal levnadsår för att inse att du borde veta bättre än oss andra.

Och? Varför försöker du bli ihop med henne om avståndet är för långt? 

Innan har du skrivit att ni ska ha ett långdistansförhållande. 

Vad gäller?

Det är det vi har gjort. Du ville ha tips och råd om hur du ska närma dig en tjej. Du har fått det i mängder, förmodligen mer än någon annan tråd någonsin på familjeliv.

Men du har valt att helt ignorera det som skrivits. Allt är ett problem från din sida. Du har erkänt att du bara vill göra saker som du vill göra, t ex promenera inte äta lunch för det är tråkigt. Avståndet är jobbigt. Vad övriga medlemmar i den allsmäktiga organisationen tycker och tänker är jobbigt.

Du har noll pondus, noll framåtanda, noll initiativförmåga. Jag kan nästan garantera dig att om du gör en undersökning av vad heterosexulla kvinnor söker hos en man så kommer de tre ovanstående i alla fall inte hamna i botten på kravlistan.

Men det fattar inte du. Du vägrar/vill inte inse det, det är därför andra här skyller dig för att sitta på höga hästar. Du framstår inte bara som det, utan dessutom jävligt arrogant. Det däremot är en egenskap som jag tror skulle komma rätt långt ner på kvinnors önskelista om den perfekte mannen.