• Anonym (Anonym (TS))

    Flytta med 1 åring

    Jag har tankar om att lämna min sambo då jag känner mig kontrollerad och styrd. Mår absolut inte bra och känner jag behöver lämna efter noga överläggning i flera månader.

    nu till saken är att jag har min hemstad 25 mil från där vi har startat vårt liv när vi träffades för 3 år sedan. (Hans hemstad).
    Jag står nu och väger en massa då jag känner att jag VERKLIGEN vill flytta hem till mina vänner och min familj. Jag har jobb där och det finns billigare boende att få tag på. Jag vet dock att min sambo är rätt låst till denna stad pga jobb, så han kommer inte vilja flytta. Detta landar då i att vår son som vi har gemensam vårdnad över kommer ha 3 timmar mellan sina föräldrar. Något jag ena sidan tycker vore så fruktansvärt trist, samtidigt som jag känner att jag inte kommer va lycklig i denna stad och ska då behöva va fast i 18 år. 

    jag vill verkligen flytta hem!!! vår Son är inte rotad i denna stad än då han bara är 1 år men är jag hemsk som flyttar?  samtidigt en olycklig mamma är ingen bra mamma. Jag vet inte..

    erfarenheter någon? 

  • Svar på tråden Flytta med 1 åring
  • Jemp

    Ja, det tycker jag faktiskt är att göra barnet en stor otjänst. Du tar ju ifrån honom all möjlighet att ha en vardag med båda föräldrarna. 


    Tänkte du flytta själv eller hoppas du pappan ska gå med på detta? 


    separera kan du såklart göra oavsett.

  • Tow2Mater

    Du kan ju flytta men du kan inte ta med dig barnet om inte pappan går med på det.

  • Aliona

    Ja, du är faktiskt ganska hemsk om du flyttar. Du har massa ansvar som mamma, och ett av dem är att inte förståra ditt barns rätt till sin pappa genom att flytta långt bort, Hur tänker du ens att det ska fungera? Ska pappan resa sex timmar varannan helg för atf träffa sin son? Ska du dra med sig sonen sex timmar på helgen för att träffa pappa? Snart kommer aktiviteter och barnkalas som ni inte kommer kunna missa. Pappan kommer inte kunna vabba, som är en viktig del av föräldraskapet, och jag tånker nu inte bara på att fördela rättvist arbetet, utan främst på hur det stärker bandet mellan förälder och barn att vara hemma och ta hand om sjukt barn. Han kommer inte kunna vara den förälder som barnet kommer och kastar sig i famnen på vid hämtning på förskolan. Han kommer missa massa mysiga nattningar och tid med sitt barn. 


    Nu när du är mamma så får du lägga undan dina egna önskningar ett tag och fokusera på vad som är bäst för ditt barn, vilket alldeles självklart är att ha så mycket som möjligt av båda sina föräldrar. 


    Du får försöka övertala pappan att flytta till din stad istället. Gör vad du kan, dra en fuling om du vill, men att sätta sitt barn tre timmar från den andra föräldern är inte omtänksamt. 

  • Anonym (Anonym (TS))
    Aliona skrev 2023-11-17 03:12:13 följande:

    Ja, du är faktiskt ganska hemsk om du flyttar. Du har massa ansvar som mamma, och ett av dem är att inte förståra ditt barns rätt till sin pappa genom att flytta långt bort, Hur tänker du ens att det ska fungera? Ska pappan resa sex timmar varannan helg för atf träffa sin son? Ska du dra med sig sonen sex timmar på helgen för att träffa pappa? Snart kommer aktiviteter och barnkalas som ni inte kommer kunna missa. Pappan kommer inte kunna vabba, som är en viktig del av föräldraskapet, och jag tånker nu inte bara på att fördela rättvist arbetet, utan främst på hur det stärker bandet mellan förälder och barn att vara hemma och ta hand om sjukt barn. Han kommer inte kunna vara den förälder som barnet kommer och kastar sig i famnen på vid hämtning på förskolan. Han kommer missa massa mysiga nattningar och tid med sitt barn. 


    Nu när du är mamma så får du lägga undan dina egna önskningar ett tag och fokusera på vad som är bäst för ditt barn, vilket alldeles självklart är att ha så mycket som möjligt av båda sina föräldrar. 


    Du får försöka övertala pappan att flytta till din stad istället. Gör vad du kan, dra en fuling om du vill, men att sätta sitt barn tre timmar från den andra föräldern är inte omtänksamt. 


    Okej, jag hör vad ni säger. 


    Samtidigt så har jag inte byggt mig ett liv här då detta är relativt nytt trots barn. Vi båda kommer behöva flytta till ny lgh. jag kan fixa boende och jobb i en annan stad och han i denna. Vi har egentligen samma förutsättning det enda som skiljer är att vi råkar bo i dennna stad som jag gick med på att flytta till när vi var nykära. Han visade sig vara någon annan, som jag kanske dessutom inte har 100% tillit till när det kommer till att ta hand om vårt barn. 


    vad är det som säger att det inte är minst lika mycket på honom att flytta nära om han vill ha nära relation med vårt barn? jag hade förstått om barnet gick i skola här, då finns de ju vänner och den tryggheten att ta ställning till med. Och Jag har inte vänner eller någonsin haft jobb här så har just nu ingenting här, precis som han om han skulle flytta till min hemstad.

    Så vi omförmulerar. Jag behöver inga pekpinnar om hur hemsk jag är. Jag vill snarare ha erfarenhet om fler varit i samma sits och vilket val de tog och va ni har för känslor kring det valet? Bra/dåligt?

  • EnAnonumius
    Anonym (Anonym (TS)) skrev 2023-11-17 03:46:20 följande:

    Okej, jag hör vad ni säger. 


    Samtidigt så har jag inte byggt mig ett liv här då detta är relativt nytt trots barn. Vi båda kommer behöva flytta till ny lgh. jag kan fixa boende och jobb i en annan stad och han i denna. Vi har egentligen samma förutsättning det enda som skiljer är att vi råkar bo i dennna stad som jag gick med på att flytta till när vi var nykära. Han visade sig vara någon annan, som jag kanske dessutom inte har 100% tillit till när det kommer till att ta hand om vårt barn. 


    vad är det som säger att det inte är minst lika mycket på honom att flytta nära om han vill ha nära relation med vårt barn? jag hade förstått om barnet gick i skola här, då finns de ju vänner och den tryggheten att ta ställning till med. Och Jag har inte vänner eller någonsin haft jobb här så har just nu ingenting här, precis som han om han skulle flytta till min hemstad.

    Så vi omförmulerar. Jag behöver inga pekpinnar om hur hemsk jag är. Jag vill snarare ha erfarenhet om fler varit i samma sits och vilket val de tog och va ni har för känslor kring det valet? Bra/dåligt?


    Okey.. du skriver bara "jag jag jag jag jag"..
    Ingen reflektion om ert ban och hur det blir för barnet. Du kan inte "bara" dra i kortet "barnet har inte rotat sig här".

    Du och pappan har gemensam vårdnad,
    altså har barnet (laglig) rätt till vv bonde med pappan om ni separerar.
    Pappan kan motsäga sig att du flyttar med ert barn till din gamla hemstad, då det försvårar umgänget mellan honom och barnet, och då blir du ändå fast i den staden du bor i nu. Du skrev ju själv att det var 25mil till dinb gamla hemstad.

    Du vet om du skulle dra i  gång en vårdnatstvist så tar inte rätt hänsyn till "jag vill jag vill jag vill" varken från mamman eller pappan.
    Utan de kommer då att döma vad som är bäst för barnet. RIsken är ju då att du kan bli fast i staden du bor i nu.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Jemp
    Anonym (Anonym (TS)) skrev 2023-11-17 03:46:20 följande:

    Okej, jag hör vad ni säger. 


    Samtidigt så har jag inte byggt mig ett liv här då detta är relativt nytt trots barn. Vi båda kommer behöva flytta till ny lgh. jag kan fixa boende och jobb i en annan stad och han i denna. Vi har egentligen samma förutsättning det enda som skiljer är att vi råkar bo i dennna stad som jag gick med på att flytta till när vi var nykära. Han visade sig vara någon annan, som jag kanske dessutom inte har 100% tillit till när det kommer till att ta hand om vårt barn. 


    vad är det som säger att det inte är minst lika mycket på honom att flytta nära om han vill ha nära relation med vårt barn? jag hade förstått om barnet gick i skola här, då finns de ju vänner och den tryggheten att ta ställning till med. Och Jag har inte vänner eller någonsin haft jobb här så har just nu ingenting här, precis som han om han skulle flytta till min hemstad.

    Så vi omförmulerar. Jag behöver inga pekpinnar om hur hemsk jag är. Jag vill snarare ha erfarenhet om fler varit i samma sits och vilket val de tog och va ni har för känslor kring det valet? Bra/dåligt?


    Eftersom det är du som tar det aktiva beslutet att flytta nu när barnet finns, så är det du som behöver anpassa dig. Rent krasst. 
  • Jemp
    Aliona skrev 2023-11-17 03:12:13 följande:

    Ja, du är faktiskt ganska hemsk om du flyttar. Du har massa ansvar som mamma, och ett av dem är att inte förståra ditt barns rätt till sin pappa genom att flytta långt bort, Hur tänker du ens att det ska fungera? Ska pappan resa sex timmar varannan helg för atf träffa sin son? Ska du dra med sig sonen sex timmar på helgen för att träffa pappa? Snart kommer aktiviteter och barnkalas som ni inte kommer kunna missa. Pappan kommer inte kunna vabba, som är en viktig del av föräldraskapet, och jag tånker nu inte bara på att fördela rättvist arbetet, utan främst på hur det stärker bandet mellan förälder och barn att vara hemma och ta hand om sjukt barn. Han kommer inte kunna vara den förälder som barnet kommer och kastar sig i famnen på vid hämtning på förskolan. Han kommer missa massa mysiga nattningar och tid med sitt barn. 


    Nu när du är mamma så får du lägga undan dina egna önskningar ett tag och fokusera på vad som är bäst för ditt barn, vilket alldeles självklart är att ha så mycket som möjligt av båda sina föräldrar. 


    Du får försöka övertala pappan att flytta till din stad istället. Gör vad du kan, dra en fuling om du vill, men att sätta sitt barn tre timmar från den andra föräldern är inte omtänksamt. 


    Eller så är det pappan som får hela boendet och mamman som inte kan vabba för att hon flyttat ifrån sitt barn?
  • Aliona
    Jemp skrev 2023-11-17 08:24:30 följande:
    Eller så är det pappan som får hela boendet och mamman som inte kan vabba för att hon flyttat ifrån sitt barn?
    Så kan det också bli, och det är inte ett duggbättre (eller sämre, för den delen). Poängen är att har man skaffat barn så får man sätta deras behov först, inklusive deras rätt till båda sina föräldrar. 
  • Anonym (?)
    Anonym (Anonym (TS)) skrev 2023-11-17 03:46:20 följande:

    Okej, jag hör vad ni säger. 


    Samtidigt så har jag inte byggt mig ett liv här då detta är relativt nytt trots barn. Vi båda kommer behöva flytta till ny lgh. jag kan fixa boende och jobb i en annan stad och han i denna. Vi har egentligen samma förutsättning det enda som skiljer är att vi råkar bo i dennna stad som jag gick med på att flytta till när vi var nykära. Han visade sig vara någon annan, som jag kanske dessutom inte har 100% tillit till när det kommer till att ta hand om vårt barn. 


    vad är det som säger att det inte är minst lika mycket på honom att flytta nära om han vill ha nära relation med vårt barn? jag hade förstått om barnet gick i skola här, då finns de ju vänner och den tryggheten att ta ställning till med. Och Jag har inte vänner eller någonsin haft jobb här så har just nu ingenting här, precis som han om han skulle flytta till min hemstad.

    Så vi omförmulerar. Jag behöver inga pekpinnar om hur hemsk jag är. Jag vill snarare ha erfarenhet om fler varit i samma sits och vilket val de tog och va ni har för känslor kring det valet? Bra/dåligt?


    Men hur tänker du egentligen? Du har ju redan gjort ditt val, flyttat och bildat familj. Du får ta ditt föräldraansvar och ta konsekvenserna av ditt val. Barnets främsta ska vara ditt fokus, inte jag-jag-jag. Ett barn har rätt att växa upp med båda sina föräldrar.
  • Jemp
    Aliona skrev 2023-11-17 08:35:39 följande:
    Så kan det också bli, och det är inte ett duggbättre (eller sämre, för den delen). Poängen är att har man skaffat barn så får man sätta deras behov först, inklusive deras rätt till båda sina föräldrar. 
    Absolut! 
  • Anonym (Jojo)

    Jag förstår dig Ts, jag var i en liknande situation när min dotter var ca 1 år och jag ville lämna och flytta tillbaka till min hemstad. Dock är det precis så som många i tråden skrivit, när man har genensam vårdnad kan man inte bara ta barnet och flytta. I mitt fall var mitt ex dessutom ändå en bra pappa till en början även om han inte var så snäll mot mig, och jag ville att mitt barn möjligheten att ha en bra relation med sin pappa. Sen hade han inte låtit vårt barn flytta med mig till min hemstad oavsett. 


    Ett knappt år senare fick han ett jobb 70 mil bort, och bara flyttade (själv). Fortfarande ville han inte godkänna flytt för barnet till min hemstad, vilket skulle medföra att han istället för 70 mil skulle gå 25 mil till barnet. Där valde jag att flytta ändå, fick godkänt av Skatteverket att skriva barnet hos mig i min hemstad. 


    Håll ut Ts, jag hoppas du med tiden kan finna ro i den stad du måste bo, förhoppningsvis kan du bygga ett socialt närverk där så att du trivs bättre! 

  • Anonym (Märta)

    Har en kompis som har bott i Sverige i 20+ år i väntan på att hennes barn ska bli myndiga så att hon kan flytta tillbaka till Canada med sina barn. Det är ju så det funkar när man har skaffat barn på en plats. Man kan inte på eget bevåg ta med sig barnet någon annanstans där man trivs bättre utan man får acceptera att barnet kommer stanna på plats A under uppväxten om man inte kommer överens om något annat. 

    Ditt bästa kort är alltså att försöka övertala pappan att få flytta och ta med dig barnet. 

    Nu när du är mamma handlar det inte om din personliga lycka först och främst, utan om barnets behov och rättigheter. Du har rätt att skilja dig och leva ditt eget liv ändå. 

Svar på tråden Flytta med 1 åring