För mig är orsakssambandet det omvända: när jag mår bra orkar jag hålla snyggt omkring mig.
Har man bra rutiner och genomtänkt inredning och förvaring + rätt verktyg/redskap så behöver man inte lägga så mycket tid på att hålla hemmet + trädgård i perfekt skick. Utöver det krävs inte heller mycket jobb för att resten av livet ska kännas tillfredsställande. Med bara lite framförhållning är det lätt att planera en trevlig och mysig fritid med aktiviteter/evenemang/umgänge/maträtter som ger guldkant i livet.
När jag kommer hem från jobbet vill jag känna ett lugn och ha gott om tid för vila och återhämtning. Jag vill inte komma hem till stök och röra.
Ja för alla med exekutiva problem finns inte. Eller "bara" deprimerade, ångestfyllda etc. Det där med att bara städa medans man knappt kan äta eller duscha för att man inte får ihop sig själv.
Nja. Det ska ju inte smutsigt eller totalkaos, men det är inte viktigt att saker alltid är bortplockade eller att det aldrig syns en dammtuss. När man har småbarn el jobbar i trädgården drar man in grus mm, när man är kreativ måste pyssel o sygrejer få ligga framme ett tag. Har man alltid sjukt välstädat tyder det på en slags noja enligt mig, samma sak med folk som alltid har perfekt strukna blusar eller varje soffkudde perfekt puffar. Ångesthantering? Jag håller med om att någon slags grundrutin är bra o spar tid, bara den är flexibel när solen skiner.
Ah. Du lever uppenbarligen inte i verkligheten och är inte intresserad av att förstå heller. Vad trevligt. Jättetrist för de som till vardags behöver ta emot din nedsättande attityd mot deras svårigheter.
Ah. Du lever uppenbarligen inte i verkligheten och är inte intresserad av att förstå heller. Vad trevligt. Jättetrist för de som till vardags behöver ta emot din nedsättande attityd mot deras svårigheter.
Både jag och min man har växt upp med mödrar som försökte städa bort sin ångest. Vi har bägge två varit övertygade om att man inte kommer att ångra att man städat för lite när man dör.
så visst städar vi för att hemmet inte ska bli en sanitär olägenhet- men inte tror vi att vi blir lyckligare för det.