Vår situation är så udda! Eller?
Jag skulle kunna förlåta ett snedsteg möjligtvis. Om han ångrade sig och ville fortsätta vara med mig.
Men om han var osäker skulle jag inte tycka att det var ok att han fortsatte vara tillsammans med mig samtidigt som han umgicks med den nya för att ta reda på vad han kände. Jag skulle inte kunna sitta och vänta på det beskedet. Redan där skulle det bli ointressant för mig. Är jag inte det självklara valet för min man så får det vara. Jag vill inte vara en "jag vet inte, vi får se, kanske, jag ska bara se vad jag känner för den här tjejen först".
För det var ju så det gick till. Han var otrogen men de fortsatte att vara tillsammand samtidigt som han även fortsatte träffa den nya. Det var inte förrän efter ett tag som de bestämde att det skulle vara slut.
Så även om det just nu är så att det är slut och hon verkar tycka det är ok att han gör vad han vill trots att de fortfarande bor ihop så fick han ju även göra vad han ville när de var tillsammans.
Så ja man kan stå upp för sig själv utan att det blir bråk. Hon hade kunnat säga "jag förlåter sensteget om du vill fortsätta med mig, men om du är osäker så tänker jag inte vänta medan du utforskar henne". Varför skulle det bli bråk för att man sa så?
Dessutom förstår jag inte varför hon och andrs ens är så livrädda för bråk. Man kan bråka under en separation och ändå kunna hitta ett sätt att samarbeta och prata om gemensamma barnen sen. Man kan tillfälligt vara väldigt arg utan att det betyder att man aldrig skulle kunna ha kontakt igen. Har ni aldrig bråkat i relationen tidigare? Varöfr skulle bråk nödvändigtvis betyda att man aldrig mer kan prata med varandra?
Jag tycker inte ditt resonemang om hur du känner inför att vara valet för din man, hur du hade känt, vad du hade förlåtit, vilka villkor du hade ställt osv är så relevant för vad jag frågade. Frågan var vad TS ska göra för att stå upp för SIG SJÄLV och då handlar det om TS och HENNES ev. känslor och syn, ev principer, vad ska TS göra för att stå upp för det? Alltså frågan var inte vad TS ska göra för att stå upp för DINA principer och känslor, utan för sig själv och sitt.
Och dessutom gällde frågan inte vad hon skulle ha gjort DÅ utan vad hon ska göra NU.
Det handlar inte om att vara livrädd för bråk, utan den här diskussionen kom sig av att folk i tråden påstod till mig att TS kan stå upp för sig själv utan att det blir bråk, då är min fråga hur de då menar att TS ska göra det, vad ska TS göra i handling nu rent konkret?