Att vänta sitt barns död

För någon månad sen fick jag och min familj vetskapen om att vår 6mån gamla son lider av krabbes sjukdom. En förälders absolut värsta mardröm, sitt barns dödsdom. Hur klarar man av att se sitt barn tvina bort och dö? jag går sönder mer för varje dag som går. Han kan inte se längre, inte skratta eller le. Det känns som att någon har ställt ett timglas på bordet med en duk över där vi inte vet hur mycket sand det finns eller hur fort det rinner. Jag är så arg och förkrossad, tårarna rinner varje dag.

Alla runt mig vill säga ?Jag förstår hur du känner?, men kan inte för dom har ingen aning. Deras värsta mardröm är min verklighet.

Kanske finns det någon här inne som har gjort liknande resa?

Det är otroligt sorgligt det du berättar i ditt inlägg. Du måste se till att få samtalshjälp och tacka ja till släkt och vänner som vill stötta dig. Inte dra dig undan. Jag såg på mycket nära håll hur en god vän hade det när hennes sambo insjuknade i en cancersjukdom med ett förfärligt smärtsamt förlopp. Först stängde hon dörren om sig och sin familj, ville inte träffas, inte prata, Hon fick på något sätt kontakt med församlingsprästen som fick henne att ta vänkontakter igen. Jag vet att hon hade regelbundna samtal med prästen och att det hjälpte henne. Det var en klok kvinnlig präst som inte drog in Gud och Jesus för då hade min väninna gått, utan hon var en lyssnande och förstående medmänniska helt enkelt. Kanske du skulle försöka med något sådant?

Att vänta sitt barns död

INNEHÅLL