Vår situation är så udda! Eller?
Om du vill att han ska ångra sig och vilja vara med dig igen, säg till honom att flytta ut för då kanske han inser vad han förlorat. För som det är nu blir det inte så.
Om du vill att han ska ångra sig och vilja vara med dig igen, säg till honom att flytta ut för då kanske han inser vad han förlorat. För som det är nu blir det inte så.
Du är för tillgänglig nu. Han kan liksom ha båda.
Han kan ju vara iväg en vecka? Några dagar? Till att börja med. Det kan nog göra så att han tänker efter lite, att han inte träffar dig ständigt.
Varför kan du inte tänka dig att han är ifrån dig ett litet tag åtminstone då? Är det ett behov av att veta vad han gör? Att han inte sover över där. Hålla koll? Rädsla? Eller Vadå?
För det hade ju kunnat varit bra för er er.
Okej nej jag tänkte mer där han verkligen är själv. Utan någon annan. Så han får tänka ifred. Men visst, du säger ju att han bestämt sig. Men samtidigt verkar han ju vela än.
Han verkar inte så eftertänksam. Redan gått ut med sin nya tjej och bor med dig än. Tänker han inte på hur han tolkas av andra då. På allt, verkar han vela.
Har han alltid varit så impulsiv?
Och innan någon säget det så vet jag att många bor med någon tills de sålt huset etc. Men det ser dåligt ut. ännu mer när de har barn dessutom. Ännu mer efter 25 år.
Barnet lär väl vara lagom ledset nu. En pappa som drar, först sorg över det och sen att han redan har en ny. Som om familjen aldrig betydde nåt.
Pappan behöver stötta sitt barn. Inte flänga runt med en ny tjej.
Hon förstår ändå. Sen lär hon känna sig lurad av föräldrarna. Mindre tillit.
Jo, trodde hon var mindre och inte tonåring. Varför/hur mår hon dåligt? får hon hjälp för det?
Kan man kanske säga att ni varit med varann så länge och att det blivit att ni bara glidit isär. Men att ni fortfarande är goda vänner. Att ingenting är hennes fel.
Usch jag vet inte, svårt. Det värsta i allt är väl att han hunnit träffa en ny redan. Men det får stå för honom, om hon blir arg och ledsen på honom för det. Det är ju tyvärr inget du kan styra över. Tråkigt bara om det gör henne extra ledsen. Menar, man är ju ledsen över att föräldrarna bara skiljer sig. Att han redan så fort finner en ny gör ju saken värre. Men om hon inte får veta så går nu ju bakom hennes rygg (man kan ju känna så iallafall).
Jag tror inte det är bra iallafall att hålla detta gömt allt för länge iallafall. Sanningen kommer ju alltid fram ändå. Kanske när han bestämt sig på riktigt? Innan han flyttar ut. Svårt, alltså. Väldigt svårt.
Hon måste väl nästan redan märkt att han inte är hemma lika mycket och beter sig annorlunda.
Men kanske kan man förklara det där i att han funnit en ny redan i att ni glidit isär. Att han får bo kvar tills han hittat nytt ställe. Men att du är ledsen såklart.
Det vore kanske den mildaste förklaringen? då undanhåller man ju inte någon direkt information ändå. Förutom att han redan har en ny, men det kan han ju berätta själv och det ingår väl lite i den förklaringen.
Den förklaringen hade nog jag tagit bäst om jag försöker tänka mig in i situationen iallafall. Är själv känslig och så. Mina föräldrar delade nyss på sig efter 40 år, min mamma blev konstig och plötsligt dög inte pappa längre. Letade efter gubbar på nätet. Men försökte dölja det. Ljög om saker för att försöka förmildra det. Kan ju säga att min tillit till henne är noll nu tyvärr.
Nej så jag tror man kommer längst med ärlighet. säg det bara på ett bra vis. Men det tror jag nog du kommer göra. Är lite fundersam över honom bara.
Hoppas du förstår hur jag menar. Förklarar som en kratta.