Starka skuldkänslor gentemot det blivande äldre syskonet.
Mitt första barn fyller snart åtta år och kommer inom kort tid få sitt första (halv) syskon. Det äldre barnet bor varannan vecka sedan flera år tillbaka då jag och pappan separerade när hen var ca 2 år gammal.
Sedan början på denna graviditeten och framför allt nu har jag börjat få mycket skuldkänslor kring den nya situation som kommer att uppstå när halvsyskonet kommer. Jag har även börjat få mycket katastroftankar. Ibland ligger jag och gråter på nätterna p.g.a. dessa tankar och skuldkänslor.
Skuldkänslorna som jag får handlar mest om känslan av att inte räcka till. Bara under graviditeten har jag varit trött och inte orkat engagera mig så mycket som jag egentligen hade velat och detsamma (och om inte mer) kommer det ju bli med en bebis.
Katastroftankarna handlar ofta om rädslan om jaatt jag på något sättkommer att förlora det äldre barnet. Antingen i en olycka eller att hen hellre väljer att vara hos sin far p.g.a. jag inte kommer ha samma ork och möjlighet att ge hen samma uppmärksamhet.
Vet inte om ovanstående är normalt. Jag själv är ensambarn så jag vet inte alls hutär det är att ha ett syskon, vilket kanske är det som spökar?
Tacksam för lite input.
(Taskiga kommentarer och påhopp undanbedes, detta är nog så jobbigt ändå.)