Vår situation är så udda! Eller?

Skrivit dagbok sen dagen vi bestämde att separera kallar den dagen 0
Känns bra att kunna gå tillbaka o se hur mina tankar förändrats genom veckorna faktiskt men även bra att skriva av mig. Mkt fula ord ibland hehe 

Ja jag vet att tomheten kommer men jag har valt att ta det senare än precis nu. 

Hur är det att försvara mer exakt? 

Vad sa dottern om den nya flickvännen pappa ska resa bort med?

Stella
Tack för ditt svar

Ja jag känner att han mer i mer visar nya sidor som jag inte känner igen o på ett sätt gör ser lite enklare att se oss som separerade faktiskt. 
Samtidigt som jag varit extra känslig i sorgsen senaste tiden men det kanske är insikten av att det är helt helt över som gör det så? 

Har gymmet som största hobby utanför hemmet. Vill inte åka o göra massa saker när jag vet att dottern blir så mkt ensam så så hon är första prioritet just nu. 

Jag trodde ju att det var vi 2 för evigt, då vi haft ngt unikt har jag känt.. Men ser jag tillbaka har vi försummat varandra mkt senaste åren och allt vara gått i slentrian.. För sent att ändra nu men ser ju hur vi inte gett varann uppmärksamhet på länge.. Fast vi hade det bättre än på längre precis innan allt detta hände, då jag kände att jo det är verkligen vi 2 mot världen. 

Sorgligaste är nog att han lever upp nu... Nytt jobb, gått ner massa i vikt, köper fina kläder, gör saker som restauranger o liknande som vi inte gjort på år...  Han har fått en ny gnista känns det som. Och det är väl jättehärligt för honom! Alla ska ju få må bra! 
Men det JAG fått från uppbrottet är brustet hjärta och ensamhet. Det är det som nog gör mest ont. 
Han har mått skit av detta ja, men han har haft ngn att gå till o få tröst. Jag har varit ensam.. 

Jag tror ärligt vi utnyttjar varandra
Jag gör det jag mår bäst av men vet att också tycker det är jobbigt. 
Jag mår bäst av att vi lever ihop tills vi sålt, att vi kan umgås hyfsat normalt.
Tror jag ser det lite som en hämnd att  han anförtror sig till mig fortfarande. Och han har inga andra nära vänner att anförtro sig till heller. 

Jag lär mig sakta men säkert göra saker på egen hand, det är ngt vi båda hade behövt för länge sedan. Vi var så i början, var ihop men hade även mkt separata intressen. Tyvärr försvann många vänner genom åren när man började skaffa familj etc. Plötsligt var vi väldigt isolerade bara vi två (tre). Det är ngt vi båda måste förändra. För. Att. Må bra. Separat eller gemensamt senare det vet jag ej. 
Men inte en chans att jag vill tillbaks till vårt gamla liv. 
Skulle vi ngn gång bli ett par igen så. Är det mkt jobb för båda som krävs. 
Jag håller på att stärka upp mig själv o det måste jag bli klar med innan jag en tänker i sådana banor. 
Jag utnyttjar till en viss del hans känslor till mig för att få. En bit av honom fortfarande, fast utan några krav. Krasst sätt är jag ju singel, så det är mitt val om jag umgås med honom eller vem jag vill. 
Jag känner själv att jag vågar mer o mer tänka i banorna att våga bo ensam utan honom o faktiskt se fram emot det. 
Men det betyder ej att jag vill kapa banden, nej inte so det känns nu. 

 

Fattar också att han vill bpdd äta kakan o ha den kvar jag är inte dum. 

Jag väljer aktivt att erbjuda kakan.. För jag vill det. 

Liten update

Huset har haft sina första visningar i kikar på lite lägenheter för att vara beredd. Ska köpa själv, sambon har ej brant vad han gör än köper eller Försöker hyra ngt. Behöver han får han bo hos oss absolut, vi är fortfarande väldigt tighta ja.
Det går fortfarande upp o ner... Men han är mkt me hemma nu, sover ej över hos den andra längre utan de ses mest eftermiddag eller dag tid om de är lediga. Inte så mkt kvällar. 
De har backat rejält då han kände att allt gick för fort i början.
Han säger att de typ dejtar mer än är ett par. 
Vi umgås också, som innan med gym men mkt fix hemma med huset. 
Jag mår mkt bättre men kraschar ibland. 
Förösker lära mig leva i nuet. 
Och i nuet mår jag bra. 
Ja han bor alltså kvar vi umgås o ja några av er vill väl gärna veta om vi har sex. Ja det har vi. 
Ofta. 
Hade jag ej velat eller mått dåligt av det hade jag sagt nej... Men vi båda vill. 
Vi pratar ej om deras sexliv jag. Vill ej veta. 
Men fick nys om att de knappt haft sex alls senare månaderna .. Mest för att de ej ses så sent längre och sällan hemma hos henne. Mer ute.
Men jag försöker att inte fråga amkt alls om deras träffar det mår jag bäst av men det är svårt. 
Blir ju att man undrar o jämför.. Vad har hon som inte jag har? 

Älskar jag honom fortfarande? Absolut! 
Vill jag ha tillbaka honom? Vet inte faktiskt... 
Skönast är när båda jobbar, sen ses vi på em tränar eller gör ngt annat.. Och när vi lagt oss. 
Men att umgås hela dagarn är inget måste för mig längre.  Då finns också risken att jag upprörs av ngt eller tar upp ngt som leder till tjafs. 
Så kankse ska vi ej vara ett par? 
Kanske nära vänner som njuter av varandra sällskap ibland? 

Jag vill köra vidare så här tills vi sålt o jag fått min lägenhet då tro ajg allt faller på plats naturligt. 

Kul och höra att du mår bättre för det mesta..Men så är det ju för oss alla dödliga  att livet går upp och att livet går ner.. Inget konstigt alls! 😄
Det är du inte ensam om att känna TS..
Speciellt inte i dessa tider med allt elände som händer över världen..

Du gör ju heller inget fel i vilket fall..vare sig du ligger med honom eller inte..han eller ni är ju vuxna nog att bestämma det själva kan man ju tycka.

Sen vad som är det "rätta" att göra för en enskild person eller inte är svårt för andra att veta..Det finns inte alltid ett enda rätt svar, utan snarare flera olika svar och det är ju så olika från situation till situation och från person till person.

För min del så tycker jag inte att fysiskt otrohet är det värsta som skulle kunna hända, men jag vet att många andra ser det som det allra värsta en människa kan göra nästan. 

Vad han gör och inte gör med eller mot henne har ju egentligen ingenting med dig att göra..Det har nog först o främst med han själv att göra skulle jag tro..

Fortsätt tänka på dig själv (och din dotter) först o främst och ta ett steg i taget  framåt så kommer det kännas bättre och bättre, vad du än beslutar dig för i framtiden...😊

Är det verkligen alltid fel?

Jag har alltid tyckt att det varit fel förut, men jag har nog ändrat uppfattning på senare tid..

Jag skulle då inte tycka att jag hade gjort något fel alls om jag låg med min man/ex efter han hade träffat en ny kvinna genom otrohet.

Det var ju den andra kvinnan som först låg med TS man, en upptagen man, som hon visste var upptagen. Så det var ju hon som gjorde fel först..Hon hade kunnat sagt NEJ..

Jag undrar också hur er dotter mår i allt det här?
Vet hon att ni ska skiljas?
I så fall så kan det ju bli förvirrande för henne om ni fortsätter att leva som ett par.