Försöker alla män vara otrogna på konferens??

Jag inte betyder det i alla fall att man ska sätta på kollegan!

Nu vet jag att min man skulle säga ifrån om något sådant hände. Men hade jag fått veta att någon kvinna raggade på honom på en AW eller konferens så hade hon fått träffa mig på arbetsplatsen och förklara lämpligheten i att ragga på en gift man - på MIN man.

Ni kan tycka vad ni vill om mitt sätt att hantera det. Men om man arbetar tillsammans så vet man att kollegan har fru/man och barn. Man ger fan i att ragga! Och gör man det så får man ta konsekvenserna av sitt beteende. 

Jag vet att den typen du beskriver inte bryr sig. Men varför ska man sitta vid sidlinjen och inte agera?
Varför ska den som beter sig som ett svin få lov att göra det utan att få någon som helst konsekvens?
Varför ska folk som skiter i andra få göra som de vill?

Jag gör inte det för hennes skull. jag gör det för min egen!
Jag tänker inte sitta hemma som en tyst liten mus och se på. 

Och jag som kvinna hade sparkat bakut om någon hade tafsat på mig. Kindpussar hade jag dragit mig undan ifrån och en hand på låret hade mycket väl kunnat sluta med en gaffel i handen på mannen i fråga. 

Även om man riskerar en anmälan så är gaffelmärken i handen svårare att förklara för frun. Men jag fattar var du menar. 

Men det är ju i såna lägen man säger högt och tydligt, så att många hör , "sluta röra vid mig jag är inte intresserad av att följa med upp på ditt rum". 

Jag hade nog dessutom hällt ett glas vatten över idioten för att kyla ner honom en aning.

Vad folk är otroligt bra på att dra saker till överdrift! 
Vår relation är mycket hälsosam. 

Nej, jag följer inte med på allt. Men han tackar ofta nej för han inte dricker och tycker att kollegorna är aptråkiga när det ska supas. När han var iväg med jobb för något år sedan på en kick off till en stor stad i ett annat land spenderade han det mesta av tiden på kvällen med mig i telefon. Det var roligare att prata om vad vi skulle köpa i julklapp till barnen än att gå på krogen med kollegorna. Det är verkligen inte accepterat fullt ut att någon avstår alkohol utan att vara alkoholist. 

Jag har inga problem att någon flirtar eller försöker småragga på honom. Han säger nej om han fattar vad som händer. Majoriteten av gångerna går det honom helt förbi för han är inte intresserad. Sen kommer han hem, berättar om vad de har gjort och jag påminner honom att det där Lisa gjorde, det var att ragga. Då ser han ut som ett frågetecken. Men skulle en kvinna aktivt arbeta på att få honom i säng trots att hon vet att jag finns, varför ska jag vara snäll tillbaka?
Jag vänder inte andra kinden till. Har du försökt skada mig får du leva med att det biter dig i röven. 

Jag har min moralkompass och andra har sin. Jag anpassar min lika mycket som andra anpassar sin efter andra - dvs inte alls

Det finns ingen emoji som skrattar tillräckligt för att visa hur jag känner när jag läser det du skriver. Nej, han är inte annorlunda på något vis. Han bryr sig bara inte om kvinnor, andra kvinnor. 

Vi har pratat om det så många gånger hemma. Efter 20+ år ihop känner man varandra ganska väl. Vi har haft våra kriser genom åren men vi har alltid haft en god kommunikation. 

Det är inget fel på min man. Han är varken autistisk eller har någon annan diagnos. Däremot har han en väl fungerande hjärna till skillnad från många andra klåpare

Och varför finns det ett så stort behov att sätta en diagnos på någon som inte gör som alla andra??

Så bara för att en man ger blanka fan   i andra kvinnor är det något fel på honom?

Du har just bevisat att du vet absolut INGENTING genom att skriva "vi män vet". 
Min man valde för några år sedan att sluta dricka. Den dagen han valde bort alkoholen var den dagen kollegorna tyckte att han var konstig för HUR kan man låta bli att dricka??? 
HUR kan det vara att han är kvävd?
Jag har inte bett honom att sluta dricka. Jag har inte bett honom att ringa mig på kvällarna för att prata en timme när han är iväg. 
Det är HAN som inte gillar att umgås med fulla kollegor. Och spriten är extremt viktig för många på aktiviteter som sker utanför arbetsplatsen. Eftersom kollegorna inte är prio 1 för min man så blir det att han drar sig undan. 
Han spenderar hellre en kväll med vänner som känner honom väl än med kollegor som han redan spenderar x antal timmar med till vardags. 

Eftersom han inte bryr sig så ser han inte att det händer.

Han är inte hunsad. Men visst kan jag hålla med om att det kan upplevas så utifrån hur jag beskriver honom. 

För något år sedan hände något där han var nära att förlora mig, och då menar jag inte skilsmässa.  Då blev han väldigt beskyddande. När jag var tillbaka på jobb kunde han ringa 3-4-5 gånger om dagen och kolla läget den första månaden. Mycket har hänt sedan dess. Men det har format oss båda två. 
Man kan inte placera etiketter på folk (som hunsad eller kvävd) för ibland finns det mer bakom. 

Vi har gått i terapi båda två för att hitta tillbaka till en normal vardag.  Men vi har förändrats båda två av det som hände. Och vissa saker är vårt nya jag.

De gångerna det har hänt har de varit iväg och bott på hotell (inte så lätt att ta en bil och köra 50 mil hem kl 23 på kvällen). Haft något projekt som har avverkats på dagen och middag på kvällen. De gånger kvällen har gått åt det blöta hållet har han tackat för sig och gått till sitt rum. Herregud vad för knäppgök är du som tror att han sitter bland alla kollegor och pratar med mig?

Vilken syn det hade varit!!! 
VI är väldigt måna om varandra men vi är inte så tokiga