Vågar man komma ut på jobbet?
Ja vi hade ju några gubbar på jobbet med lite antikverade uppfattningar om gayfolk, löjliga skämt och sånt vid kaffebordet, även om vi yngre sa till dem.
Men när vi väl fick en 100% butch gift kvinna i snickarbrallor som tekniker så var det inga problem. De kammade till sig och insåg att människan var helt okej.
Min halvbror är gay, jag har en hobby med ena mannen i ett gaypar, på ett sommarjobb hade vi flera gay/bipersoner. Så jag tycker nog inte det är konstigare än att vara rödhårig numera, även om jag så klart inte har erfarenhet nog att förstå hur mycket mer känslor det är runt att komma ut om man tror att det ska ge en massa negativt. Jag bodde inte med min bror när han kom ut för det är många år mellan oss, men jag vet att pappa inte fixade det bra, om man säger så.
--
Det finns dock en viss stereotyp kring den manlige gayfrisören/stylisten som jag kan roas lite av, jag blev sminkad till en fest av en sån kille för ett halvår sen. Han snackade som värsta Lidingöstekarn med handgester till det och vi befann oss i "en hulla i Skåne", så det var svårt att inte tycka det lät lite kul. Men killen var ju hur go och positiv som helst så inte sjutton skulle jag driva med honom för det.
Mer diva åt folket! 