Vuxet barn dikterar villkor för umgänge

Anonym (Villrådig) skrev 2023-11-06 22:58:32 följande:

Hur skulle ni tänka och känna om era vuxna barn ska diktera villkor kring hur ni ska ha kontakt, t ex ha kontakt endast om ni ska ses? Ingenting däremellan, inga sms, inga mail, inga telefonsamtal, ingenting? Även om det är helt normala, vardagliga saker. Hur skulle ni må då? Skulle ni acceptera det och låta barnen bestämma?

Ja, hur skulle det annars vara? Att du dikterar villkoren för andra vuxna människor? Vuxna människor får diktera villkoren för sina egna liv.

Sen är du fri att inte acceptera villkoren och då kan det ju bli så att kontakten bryts eller skadas.

Antagligen tycker det vuxna barnet att föräldern klivit över gränser och försöker förstärka gränserna för att skydda sin egen sinnesfrid. Hur föräldern mår av det får föräldern själv ta ansvar för, kanske också är läge för lite självrannsakan för att utröna varför det vuxna barnet känner behov av att förstärka gränserna. Kanske även förändring av beteende så att de starka gränserna inte är lika nödvändiga att uttala.

Anonym (jo)

Tue 7 Nov 2023 11:32

#10

Anonym (Villrådig) skrev 2023-11-07 10:15:34 följande:

Världen och människorna, speciellt yngre människor, har blivit väldigt egoistiska och tänker väldigt mycket på sitt och vill bara ha och ha. Jag har alltid velat ha en bra relation till mina barn och hört av mig för att jag bryr mig om dom. Bara för att ens barn är vuxna, behöver man inte strunta i dom. Jag har också haft småbarn och stressat med heltidsjobb och allt som hör livet till. Vet hur det är. Men jag struntade aldrig i min mamma.
Eftersom jag vet hur mycket jag brytt mig och bryr mig, är det väldigt sårande när ens vuxna barn uppfattar en som någon slags ?pain in the ass.? Jag är definitivt inte på för mycket, eller som någon slags blodigel och lägger mig inte i mina barns liv. Men det är som att man bara duger när de behöver nånting. Annars är det inte så noga.
Jag kommer att hålla mig på min kant och orkar inte bry mig. Om de vill ha kontakt, får de höra av sig. Jag vill inte vara den som stör.

Och det är ju ditt val, att hålla dig på din kant om ditt vuxna barn inte vill umgås såsom det passar dig.

Men ditt inlägg andas också av nåt slags rättighetstänk och brist på inlevelse av hur du kan uppfattas av andra, tex ditt vuxna barn. Bara för att du anser att ditt beteende inte är ett "pain in the ass" så betyder det ju inte att andra inte ser det så.

Man behöver inte strunta i sina vuxna barn, inte heller vara påträngande. Och vuxna barn har inte skyldigheter gentemot föräldrarna bara för att de är föräldrar, utan det är en ömsesidighet som ska passa båda för att hålla.

Det är också intressant hur du avfärdar yngre som egoistiska när det i själva verket är du som vill ha något ditt vuxna barn uppenbarligen inte mäktar med att ge. Och när du inte får som du vill så drar du tillbaka även det du innan tänkt att ge. Så vem är det egentligen som är egoistisk?

Anonym (jo)

Tue 7 Nov 2023 14:27

#12

Anonym (Villrådig) skrev 2023-11-07 14:07:41 följande:

Har levt ett tag och vet att det finns massor med människor, många bland yngre, som vill ha hjälp och tjänster från sina föräldrar, men ställer inte upp om föräldern behöver hjälp. Spelar ingen roll om föräldern är gammal och sjuklig. Föräldern får knappt ett tack, ännu mindre blir bjuden på fika eller middag. Det är mycket sorgligt.

När jag pratar om kontakt med vuxna barn är det faliljesammanhållningen och det sociala umgänget jag främst syftar på. Inte praktiska saker. Personligen brukar jag nästan aldrig be om hjälp, utan försöker lösa det mesta själv. Det är inte ok att vissa kräver hjälp med allt möjligt, men ställer inte upp själva om de blir tillfrågade. Det konstiga är att de inte ens reflekterar över det själva.

Även jag har levt ett tag och vet att det finns massor av människor, främst bland äldre, som vill ha hjälp och tjänster från sina vuxna barn, men inte ställer upp om de vuxna barnen behöver hjälp. Så det kan definitivt gå åt båda hållen.

Och familjesammanhållning och socialt umgänge kan man aldrig kräva, det är ett erbjudande och ska innebära något positivt för alla parter, annars kan man välja bort det.

Om man känner sig utnyttjad utan att få något tillbaka så kan man ta upp det till diskussion om gränser, och om det inte fungerar så kan man sluta erbjuda tjänster man inte vill bidra med.

Vuxet barn dikterar villkor för umgänge

INNEHÅLL