Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Många relationer tar slut för att man ändras eller visar sidor som inte syntes i början, inte för att man inte var noggrann i sitt val av partner eller hade de rätta känslorna.

Denna tjej kanske upptäcker alla dina floskler och märkliga åsikter efter  ett halvår och drar då eftersom jag misstänker att det inte är en sida du inte kommer visa direkt. Eller så förstår du inte ens att du har den utan hon får upptäcka det på egen hand.

Har du vänner du umgås med på fritiden eller förväntar du dig att hon ska vara ditt sällskap? 

Jag menar inte att du skulle ändras, jag menar att alla visar automatiskt sina bästa sidor i början av förhållandet och sen kommer ens riktiga jag. Detta kommer även gälla dig oavsett vad du har för självbild.

Du visar nu en sida där du är intresserad av henne och ihärdig men om ni skulle bli ihop i sommar och hon drar ut i lumpen där hon får massa killkompisar som hon festar med och inte hinner skriva till dig är det mycket möjligt att det skulle komma fram en annan sida av dig. En sida du inte ens vet att du har eftersom det är en ny erfarenhet för dig.

Umgås du med dina andra vänner eller är ni online-vänner?

Varför är du så svart-vit? Varför är det livslångt förhållande eller kaosförhållande? Finns inte fina förhållanden som tar slut efter två år därför att man som ung ville flytta till olika städer t ex? En vill utomlands och den andre stanna kvar hemma? Det kan drabba dig likaväl som någon annan, du har inte en aning om vilka tankar och drömmar man kan få efter ett par års studier.

Den du skriver om som ska göra lumpen kanske upptäcker att hon vill fortsätta inom det militära och flyttar upp till Norrland vilket gör att förhållandet inte är möjligt att hålla kvar vid, dvs båda har gjort det ni kunde men livet kom emellan.

Det är så sanslöst naivt att tro att du sitter på all kunskap och att du minsann inte kommer ha kortare förhållanden, bara för att du är villig att kompromissa så innebär inte det att hon är det. Hon kanske blir gravid och gör abort och du inte kan hantera det? Du kanske blir utbränd på universitetet och hon vill leva livet och festa. 

Vet hon om att du inte har vänner som du umgås med på riktigt? Det är en ganska viktig detalj som många ser som oattraktivt eftersom allt umgänge hänger på henne och hennes vänner. 

TS, är du sådan här i andra frågor också? Var du sådan mot lärarna när de skulle undervisa dig hur världen fungerar men du visste bättre? 

Du är helt oerfaren när det kommer till relationer, både vänskaps- och kärleksrelationer vad det verkar, och har en självbild som upplevs av oss andra som väldigt skev och självgod.

Du vidhåller att det är svårare att bli ihop med någon än att vara ihop trots att all statistik och vår gemensamma erfarenhet säger tvärtom, du hittar på massa hinder till varför det är så komplext just för dig när det BARA handlar om att du är feg. Vilken annan kille hade för länge sen frågat om en dejt men inte du för du dejtar inte modernt? Som att dina känslor är så stora och fina att du kan inte göra som alla andra utan ska glida in i ett förhållande utan att ord uttalas.

Vad tror du hon kan tro att du menar? Du hade träffat henne två gånger när du började skriva, självklart var det en kombination av hennes utseende och personlighet, nu har du träffat henne ett par gånger till (eller är det en gång?) men du känner henne knappast så väl att du enbart kan vara attraherad av hennes personlighet.

Det är klart att du är ytlig! Och feg/rädd/osäker och därför hittar du massa larviga ursäkter till varför du inte kan bjuda ut henne på en dejt.

Men sluta nu! Du blev attraherad av henne nästan direkt, det är självklart att det OCKSÅ berodde på att du gillade hennes utseende vilket innebär att du är precis lika ytlig som de du dömer så hårt.

Jag har inte träffat på någon som vill ha en tjej bara pga utseendet, det är i princip alltid att man gillar personligheten också- exakt som du. Du är så otroligt hård i ditt dömande av andra människor och tror att det är världens mest ytliga värld vilket inte stämmer vilket du vetat om du hade känt fler människor.

Du är attraherad av henne och vill bli ihop med henne och faktum är att du inte känner henne utan blivit kär utan att faktiskt veta vem hon är, antagligen är du kär på mycket ytligare grunder än de flesta eftersom många tonåringar idag blir kära i en klasskamrat som man träffat varje dag och faktiskt vet något om. Att du tror att du känner henne betyder inte att du gör det, det är ju bara tankar du har gjort större i dig.

Hela din tvekan runt att bjuda ut henne bygger på att du inte känner henne och inte vet hur hon skulle reagera, ni har alltså inte ens nuddat vid dejtingfrågan utan bara hållt er till ytliga frågor- dvs du känner henne inte väl. Modern dejting???

Men herregud, vad killar säger i ett omklädningsrum har väl aldrig varit en sanning?! Har du aldrig pratat med dina vänner om hur och när de blir kära? Har du aldrig frågat dina föräldrar, syskon eller någon annan vuxen? Det är exakt det här du hade kunnat fråga kuratorn om du inte varit så självgod och trott att du inte har några problem, nu är det försent. Nu har du bara dina egna tankar (och våra för all del) att luta dig mot.

Det är inte en chans i världen att du inte gillar hennes utseende också, varför är det så svårt att erkänna? Tror inte hon skulle gilla om du sa till henne att du blev kär i hennes personlighet men hennes utseende var inget du såg, tror du?

Du behöver inte upprepa dig tusen gånger, vi har hört dina ursäkter. Du vill inte vara ytlig som alla andra som bara vill dejta modernt, men det är konstaterat att du är exakt som alla andra och attraherades av ytan också.

Du vill inte dejta utan bara växa in i förhållandet men inser att man måste lära känna varandra men du tänker inte fråga henne om en dejt för du gillar inte att äta middag eller andra saker man gör på moderna dejter.

Du har det mycket svårare än alla andra för att avståndet finns trots att du hade kunnat haft ett förhållande med henne nu om du bara hade vågat vara mer personlig och blotta dina känslor mer, dvs avståndet har ingenting med din problematik att göra.

När ni väl har setts har ni aldrig varit själva, ni har bytt några fraser och tittat på varandra på ett dansgolv, ditt problem är oändligt mycket större än vad du tror.

Du menar att om hon bott nära hade du kunnat visa med ditt kroppsspråk att du var intresserad (men bara av hennes personlighet, inte hennes yttre så att hon inte tror att du är ytlig som alla andra)? Så som du hittills har beskrivit dig är du inte en socialt bevandrad människa, du verkar trivas bäst på egen hand eller vid datorn så jag gissar att du skulle haft lika svårt med det som du har att skriva personligt med henne.

Hela problemet här handlar inte om yttre omständigheter, det är du som är för oerfaren, läser för mycket amerikanska åsikter och tror att det finns ett facit. Du behöver bli mer självsäker så att du inte oroar dig för att andra ska reta dig eller att du ska misstolkas- detta gör man genom terapi (kuratorn du vet...)

Varför är det krångligt med avståndet? Du hade inte vågat något mer för det, du hade varit lika passiv eftersom du absolut inte vill att hon ska misstänka något eller ska tro att du är ytlig.

Alla hinder du lägger framför dig hade funnits där även om ni bott i samma stad.