Jag firade inte min man på fars dag, borde jag ha dåligt samvete?

Är pappans extremt höga prestation med att bidra med en spermie verkligen nåt att fira??

Så först säger han att det är ok att ni inte firar det, sedan surar han gör att han inte fick en teckning av 2-åringen?

Så barnsligt av en vuxen man. 

 

Och så kommer människor med typiskt män!

Gor inte ni hur ni låter själva? Inte underligt att inte män uppskattar er.

Vad hade ni sagt om inte fira mors dag? Herregud. Lär er känna riktiga män. Det har ni inte tydligen gjort. Ända man hör från er. Typiskt män. Bidra med spermie. 

Skrattretande.

Vi firar låt dem fira ni som inte firar eller uppskattar att det finns bra människor/ män. 

Gnäll....

Den enda som gnäller är TS man. 

Vet inte om det här tillför diskussionen här något men som ett exempel bara.
I vår familj firar vi alltid mors dag. Men aldrig fars dag. Jag tycker inte det är något konstigt och har aldrig upplevt att jag borde bli firad. Det hade bara kännts konstigt och krystat. Men jag är väldigt angelägen om att barnen firar mor på hennes dag. Och det är dom med. 

Så det är ALLT en man bidrar med till familjen?
I så fall lever du med fel man.

Generellt sett så skulle jag säga att ni bör fira fars dag eftersom det är viktigt för honom. 

Sen kan jag tycka att han bör ha förståelse för att det inte blev nåt firande när du är höggravid och dessutom tagit upp med honom att du mår dåligt och inte kommer orka. 
Men visst, du kanske kunde ha bett honom köpa nån god fika så ni fått en mysig fikastund. Även om han köpt det själv så hade det kommit en tanke från dig.
Iofs inte alla män som förstår tanken heller, är det inte lika dyrt som det som de köpt på mors dag så räknas det inte... (minns en alla hjärtans dag när jag pysslat ihop ett kort, pyntat och bakat och köpt en trisslott, exet blev sur för ica-blommorna han köpte till mig var ju dyrare....)

Hos oss kan det verka ganska motsägelsefullt för om man frågar mig eller min make så skulle båda säga att typ alla specialdagar utöver jul, alla helgona, midsommar och påsk är oviktiga och inte behöver uppmärksammas men ändå så firar vi  varje sak som går, valborg, mor/farsdag, allahjärtans, halloween, osv. Varför? För vardagen är grå och barnen tycker att det är mysigt. Så i år till farsdag så körde vi på fm fika med presenter som jag och barnen handlat dagen innan och sedan söndagsstek med efterrätt på kvällen (makens val) - så inget jättemärkvärdigt men en mysig söndag med lite extra. 

Däremot så förra året fick min make knappt något trots att han hade ordnat jättefint på morsdag det året, men jag hamnade i världens influensa veckan innan farsdag och all ork samt hjärnkapacitet flög ut genom fönstret. I efterhand så kan jag se att jag nog hade kunnat ordnat något, fått barnen att rita teckningar medan jag låg på soffan samt beställt hem lite fika eller godare mat...Ja, det hela hade ju gått och lösa egentligen men som sagt, där influensan flög in där flög tydligen min hjärna ut. Jag låste mig vid att jag inte kunde fixa som vanligt och där och då kunde jag tydligen inte se några alternativ. Känns som att det kanske blev lite liknande för dig detta år? Tänkte på att du skrev att du mått väldigt dåligt i din graviditet.. Jag fick också dåligt samvete så jag sa förlåt och så var det ur världen. För min man visste ju att jag hade varit ordentligt sjuk och din man måste ju också vara medveten om hur du har mått. Ibland vill man bara få en slags bekräftelse på sina känslor oavsett om de är rimliga eller inte. Så när han uttrycker att han känner sig besviken på avsaknad av firande, så säg bara det du skrev här, att du ber om ursäkt och att du har dåligt samvete att det inte blev något. Rätt eller fel/viktigt eller oviktigt spelar på det stora ingen roll i sammanhanget tänker jag, alla människor vill bli sedda, speciellt av dem som står oss nära och ett förlåt är att visa att känslorna är sedda oavsett om du håller med honom i dem eller ej.

Alla är vi olika, jag skulle inte bry mig alls, då dessa dagar är bara till för att höja försäljningen i butiker mm

Jag fick några kalsonger av mina barn och är tacksam för det, men hade älskat dom lika mycket om jag inte hade fått nått av dom.
Sen hade jag ingen aning om att det var farsdag, så fick ringa min egen far fast jag egentligen inte ville. 

Dom som går in 100% på dessa dagar borde söka hjälp.

 
 

Sånt där pratar man om innan, och man pratar i en familj eller relation om vilka förväntningar man har och hur man tycker att firanden ska ske i ens familj.

Så om din man har förväntan att bli firad på fars dag så bör han säga det. När det gäller jul, födelsedagar och annat så kommer man överens i familjen hur man firar på sitt sätt. Frukost på sängen, önska middag, kalas för släkten? Hur gör vi? Och på julen, har vi julstrumpa med morgonklapp, äter vi jullunch eller julmiddag, får både barn och vuxna julklappar. Man måste prata och bestämma hur man vill ha det! 

Så, nu när din man tagit upp sin förväntan och önskan om firande på fars dag så kan ni tillsammans komma överens om hur ert firande på mors och fars dag ska se ut. Och sen gör ni detta åt varandra enligt plan.