Ska ex kunna be om pengar?

Det är enkelt: Man betalar inte "på order" utan man gör upp innan om vad/hur mycket underhållet är på. Mer behöver han inte betala. 
Han behöver informera henne om det och köper hon något som hon förväntar sig att han ska bidra till så måste hon ha kollat med honom innan. 

Säg nej till mer pengar. Erbjud henne att barnen kan bo hos er tills de har råd att köpa busskort igen. Sen tycker jag ni tar tag i det där att mamman förhindrar umgänget också.

Det finns inget ni i den här frågan. Pappan ska betala för dina barn - ur egen ficka. Han får ta av sin lön och enbart sin till detta. 

Hur och hur mycket får man faställa hos familjerätten alternativt domstol. 

Din man måste sluta att vara en toffel och sätta ner foten. För nej, Mamman ska inte bara komma och ne om pengar stup i kvarten. 

Det där är tyvärr jättevanligt. Ibland ser sådana kvinnor till och med till att bli gravida med flit med någon /mer/ välbärgad man, för sedan har hon sitt barn som kassako i minst 18 år. Hon kan alltid be biopappan om pengar, genom att säga att det är något viktigt barnet behöver.

Att hennes egna pengar gått till cigg, vin, krogbesök, weekendresor, shopping o.s.v. spelar ingen roll i sammanhanget. Inte för HENNE. Nu står hon där utan pengar igen och barnet måste ha en jacka precis nu, för det har blivit kallt i november (så oväntat!) - och då ska  förstås pappan betala. Jag skulle bli tokig om jag levde med en man som mjölkades på det sättet!

Men just nu då. Koppla in familjerätten! Kräv samarbetssamtal! Begär in kvitton från henne, spara dem och skriv ner alla belopp hon har fått, så att det finns ett underlag när ni kommer till mötena. 

Om din sambo, barnens pappa, betalar för allt väsentligt - varför inte kräva 50/50- upplägget? Känns ju som att det hade löst mycket! Vi har haft delad vårdnad i 8 år - inte smärtfritt men då blir det inget underhåll och barnen har två föräldrar som bryr sig! 

Absolut. Sen dessa män träffar ofta många liknande kvinnor ( och skaffar barn med dessa kvinnor också ) som gör samma sak och vill ha 0 % av de tidigare barnen men gärna mannens pengar. 

Hej igen! 
Och tack för alla kloka svar! Det gav lite mer klarhet. 
De som kommenterar att man inte bryr sig har ingen aning om vad det handlar om. 
Varannan vecka är inget alternativ, under processen när vi tryckte på det blev det hemskt för barnen. Mamman går inte att utesluta och det hela ledde till att båda barnen vart så stressade att dom kunde börja gråta utan anledning och slutade sova på nätterna. 13 åringen låg klistrad mellan oss med panik. Så tyvärr men det är inget alternativ. Vi har hittat sätt till bra umgänge som inte skapar panik och har daglig kontakt. 
Tråden handlar om den ekonomiska biten med mamman. 
Vårat upplägg har alltid varit 50-50. Men mamman använder metoden att inte tala om något, hon försvinner periodvis och svarar inte på våra samtal. Så när något ska betalas är det barnen som hör av sig och säger att mamma svarar inte. Dom har blivit strandade på perrongen, eller inte kunnat hämta ut match kläder för att mamman inte betalat för biljett eller avgifter. Och när barnen ringer i panik kan vi självklart inte neka. När man sen talar om detta för mamman så slutar hon svara åter igen. 

Så samtidigt som man försöker göra allt så enkelt som möjligt för barnen som redan är otroligt medvetna om konflikten tack vore att mamman glappar för fullt där hemma, så försöker man sätta henne på plats och göra rätt för sig. 
Det är en svår sits. 

Vi längtar till den dagen barnen blir så pass stora att dom vågar säga nej till henne. Vi är fullständigt övertygade om att dom kommer välja att bo hos oss pga terrorn. Men än så länge är dom självklart kluvna och försöker göra henne lycklig trots hennes beteende. Så man vill inte sätta den press på dom, det kommer komma. 

Tyvärr kan vi endast göra det vi kan för dom, vi kan inte påverka hennes hemska beteende. 

Så det du skrev först, att mamman börjat höra av sig och vill att pappan ska betala, det stämmer inte längre?

När hon märkte att hon ifrågasattes började hon använda barnen som en teknik. Så båda stämmer tyvärr. Det vart självklart enklare för henne eftersom man inte nekar barnen när dom står någonstans strandade. 

Hur kan ens detta vara värt att ifrågasätta av dig? Varför skulle jag, som en anonym människa hitta på? Du får ursäkta, men det är ju lite av en sjuk kommentar av dig faktiskt. 

Dessutom att jag skriver denna tråd är inget konstigt alls. Pappan i fråga tycker det här är extremt jobbig situation och är med på detta. 
Vi tänkte tillsammans att någon kanske varit i samma eller liknande sits och har bra tips på hur dom löste det ekonomiska med exet. 

Det är en sak när man är överens och kan prata med varandra. Men när man konstant blir motarbetad så är det inte lika enkelt. Denna relation är otroligt infekterad, men endast från hennes sida. 
Vi har försökt i år att bjuda in till samtal, vi har bjudit in dom hem till oss, försökt att samarbeta på alla möjliga vis, men får bara mothugg tillbaka. Så det är svårt att prata med en aggressiv sten. 

Om barnen efter frågar pengar till ex att hämta ut matchkläder som hänvisa till att deras mamma ska betala för det eftersom hon har underhållet och barnbidraget. För rent krast så behöver inte din sambo betala mer för barnen. 

Stackars barnen........vilken självisk mamma dom har ......vilken summa per månad rör det sig om......  
Är det så att mamman har dålig ekonomi samtidigt som hon fel prioriterar, eller har god ekonomi men bara tänker på sig själv eller vill hon bara skapa en konflikt med er? 
Hon verkar ju vara väldigt egocentrisk i alla fall. Om man ska få henne att ändra sig så är det väl om någon kan tala om för henne att hon skadar barnen när hon beter sig på det sättet. 
Dem ska inte behöva bli strandade och ringa desperat efter pengar......
Tror inte att hon bryr sig om eran ekonomi.....men verkar inte bry sig om barnens mående heller. 
Om pengarna åtminstone går till barnen och till nödvändiga saker så kanske det är lika bra att betala så länge ni har råd med det.....
Det är väl kanske ingen idé att samtala med henne om hon bara undviker att svara i telefonen..... eller om hon vill skapa konflikt. Barnen blir ju lidande då. Så tråkigt att hon snackar skit om er. Gör inte detsamma om henne. Barnen fattar ändå att mamman gör fel.....dom gillar henne ändå och ska inte behöva välja sida.... 
Prata med barnen om hur dom upplever situationen, så att dom blir sedda och hörda, det tänker jag är viktigt.... förhoppningsvis som du skriver så kommer dom att kunna bestämma själva mera vart dom vill bo någonstans när dom blir äldre....
Ni får kämpa på och vara dom som visar på hur man ska bete sig och ta sitt ansvar, något som mamman verkar ha svårt för.....

Självklart har det betydelse. För folk svarade att ni skulle säga nej  till mamman, vilket ni inte verkar göra, och då ändrades det till att barnen var de som frågade. 

Men när det gäller större saker till barnen så verkar det konstigt att de själva inte förstår att de inte kan handla om de inte har pengar med sig. När det gäller t ex matchklädet så kan ni hänvisa till mamman, att  hon ska ta det samtalet. 

Ni måste säga till, eller rättare sagt han måste säga till. Detta sker för att ni inte gör något åt det. 

Och varför har pappan inte ansökt om enskild vårdnad och heltidsboende? Barnen utsätts ju för psykisk misshandel pga mamman, hon kan inte sköta sin ekonomi och motarbetar kontakten med pappan. Jag kan nästan garantera att han skulle bli tilldelad full vårdnad, om han ville. Ja, kanske jobbigt under processen, men barnen slipper lida sedan!

Och då är det faktiskt mamman som ska betala underhåll istället!

Ja, det är konstigt att man inte ser till barnens bästa utan bara klagar på pengarna. Visst är det uppslitande för barnen, men de verkar ju inte må bra nu heller när pappan inte kämpar för dom. 

Ja men precis. Ett kortvarigt vs ett långvarigt lidande, i min värld ett lätt val.